March
Thursday 2 April 2009 photo 1/2
|
Jag minns när vi "pratade" med varandra första gången.
Jag minns när vi pratade "live" med varandra första gången.
Jag kommer ihåg allt som att det vore igår.
Undra varför? Jo, det måste ju verkligen betyda något för mig.
Och det gör det, för varje dag som går ju mer rädd blir jag för att något ska gå snett och att det ska bli skit av allt. Det är de sista jag vill.
Du vet så mycket om mig och jag vet så mycket om dig.
Vi är så lika men ändå så olika.
Jag tvekar aldrig på att våga säga något till dig.
Utan dig är jag inte hel.
Jag är inte rädd för att förlora dig. Jag vet att vi alltid kommer finnas för varandra, i ur och skur, mörkt som ljust. Men jag är rädd för att något ska gå snett.
Och att det inte alltid kommer vara vi två som en.
Så fort jag tänker tanken så blir jag rädd och ledsen. Ett liv utan dig i mitt liv är som inget liv alls. Det finns ingen som kommit in i mitt liv så snabbt, kommit mig så nära och verkligen stannat kvar där som en vän. inte så som du gjort.
Lova mig att det föralltid kommer vara vi?!
Jag älskar dig mer än livet själv.
Vi har så många underbara minnen tillsammans. Som jag inte kan dela med någon annan än med dig. Jag vet inte hur eller vad jag ska skriva, för jag finner inga ord som förklarar.
Jag vet att de som läser det här kommer ta det helt fel.
Det har inte gått fel mellan oss, eller snett. Det är inte ens nära till att bli så.
Men jag är bara så rädd. Att se det hända hos andra, de skrämmer mig.
Ett liv utan dig är inget liv.
Du är och kommer alldtid att vara min andra halva - vara sig du vill eller inte.
Jag minns när vi pratade "live" med varandra första gången.
Jag kommer ihåg allt som att det vore igår.
Undra varför? Jo, det måste ju verkligen betyda något för mig.
Och det gör det, för varje dag som går ju mer rädd blir jag för att något ska gå snett och att det ska bli skit av allt. Det är de sista jag vill.
Du vet så mycket om mig och jag vet så mycket om dig.
Vi är så lika men ändå så olika.
Jag tvekar aldrig på att våga säga något till dig.
Utan dig är jag inte hel.
Jag är inte rädd för att förlora dig. Jag vet att vi alltid kommer finnas för varandra, i ur och skur, mörkt som ljust. Men jag är rädd för att något ska gå snett.
Och att det inte alltid kommer vara vi två som en.
Så fort jag tänker tanken så blir jag rädd och ledsen. Ett liv utan dig i mitt liv är som inget liv alls. Det finns ingen som kommit in i mitt liv så snabbt, kommit mig så nära och verkligen stannat kvar där som en vän. inte så som du gjort.
Lova mig att det föralltid kommer vara vi?!
Jag älskar dig mer än livet själv.
Vi har så många underbara minnen tillsammans. Som jag inte kan dela med någon annan än med dig. Jag vet inte hur eller vad jag ska skriva, för jag finner inga ord som förklarar.
Jag vet att de som läser det här kommer ta det helt fel.
Det har inte gått fel mellan oss, eller snett. Det är inte ens nära till att bli så.
Men jag är bara så rädd. Att se det hända hos andra, de skrämmer mig.
Ett liv utan dig är inget liv.
Du är och kommer alldtid att vara min andra halva - vara sig du vill eller inte.
Visa toppen
Show footer