August
Tuesday 5 June 2012 photo 3/3
|
Problemet är funnet.
Vad jag än gör, hur mycket jag än försöker göra rätt, så blir det fel.
Smärtsamma slag och hårda ord.
Allt är mitt fel.
Den goda intentionen jag har, trots att du inte förtjänar den alls..
Den är osynlig för dig.
Det enda dina ögon är öppna för är allt som kan vara ett fel.
Kan du någonsin inse att en människa aldrig någonsin kan vara komplett.
Aldrig någonsin ska du egentligen förvänta dig att en människa alltid kan göra rätt. Felfri är något man själv ofta inte kan se sig som, eftersom man vet varje detalj i sig själv..
I en annan människas accepterande och kärleksfulla ögon, kan du vara felfri.
Men på samma vis går det att vända.
En människa som försöker sitt bästa konstant, men endast får otacksamhet och hat mot den felaktighet som fanns i försöket.. Man skulle kunna tro det ska få ett resultat i ännu större ansträngning, men i längden.. Hur tror du att det går?
Det mest patetiska är väl antagligen att en mer frisk människa skulle uppskatta tanken bakom och det välmenande.
Men åter igen, _du_ bryr dig endast om _dig_.
Varför skulle du engagera dig i att uppskatta vad jag gör när det fick dig att för en sekund vara orolig.
Ska jag känna mig hedrad att du blev orolig, över mig?
Tror inte det, med tanke på dina aktioner efter det.
Tänkte väl det. Alltid. Endast du och dina känslor.
Jag finns bara för att behaga dig och om jag mår skit av det är det inte ditt problem.
Tro mig, patetiska unge.
Dina handlingar får konsekvenser.
Jag försöker jämt lära dig den läxan.
För om du inte är medveten om den, kommer det verkligen inte bli en lindring käftsmäll när allt kommer falla.
Jag tror jag helt ärligt egentligen hatar dig.
Så varför låter jag dig slänga runt med mig?
Med min själ, mitt hjärta och mina känslor?
Jag är rädd.
Men jag ska vara stark.
Jag ska inte låta hela min hjärna bli förblindad i mörkret från dig.
Jag ska minnas, att även om du behandlar mig som skräp,
så är jag en levande människa, mer människa än du.
________________
Vill tacka er som läser och som till min förvåning gav mig fina ord när jag minst anade.
Det hjälper mycket att läsa.
Fascinerande hur något så litet som några ord kan lyfta upp en annans själ så mycket.
Ni stärkte ett svagt hopp,
Annons
Visa toppen
Show footer