En natt kom denne man längs vägen vid stadens korvmoj iklädd en tröja precis som bilden, grådassig. På huvudet hade han en skidmössa och skidglasögon med reflekterande glas av märket Celsius. Ett par lovikavantar dolde händerna som kramade krampaktigt och byxorna av märket Everest var aningen för korta. Kort sagt så var det en hemsk syn.
Ingen i byn anade någonting när han kom även fast han hade skidmössan på sig så man inte såg hans ansikte alls, det fanns inget skäl för oråd. Det fanns inte något som behövde störa stadens lugna natt nu. Korvmojen hade nattöppet då det var lördag och folket i staden hade samlats för att hylla Bengt som fyllde 50 år just efter det nyss slagna tolvslaget. Glada toner sjöngs och Bengt stod som på en piedestal i mitten av alla. Aldrig hade han varit så här lycklig, inte ens när han sett sin far för första gången som hade kommit hem från havet. Det hade varit på Bengts sjuårsdag och modern hade hela tiden sagt att hans far skulle komma. Hopplösheten hade tagit Bengt den dagen när fadern inte hade dykt up till middagen, men fadern hade kommit vid 7 och sagt vad han tyckte var klatschigt:
- Fyller du 7 kommer jag vid 7.
- Varför kom du inte vid 6 förra året, hade Bengt sagt spydigt tillbaka när han utan framgång försökte hålla tillbaka ett leende. Fadern sågs aldrig mer till i staden efter den dagen.
Denne mannen hade nu kommit fram till korvmojen och Lelle stod som vanligt och serverade på sitt gladaste humör, speciellt idag på Bengts stora dag. Mannen gick inte fram utan bara stod och tittade på Lelle, vände sig mot folkhopen på hans högra sida och iakttog varenda människa i hopen. Där var Stina, Bengts första kärlek. Han hade varit 14 år och de hade skolkat från skolan för att träffas i skogen för att pussas. Det varade inte länge när Bengt fick reda på att Stina hade ätit bajs när hon var liten. Nej såna fasoner sympatiserade han inte alls med, dessutom kunde bacillerna spridas till honom även efter så många år.
Leifan var där också, Bengts bästa kompis under alla åren från dagis till nu. Leifan var en stor karl och Bengts bas. Han stod ståtlig och nästan högtidlig intill Bengt och var alldeles ifrån sig av glädje för den bäste kompisens födelsedag. Han kunde inte låta bli att låta alla i folkhopen få veta alla bus de hade haft för sig under sin uppväxt, sånt som pojkar gör i unga år. Det var han som hade sagt åt Bengt att kaja, som betyder detsamma som dumpa i denna stad, Stina för att hon ätit bajs bara för att själv kunna få skolka från lektioner och springa upp till skogen. De var olyckligt gifta idag men lät inte det förstöra allt det roliga som hände nu under natten.
Åter till mannen som stod och iakttog och mindes allt han hade läst om i breven som skickats till honom på haven där han varit ute för att tjäna ihop pengar till underhåll för Bengt. Han hade väntat på det här ögonblicket i så många år och nu gick han äntligen fram till Bengt. De tittade på varandra i flera minuter och folkhopen tystnade. De båda karlarna andades sakta. Med ett ryck slet mannen av sig skidmasken för att blotta sitt ansikte och Bengt stirrade till sin häpnad in i sin fars ögon. Skidmasken släpptes ner på marken med glasögonen fastsatta på. Så fort den slog i marken drog fadern loss den kinesiskt hantverkade slidan, en sån som ser mer ut som en pinne än en slida, och alla i hopen fick se att det var en dolk nästan stor som ett svärd han höll i sin hand.
- 50 år och 50 cm kallt stål! sa fadern kallt och karvade upp sin ende son från solar plexus upp till halsen i ett långsamt, pinande drag medan folkhopen bara stod och såg dumt på. Med blod över hela utstyrseln och marken nedanför föll Bengt ner död till allas förfäran. Fadern avlägsnade sig fort.

Vi letar nu efter denne mannen, vi anser honom ganska farlig.

känner du dig utpekad?