blir så ledsen...

..när folk ska misstolka allt man skriver.
Varför ska man bli osams vid någons bortgång? tyvärr vanligt, jag vet.

Jag vet att min morfar inte var omtyckt av alla i släkten och jag skiter i varför de inte gillar honom, endel av de som inte gillar honom känner honom inte och har inte ens  låtit han ge sin syn på saken, lyssnar bara på en person, men det är deras val och jag har aldrig anklagat dom för det. det är deras förlust inte min!
hela den historien är preskiberad för länge sedan!

Det jag är ledsen för är att de inte brytt sig om mamma i hennes sorg, de kunde väl lyfta luren och fråga hur hon mår, är det förmycket begärt?

Inte ens hennes mamma har brytt sig speciellt mycket om henne, och det är ju ändå hon som valde sina barns pappa, eller? och ska man inte stötta sina barn i vått och torrt?

Man måste inte älska sina föräldrar men man måste älska sina barn!

Nä det är i motgångar och svårigheter man vet vilka som är ens riktiga vänner!

Nu lägger jag detta bakom mej och går vidare!