November
Friday 5 September 2008 photo 1/1
|
Josefine med sina nya vänner Oliver och Josefine. De leker underbart bra tillsammans. Va skönt att ha en snäll granne med så härliga barn bara en trappa ner! :)
Nu är Josefine med sin pappa hos farmor och farfar. De ska visst plocka svamp samt gå på marknad i helgen. Saknar henne redan men jag vet hur bra hon har det så det känns bra ändå.
Ringde ett sånt jobbigt samtal i dag till min gammelmormor i Norge. Hennes Ole dog i lördags i plötslig hjärtinfarkt. Men hon är så lätt att prata med så det gick bra ändå. Sa att jag beklagade sorgen och tänkte på henne och inte riktigt vad jag skulle säga för det känns så ofattbart...De har varit tillsammans i 40 år! Jag skulle bli helt förstörd...dö inombords, om Anders gick bort (en tanke jag gärna skakar bort snabbt som ögat). Våra inte ens två år jämfört med deras 40 lixom. Stackars gammelmormor....Men hon är så härlig och så stark. Beundrar henne. Hon log till och med i telefonen, småskrattade så som bara hon gör, trots att hon säkert mår jättedåligt. Älskar min gammelmormor väldigt mycket. Både hon och Ole har följt mig och min syster genom hela vår uppväxt och funnits där på fler sätt än man kan ana. Trots att hon är min GAMMELmormor så har vi ett mycket starkt band så jag lider oerhört med henne.
Jag läser just nu en bok som handlar om uppskattning. Jag uppskattar redan mitt liv till fullo känns det som men man kan alltid förbättra sitt tänk och när jag läser den innan jag lägger mig känner jag mig en smula lättare till mods, som att man somnar och kommer vakna som en desto bättre människa med sunda och glada tankar. Borde läsa fler sånna böcker. För visst är det lätt att man tar saker och ting för givet och att det ska till en kris för att man ska inse vad man haft. De små sakerna ska man vara tacksam för lika mycket som de stora.
Så jag önskar er alla en trevlig kväll så ses vi på andra sidan linsen snart igen!
Comment the photo
beklagar sorgen lr vad man säger..
kramar från oss =)
Stackars stackars gammelmormor :( känner likadant.. hur skulle man överleva? Men på något vis brukar gamla människor ha ett annat sätt att se på döden... Tror man har lättare att acceptera döden när man levt ett lågt liv, än vad vi har. Men ändå.. 40 år... det är sjukt länge.
Min farmor och farfar levde tillsammans i nästan 60 år, oc är farfar dog ville itne farmor leva längre, så hon la sig bara ner. Efter en månad var hon också död. Det är sjukt att kroppen kan göra så, men är det itne svanar som lever hela livet illsammans och sedan sörjer ihjäl sig när partnern dör? Har för mig det. william säger att det är tvillingsjälar som gör så, de kan inte leva utan varandra.
Min mormor däremot levde vidare utan morfar. Hon åkte till Australien i en månad som 80-åring och bodde hos min morbror. Krutgumma ;) så det är nog väldans olika.
Hur är det med dig då sötis? Puss!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aphrael/262786809/
Visa toppen
Show footer