September
Friday 25 June 2010 photo 3/4
|
Skriver mycket idag, o det är inget jag egentligen vill någon ska svara på men ni gör som ni vill men förvänta er inget svar eller ens ett trevligt svar
Jag är bara så trött, trött på alla ursäkter, trött på att bli tagen för given
Visst, ibland kan det verka som att allt kan ske på mina villkor, men har ni någonsin tänkt på all tid jag offrat åt er? att jag kanske haft bättre för mig men eftersom ni behövt mig, behövt någon som finns o lyssnar, att jag offrat mig för er?
idag fick jag denna bild i mitt huvud - någon som städar hela huset, sätter fram chips o snacks för första ggn för sina vänner, någon som är glad o ser fram emot att försöka, ser fram emot att spendera tid med folk hon bryr sig om, tiden går, ingen hör av sig, ingen kommer.
Det kändes patetiskt o hemskt, mest för att det är inte första ggn, långt ifrån, o det är inte första ggn jag försöker nå ut, försöker ändra mig o ge saker och folk en chans
Som sagt, ibland vill jag saker ska ske på mina villkor, men efter allt jag gör för andra, efter all jävla skit jag fått sen jag blev född tycker jag det är ok att vara så
Just nu är jag arg, extremt sårad o jag vill faktiskt inte höra av någon av er, jag vill inte höra ursäkter för jag e så innerligt trött på dom, jag vill bara vara själv, jag vill inte bry mig o jag vill inte ni ska förvänta er något av mig.
Det känns som att det är lättare att vara ensam än att sträcka sig efter något som inte är där, det gör mindre ont.
Jag är bara så trött, trött på alla ursäkter, trött på att bli tagen för given
Visst, ibland kan det verka som att allt kan ske på mina villkor, men har ni någonsin tänkt på all tid jag offrat åt er? att jag kanske haft bättre för mig men eftersom ni behövt mig, behövt någon som finns o lyssnar, att jag offrat mig för er?
idag fick jag denna bild i mitt huvud - någon som städar hela huset, sätter fram chips o snacks för första ggn för sina vänner, någon som är glad o ser fram emot att försöka, ser fram emot att spendera tid med folk hon bryr sig om, tiden går, ingen hör av sig, ingen kommer.
Det kändes patetiskt o hemskt, mest för att det är inte första ggn, långt ifrån, o det är inte första ggn jag försöker nå ut, försöker ändra mig o ge saker och folk en chans
Som sagt, ibland vill jag saker ska ske på mina villkor, men efter allt jag gör för andra, efter all jävla skit jag fått sen jag blev född tycker jag det är ok att vara så
Just nu är jag arg, extremt sårad o jag vill faktiskt inte höra av någon av er, jag vill inte höra ursäkter för jag e så innerligt trött på dom, jag vill bara vara själv, jag vill inte bry mig o jag vill inte ni ska förvänta er något av mig.
Det känns som att det är lättare att vara ensam än att sträcka sig efter något som inte är där, det gör mindre ont.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/apoem/463344133/
Visa toppen
Show footer