december
söndag 23 november 2008 bild 3/4
|
LÄS!
Det var en tidig torsdagsmorgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sindottersrum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandesisängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och honropadedet högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inteheller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennesdotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efterbara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen,fickberätta när hon senast såg Erica och gav en personbeskrivning påsinälskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne medbådevanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst omWilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle honkunnalugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotterfanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens tilljobbetför att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma tilljobbetidag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson ochberättadeatt de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spredsig som ettenormt gift inom Wilma. Nästa dag var över tvåhundrafrivilligamänniskor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandetefter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta uppletandet. Men trefjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner tillErica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut varinte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den storaskogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns deinte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät somen flickas gråt. Såfort de kunde följde de ljudet till de slutligennådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändålät flickan väldigtnära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längsberget ungefär tillmitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och dehörde att det varEricas röst, vilket gjorde de ännu mer spända ochrädda än innan. Vadvar dom som hade hänt, eller hände, med deras vän?Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeansoch mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättradeså tyst dekunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meterövermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände,förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligeninte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes ochnakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är detdagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpåEricasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt framochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst ochkysstehennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica,minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gettuppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp härute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utanströmmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sinabyxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rördesaktasina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickanstårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levdeförutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har duinteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar ochförsökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas tillnjutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Duär så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntarpå dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fåttnog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en avdesamtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen sominteblev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem allatreoch nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppanerfrån klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund,tillsFredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drograkt imannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyrabarnenoch mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftanochlämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod ochtårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vadsomegentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens fleraårsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Det var en tidig torsdagsmorgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sindottersrum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandesisängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och honropadedet högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inteheller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennesdotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efterbara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen,fickberätta när hon senast såg Erica och gav en personbeskrivning påsinälskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne medbådevanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst omWilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle honkunnalugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotterfanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens tilljobbetför att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma tilljobbetidag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson ochberättadeatt de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spredsig som ettenormt gift inom Wilma. Nästa dag var över tvåhundrafrivilligamänniskor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandetefter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta uppletandet. Men trefjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner tillErica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut varinte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den storaskogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns deinte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät somen flickas gråt. Såfort de kunde följde de ljudet till de slutligennådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändålät flickan väldigtnära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längsberget ungefär tillmitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och dehörde att det varEricas röst, vilket gjorde de ännu mer spända ochrädda än innan. Vadvar dom som hade hänt, eller hände, med deras vän?Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeansoch mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättradeså tyst dekunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meterövermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände,förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligeninte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes ochnakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är detdagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpåEricasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt framochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst ochkysstehennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica,minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gettuppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp härute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utanströmmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sinabyxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rördesaktasina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickanstårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levdeförutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har duinteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar ochförsökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas tillnjutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Duär så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntarpå dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fåttnog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en avdesamtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen sominteblev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem allatreoch nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppanerfrån klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund,tillsFredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drograkt imannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyrabarnenoch mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftanochlämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod ochtårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vadsomegentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens fleraårsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Visa toppen
Visa sidfoten