Be mig så stannar jag kvar.

Jag är osäker på mig själv, jag ska inte ligga och tänka, jag ska inte analysera allt överdrivet. Jag ska helt enkelt inte en massa.

Jag tycker egentligen livet är väldigt bra. Jag trivs med det egentligen. När det äntligen börjar reda upp sig, då ska jag falla in i en tankeperiod, då ska jag bli paranoid och rädd.
Då ska min hjärna fantisera ihop saker som gör mig galen. Saker som FÖRMODLIGEN inte är sant.....

Nej nu tillbaka till ritbordet och min novell.

Maja.... <3
Jag kommer inte försvinna, men jag vet ibland inte vad jag betyder för folk.
Är jag bara deras "psykolog" som snällt ska sitta och lyssna, som kan lösa och komma på en bra lösning? Är jag den duktiga som kan mycket och som man kan få hjälp av med typ svenska?
Jag hör jag älskar dig av många men hur många MENAR det?
Det är så lätt ATT skriva det, liksom vips så står det där utan att man tänkt efter eller känt efter om personen i sig är värt ett jag älskar dig... <3

Jag vet att du älskar mig, det vet jag. <3

Vet inte riktigt vad jag ska säga... Jag kan bara tala för mig själv men en sak vet jag! Jag & Sebbe älskar dig.. och många fler! Jag kan säga att det säkert finns några som ljuger... men skit i dem! Jag älskar dig villkorslöst och det kommer inte förändras! Jag kommer inte till dig för att du är värsta psykologen! Jag kommer till dig för att du är en av mina bästa vänner och jag vill ha din syn av problemet eller vad nu är! Att du är bra på att trösta och hjälpa är bara ett plus! Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!
Jag vet att det är väldigt lätt att skriva och man kanske inte tänker dig för först... men jag behöver inte tänka... jag vet att jag älskar dig!
Oj, har överanvänt "jag älskar dig" nu, men iaf...
Älskar dig <33

Maja, jag tror dig, utan tvekan. <3
Ibland tvekar jag så mycket bara... <3
ÄLSKAR DIG <3

<33

Tiggi <3

Anna<3

Love u my dear friend <3

Love you too, darling<3