Monday 30 June 2008 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
mer mys med Melvin på dagis idag :D
annars hände det inte så mkt ...
vissa var bråkigare än vanligt, och vissa sötare ;)
försov mej imorse :-/
hade av nån underlig anledning satt klockan på kvart i åtta, istället för kvart i sex :S
och jag börjar åtta ...
som tur var väckte pappa mej halv sju ...
och självklart fick jag värsta blodtrycksfallet också när jag kom upp, och blev alldeles svimfärdig och illamående :-/
allt på en gång, är det inte så det ska va ?
men kom i tid iaf, för mamma började sent så hon skjutsade dit mej :)
sen hämtade hon mej två, så jag har en halvtimme att jobba igen ...
men det ska nog inte vara några problem :)
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
rädslan har inga gränser ....
varför ens försöka förutse framtiden ?
varför inte bara ta dagen som den kommer, och sluta oroa sej för morgondagen ?
just nu känns allt så himla osäkert så jag blir snart tokig ..
positiva rus blandas med svarta djupa hål ...
när ska detta få ett slut ?
annars hände det inte så mkt ...
vissa var bråkigare än vanligt, och vissa sötare ;)
försov mej imorse :-/
hade av nån underlig anledning satt klockan på kvart i åtta, istället för kvart i sex :S
och jag börjar åtta ...
som tur var väckte pappa mej halv sju ...
och självklart fick jag värsta blodtrycksfallet också när jag kom upp, och blev alldeles svimfärdig och illamående :-/
allt på en gång, är det inte så det ska va ?
men kom i tid iaf, för mamma började sent så hon skjutsade dit mej :)
sen hämtade hon mej två, så jag har en halvtimme att jobba igen ...
men det ska nog inte vara några problem :)
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
rädslan har inga gränser ....
varför ens försöka förutse framtiden ?
varför inte bara ta dagen som den kommer, och sluta oroa sej för morgondagen ?
just nu känns allt så himla osäkert så jag blir snart tokig ..
positiva rus blandas med svarta djupa hål ...
när ska detta få ett slut ?