Hopplöst..

Hur ska man få någon att förstå?
När något så litet som en reklam kan få hela ens sinne rubbat.
Vilka känslor det kan väcka.
Motbjudande, elaka känslor.
Arg, hat.
Känslan av att vara värdelös och oduglig.

Vilja gråta, men samtidigt vilja resa sig så stolen välter, rusa ut och rasera allt i sin väg.

Men ändå, inte ett uttryck på ens utsida.
Blankt.
Apatiskt.
Likgiltigt.

Du förstår inte.
Du tror du gör det.
För du gör som jag när du vill..
Men du kan aldrig känna, så som jag.
Du kan aldrig uppleva, så som jag.

Du gör det, för att du tror du kan.
That's it.

Varför skulle någon försöka ha en sjukdom?
Då har du nog redan en sjukdom..

Du måste missförstått allt.
Det är inte uppmärksamhet jag söker.
Det är ett sätt att hantera allt du gör mot mig.
Måttligt kanske ett sätt att söka uppmärksamhet..
Men inte så som du tror..

Jag vill få dig att se att jag vill försvinna på grund av dig,
men inte så fort att du inte kan hinna göra en förändring.
Jag ser hopp.

Du ser svart.
Du ser inget hopp.
Du ser bara vad du vill ha.. Men när du väl fått, då glömmer du.
Vill ha nytt, vill ha mer.

Du vill ha allt.
Men tydligen är du blind, för när du egentligen fått allt du vill ha.

Jag, jag vill bara återfå min frihet.
Jag vill få ro.
Jag vill få må bra.

Om det ska behöva innebära att jag måste visa dig, diskret, hur dåligt jag mår, så jag kan få må bra.. Då är det så det får vara.

Jag tycker bara ditt beteende är motbjudande..
Som om du gör narr av allt.
Som varje sak jag gör, ska du vilja göra bättre.

Men tro mig, detta är inget du kan göra bättre..
För du kan inte känna på riktigt.
Ditt sämsta du kan må, är så långt ifrån..
Så långt..

Jag ska få min frihet.
När jag på ett eller annat vis, kan slingra mig loss från ditt hårda grepp.

När jag på ett eller annat vis, fått saxen som ska klippa loss mina trådar.

Jag är fan inte din marionett.
Jag är fortfarande levande.
Jag har känslor.

Starkare och fler än du anar.

Annons

The photo has no tags

September 2012