August
Thursday 31 July 2008 photo 1/1
|
Allt jag vill är att dö, det hade varit en befrielse just nu.
Jag är så van vid att du är här, du var så nära att bli 17 år och du har varit en del av familjen längre än vad jag har. Du har alltid funnits här, jag är så van vid att se dig och vet på att du kommer till dörren eller upp och till en och vill gosa. Jag älskar din snövita päls, din personlighet, dina ögon, din bakrund och allt annat. Jag älskar hela dig. Ingen är perfekt, men det konstiga är att du är den enda jag känner som är det. Jag kommer på massor av brister till både djur och människor, till dig kommer jag inte på en enda. Du är perfekt. Du är så speciell och jag vill ha dig här. Jag vill fortsätta känna din vita silkeslena päls mot min kind varje dag, jag älskar dig så mycket. Det svider att du inte är här längre, jag vill så gärna. Jag håller på att bli galen. Det sista jag tänker på när jag somnar är att jag saknar dig och jag önskar att du låg brevid mig och det första jag tänker när jag vaknar är om allt verkligen inte bara varit en dröm, men allt är sant och tårar gömmer sig bakom ögonlocken hela tiden och dom kommer oftast fram i ensamhet och jag är så tom. Mina ben som springer och allting är egentligen knäsvaga och har lust att kollapsa.
Imorgon är det två veckor sen du lämnade oss, och det känns redan som en evighet. Hur ska jag klara mig? Du är vår ögonsten! Du är bäst! Vi är inte en familj utan dig, men vi tvingas att fortsätta oavsett vad. Vi alla vill ha dig här hos oss, här hemma. I trygghet och värme. Som vuxen kommer jag stå att skryta och berätta om dig hur fantastisk du var, jag är stolt över dig.
Du tog oss alla med storm. Om min mamma inte hade hittat dig i skogen för över 16 år sedan så hade du inte äns funnits alla dina år, så det är tur. För om jag inte träffat dig - mirakelkatten, så hade jag inte trott på mirakel.
Jag vill aldrig att du ska känna dig ensam, så gör inte det. Du är alltid inom mig och oss andra här i familjen och vi tänker på dig jämt och ständigt och önskar att du var prick HÄR och jag kommer aldrig aldrig aldrig att kunna älska någon så mycket som dig, jag ljuger inte. Nej. Ingen annan. Jag älskar ingen mer än dig, jag älskar andra i närheten av dig, men ingen är över gränsen på dig. Ni tror mig säkert inte, förmodligen om ni träffat Hampus någon gång, men om inte så vet ni inte vad jag snackar om.
Snälla, stå alltid brevid mig sida eftersom att jag behöver dig.
Vi älskar dig högst av allt.
Jag är så van vid att du är här, du var så nära att bli 17 år och du har varit en del av familjen längre än vad jag har. Du har alltid funnits här, jag är så van vid att se dig och vet på att du kommer till dörren eller upp och till en och vill gosa. Jag älskar din snövita päls, din personlighet, dina ögon, din bakrund och allt annat. Jag älskar hela dig. Ingen är perfekt, men det konstiga är att du är den enda jag känner som är det. Jag kommer på massor av brister till både djur och människor, till dig kommer jag inte på en enda. Du är perfekt. Du är så speciell och jag vill ha dig här. Jag vill fortsätta känna din vita silkeslena päls mot min kind varje dag, jag älskar dig så mycket. Det svider att du inte är här längre, jag vill så gärna. Jag håller på att bli galen. Det sista jag tänker på när jag somnar är att jag saknar dig och jag önskar att du låg brevid mig och det första jag tänker när jag vaknar är om allt verkligen inte bara varit en dröm, men allt är sant och tårar gömmer sig bakom ögonlocken hela tiden och dom kommer oftast fram i ensamhet och jag är så tom. Mina ben som springer och allting är egentligen knäsvaga och har lust att kollapsa.
Imorgon är det två veckor sen du lämnade oss, och det känns redan som en evighet. Hur ska jag klara mig? Du är vår ögonsten! Du är bäst! Vi är inte en familj utan dig, men vi tvingas att fortsätta oavsett vad. Vi alla vill ha dig här hos oss, här hemma. I trygghet och värme. Som vuxen kommer jag stå att skryta och berätta om dig hur fantastisk du var, jag är stolt över dig.
Du tog oss alla med storm. Om min mamma inte hade hittat dig i skogen för över 16 år sedan så hade du inte äns funnits alla dina år, så det är tur. För om jag inte träffat dig - mirakelkatten, så hade jag inte trott på mirakel.
Jag vill aldrig att du ska känna dig ensam, så gör inte det. Du är alltid inom mig och oss andra här i familjen och vi tänker på dig jämt och ständigt och önskar att du var prick HÄR och jag kommer aldrig aldrig aldrig att kunna älska någon så mycket som dig, jag ljuger inte. Nej. Ingen annan. Jag älskar ingen mer än dig, jag älskar andra i närheten av dig, men ingen är över gränsen på dig. Ni tror mig säkert inte, förmodligen om ni träffat Hampus någon gång, men om inte så vet ni inte vad jag snackar om.
Snälla, stå alltid brevid mig sida eftersom att jag behöver dig.
Vi älskar dig högst av allt.
Comment the photo
vila i frid.
ja, man fastar verkligen för hampus, du minns "pojkvännen! ;/
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/apachees/245824627/
Visa toppen
Show footer