December
Show more 
Friday 16 July 2010 photo 9/71
|
det är ett eko någonstans i mitt rum som viskar
ord från flera år sen, från hur det var förut
från människor långt upp som inte finns längre
och jag kan inte höra trots att jag vet att det är där
jag kan bara lyssna till
försäkranden om att jag borde höra
tiden i mitt fickur har runnit iväg
bildat en vattenpöl vid mina fötter och nu väntar den
på att klättra upp för någon annans ben
på att berätta tomhet och alla hemligheter som
någonsin funnits för ivriga öron
på att svika ett par tomma, torra händer
är det månader och dagar som satt sig
som ett mörker i min hals
ringlar det snart ut och gör hela världen svart
eller är det bara jag och min fantasi
som banat iväg alldeles för långt
igen
om jag hittar på
på rätt sätt, på några speciella vägar kan jag
se en silvernyckel i min handflata
och jag har ingen att ge den till
i hundratals såpbubblor svävar en spegelbild
men när jag är tillräckligt nära för att se
spricker ytan och jag är ensam igen
det är något som inte stämmer med min spegeltvilling
för han har mörkare ögon än jag och vad jag hört
så är mörkret alltid det som är dåligt
för länge sedan fanns det ett frö i mitt bröst
men jag tror det fallit ner, ur min genomskinliga kropp
och nu växer det självkänsla någon annanstans
du tryckte in en för grov nyckel i min bröstkorg
ett försök att låsa upp mitt hjärta men
det blev bara brutna ben och blod över golvet
och varken du eller jag verkar bry oss
jag går sönder så lätt nu för tiden
för enkla saker, som stjärnor i taket
men jag märker inte, jag märker inte
och jag tror jag andas fortfarande
men jag är inte säker
jag är inte säker
någonstans
©
ord från flera år sen, från hur det var förut
från människor långt upp som inte finns längre
och jag kan inte höra trots att jag vet att det är där
jag kan bara lyssna till
försäkranden om att jag borde höra
tiden i mitt fickur har runnit iväg
bildat en vattenpöl vid mina fötter och nu väntar den
på att klättra upp för någon annans ben
på att berätta tomhet och alla hemligheter som
någonsin funnits för ivriga öron
på att svika ett par tomma, torra händer
är det månader och dagar som satt sig
som ett mörker i min hals
ringlar det snart ut och gör hela världen svart
eller är det bara jag och min fantasi
som banat iväg alldeles för långt
igen
om jag hittar på
på rätt sätt, på några speciella vägar kan jag
se en silvernyckel i min handflata
och jag har ingen att ge den till
i hundratals såpbubblor svävar en spegelbild
men när jag är tillräckligt nära för att se
spricker ytan och jag är ensam igen
det är något som inte stämmer med min spegeltvilling
för han har mörkare ögon än jag och vad jag hört
så är mörkret alltid det som är dåligt
för länge sedan fanns det ett frö i mitt bröst
men jag tror det fallit ner, ur min genomskinliga kropp
och nu växer det självkänsla någon annanstans
du tryckte in en för grov nyckel i min bröstkorg
ett försök att låsa upp mitt hjärta men
det blev bara brutna ben och blod över golvet
och varken du eller jag verkar bry oss
jag går sönder så lätt nu för tiden
för enkla saker, som stjärnor i taket
men jag märker inte, jag märker inte
och jag tror jag andas fortfarande
men jag är inte säker
jag är inte säker
någonstans
©
Annons
huldrehamn
Sat 17 Jul 2010 16:00
Mitt älskade barn, nu har jag gråtit igen...
Så underbart vacker och sorglig dikt...
Så underbart vacker och sorglig dikt...
Anonymous
Sat 17 Jul 2010 00:16
jag tror jag dör
*dör*
*dör*
Spades
Fri 16 Jul 2010 23:32
1. Vilken fin bild ;_;
2. Jag dör fortfarande på varje ord. Du är så bra att jag vet inte vart jag ska ta vägen. In i din hjärna typ, haha. Nej men seriöst, du är fantastisk <33
2. Jag dör fortfarande på varje ord. Du är så bra att jag vet inte vart jag ska ta vägen. In i din hjärna typ, haha. Nej men seriöst, du är fantastisk <33
13 comments on this photo
Visa toppen
Show footer