Thursday 3 May 2012 photo 1/1
|
Bestraffning
________________
Har aldrig förstått förut hur det är för någon i en relation som tär så hårt på en, varför går man inte? Varför låter man det vara som saker är?
Ta aktion?
Jag förstår nu, jag förstår, men ändå förstår jag inte.
Ta aktion säger jag också ---
Jodå, det jag gör är en aktion, men som med så mycket annat jag gör så är det subtilt, oftast inte för alla, men för dig är det tydligen diskret nog att du missar det totalt, eller struntar i det blankt..
När du väl insett vad jag sysslat med lär du få se hur jag menar i alla fall.
Du säger bestraffning, för dig.
Tror du det är så för mig? Bestraffning för mig själv?
O nej, jag plågar mig för att bestraffa dig, för att mitt psyke förstörs, ska det få synas. Du gör mig sjuk. Saker gör mig sjuk, men det syns ju inte.
Vem kan ta ett sjukt psyke som något som egentligen behöver tas hand om?
När du har öppnat dina ögon ska jag se till att det är för sent.
Helst för sent, men för tidigt för dig.
Kryptiskt. Ja.
Vill låta natten krossa mig.
Låta den äta upp mig.
Gå in i mörkret igen.
Annons