Saturday 11 August 2012 photo 1/1
|
En vecka sedan.
Mitt hopp.
Lever på minnena.
Du gav mig frihet, du gav tillbaka mina känslor.
Jag har saknat dem, men jag avskyr deras bieffekter.
Jag vill inte ifrågasätta varför du gjorde som du gjorde, för det är nästan som att be dig att inte ha gjort det.. - Och det är så otänkbart.
Jag skulle inte någonsin, någonsin, någonsin önska att det var ogjort.
Du ger mig det omöjliga lilla smilet, det som är omöjligt att dölja.
Alla omständigheter, de är så galna om man tänker efter.
Jag bara önskar du kunde ge mig ett svar,
så jag kan slänga mig i dina armar.
Må detta inte vara inbillning! - Jag kommer inte klara mer rotande i denna avgrund i livet!
Lyft mig upp, till där vi bör vara.
___________________________________
Jag önskar hela tiden,
att det var du som gjorde så här,
inte någon annan.
Låt mig få vara med dig,
jag lovar dig,
i allt,
skulle jag kämpa för dig.
Vill du låta mig försöka?
Annons