Ja vad ska man säga. Det går inte att låtsas vara någorlunda smal längre (expert på att hålla inne magen annars). Den växer i en rasande takt nu tycker jag och börjar kännas allt mer hård. Men just nu är ju fortfarande överhudsfettet i vägen lite och jag känner mig rätt så fet bara. Men med kläder på syns det trots allt att jag är med barn och tur är väl det. Vill ändå lägga upp lite mer "nakna bilder" för att inte täcka över sanningen. Nog för att jag tycker om att redigera bilder men jag vill ju inte föreställa något jag inte är heller. Fast snart snart så kommer bebismagen att vara runt och proportionelig och jag känner mig förhoppningsvis vackrare då. I övrigt mår jag väl helt ok men den här graviditeten har än så länge varit en smula mer påfrestande än den förra (säger jag och är bara i vecka 17). Ont i ryggen (strålande värk) ibland, en moland värk i magen (förmodligen pga av att livmodern just nu töjs ut ganska rejält), hormoner som gör mig överkänslig och ibland på tok för deprimerad när jag i stället lika gärna kunde varit glad över allt det fina runtomkring mig, huvudvärk (vart tusan den nu kommer ifrån för jag har aldrig ont i huvudet annars) och diverse andra små kroppsliga kvinnliga bekymmer. Men det kunde också varit betydligt värre. Jag tror jag är i en liten fas bara...har för mig att jag gick igenom något lite liknande när jag väntade Josefine även om det inte var i samma skala. Sen när man passerat vecka 20, då man är halvgången, man har varit på ultraljud, man får lyssna på bebisens hjärtljud på MVC, bebismagen syns ordentligt och spännande saker händer i kroppen så som bebisens sparkar som alla kan känna, inte bara jag, då mår jag förmodligen (förhoppningsvis) mycket bättre och strålar mer. Ultraljudet är redan om en vecka! (eller 6 dagar för att vara exakt) Eller redan och redan...känns som jag väntat i en evighet. Jag är spänd och nervös på samma gång. Nervös att det ska vara något fel men jag ser fram emot att få det lilla knytet på skärmen. Det är ju oftast då det verkligen går upp för en att man har en livs levande människa där inne och att h*n snart kommer bli en ny del av ens familj. För Anders blir det säkert extra stort eftersom det är första gången, första barnet, även om jag kommer tycka det är otroligt spännande själv. Tiden har hur som helst gått ganska fort...redan 17 veckor!

Guuud vad fin du e... Jätte söt liten mage.. :) riktigt avis :) Kram på dig!!