August
Friday 28 November 2008 photo 1/1
|
Min mormor brukade åka till havet och tänka.
Min mamma fick ett telefonsamtal och då var det mormor som ringde och berättade att hon hade cancer.. Då satt mormor och morfar nere vid havet också.
Människor har lätt för att vara otrevliga och göra andra ledsna idag. Det är inte alltid man orkar sprida glädje till andra, fast att det är det man egentligen ska göra.
Min mormor spred alltid glädje till allt och alla hur kass hon kände sig och det beundrar jag.
Cancer till henne? Fyfan vad jag blir arg. Hon rökte inte eller någonting, hon var snarare en sund person som var väldigt morgonpigg och allt. Man förknippar nog cancer med rökning, men jag förstod att man också bara kunde bli drabbad.
Jag vill inte skriva för invecklat om allt som hände. Verkligen inte.. Alla sjukhusbesök och all tid som gick åt.
En dag efter lång tid fick hon komma hem och då låg hon i sängen. Hon och morfar var jätte lättade och tyckte det var skönt att hon äntligen fick komma hem. Jag minns vad glad jag blev när jag kom. Jag trodde att det skulle fixa sig.
På morgonen runt 5 så fick hon åka ambulans.
Dom ville förmodligen inte att jag skulle se henne i det skicket så de skickade mig ändå till skolan, jag är inte dum i huvudet.. Jag fick komma mot kvällen. Det var inte kul att se henne. Asså. Jag vill inte berätta mer om det..
Jag hade lågt blodsocker och mådde illa för att jag inte ätit, så jag och min storasyster gick till sjukhuscaféet så att jag skulle kunna äta något. En stund senare kommer en sjuksköterska och säger att jag vi ska gå tillbaka till rummet. En blick sa allt. Vi kollade på varandra och sprang dit.
Alla satt runt henne. Alla grät. Någon höll hennes hand, någon satt med huvudet mellan knäna, någon satt och kollade på henne o så..
Att se henne ligga där fick mig att tappa andan. Jag brast ut i tårar. Jag tog och klappade hennes hand och det var sista gången jag både rörde eller såg henne oxå
Som sagt så vill jag inte gå in för invecklat, det känns inte bra. Jag försöker inte säga er något, men jag vill att ni ska veta att min mormor var en väldigt väldigt bra person och det var hon som höll samman familjen. Allt har rasat och jag saknar allt det som faktiskt var normalt. Inget är bra, men man tvingas fortsätta. Ellerhur?
Jag vet att du är här och tack för det
Älskar dig och grattis på födelsedagen
Berit Tallmar Arvidsson
Min mamma fick ett telefonsamtal och då var det mormor som ringde och berättade att hon hade cancer.. Då satt mormor och morfar nere vid havet också.
Människor har lätt för att vara otrevliga och göra andra ledsna idag. Det är inte alltid man orkar sprida glädje till andra, fast att det är det man egentligen ska göra.
Min mormor spred alltid glädje till allt och alla hur kass hon kände sig och det beundrar jag.
Cancer till henne? Fyfan vad jag blir arg. Hon rökte inte eller någonting, hon var snarare en sund person som var väldigt morgonpigg och allt. Man förknippar nog cancer med rökning, men jag förstod att man också bara kunde bli drabbad.
Jag vill inte skriva för invecklat om allt som hände. Verkligen inte.. Alla sjukhusbesök och all tid som gick åt.
En dag efter lång tid fick hon komma hem och då låg hon i sängen. Hon och morfar var jätte lättade och tyckte det var skönt att hon äntligen fick komma hem. Jag minns vad glad jag blev när jag kom. Jag trodde att det skulle fixa sig.
På morgonen runt 5 så fick hon åka ambulans.
Dom ville förmodligen inte att jag skulle se henne i det skicket så de skickade mig ändå till skolan, jag är inte dum i huvudet.. Jag fick komma mot kvällen. Det var inte kul att se henne. Asså. Jag vill inte berätta mer om det..
Jag hade lågt blodsocker och mådde illa för att jag inte ätit, så jag och min storasyster gick till sjukhuscaféet så att jag skulle kunna äta något. En stund senare kommer en sjuksköterska och säger att jag vi ska gå tillbaka till rummet. En blick sa allt. Vi kollade på varandra och sprang dit.
Alla satt runt henne. Alla grät. Någon höll hennes hand, någon satt med huvudet mellan knäna, någon satt och kollade på henne o så..
Att se henne ligga där fick mig att tappa andan. Jag brast ut i tårar. Jag tog och klappade hennes hand och det var sista gången jag både rörde eller såg henne oxå
Som sagt så vill jag inte gå in för invecklat, det känns inte bra. Jag försöker inte säga er något, men jag vill att ni ska veta att min mormor var en väldigt väldigt bra person och det var hon som höll samman familjen. Allt har rasat och jag saknar allt det som faktiskt var normalt. Inget är bra, men man tvingas fortsätta. Ellerhur?
Jag vet att du är här och tack för det
Älskar dig och grattis på födelsedagen
Berit Tallmar Arvidsson
Comment the photo
jag har sett många foton o där e alla glada, o de du skriver om hur kass hon än kände sig så försökte hon vara glad, o det är såna person är beundrans vädra, hon betyder mycekt för dig och du betyder mycekt för henne fortfarande
så himla fint
du skriver så himla fint
aaau!
Du är mkt lik henne, iaf av uppfattningen jag får av henne i denna texten, du är en bra människa!
grattis Berit Tallmar Arvidsson
:)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/apachees/302610059/
Visa toppen
Show footer