Alla pratar om hur bra det var på "den gammla goda tiden".

Jag tänkte på detta häromdagen och det slog mej att, jag har ingen "gammal god tid".
Alls.
Genom hela mitt liv har jag genomlidigt det ena helvetet efter det andra och ingen har ens vetat om att jag har mått dåligt fram till hösten -06.
Ingen kunde misstänka att det inte var okej.
Det var ju mej de pratade med.
Det var mej som de grät hos och betättade sina mörka hemligheter.
Sen när jag berättade, vände ni alla mej ryggen.
På ett eller annat sätt har ni alla svikit mej.

"Men det är ju inte det man menar"
- Nehe? Vad menar man då?
Menar man när man var ännu yngre?
När man kunde leka?
Jag lekte själv.
Jag kunde hela tv tablån i huvudet som barn.
Jag blev duktig på engelska för att jag bara spelade tv-spel hela dagarna.

"Men asså du fattar ju inte"
- Nej, nej jag gör nog inte det. För jag har till skillnad från de flesta, faktiskt inte haft den tiden.

Kanske sanningen är den att
det finns ingen "gammal god tid"
Bara samma jävla helvete...

*hug*

Den ''gamla goda tiden'' var något liknande för mig...

Hela högstadiet blev jag misshandlad och levde i rädsla dag ut och dag in, jag sket i läxor för jag ser det som att du förbereder för dagen efter i skolan, och vilket pucko förbereder sig för en dag där han vet att han kommer bli nerslagen?



Varför jag tar upp detta är för att (detta kanske låter konstigt) jag såg en liten bit av mig i dig. Du är självsäker i din situation just nu, iaf vad du visar, men du har nog väldigt mycket att dölja.



Jag var den som fick trösta mina kompisar hela tiden, men dom lyssnade aldrig på mig, vilket jag tyckte sög riktigt hårt... jag grät mig till sömns nästan varje natt i fyra år pga att jag visste inte vilka jag kunde och inte kunde lite på så dom ända jag litade på var mina föräldrar i slutändan, för mina bästa vänner bestämde sig för att gå med mobbarna i rädslan av att dom skulle få samma helvete som jag.



Nu vet jag att vi inte känner varandra så väl, men om det är nåt så är det bara att skriva över msn eller ringa mig, för jag litar på dig och jag hoppas att du kan göra detsamma <3

Gamla goda tiden, Fjortisfylla är ju ett utmärkt exempel på vad som kommer bli det. Även om det kanske är lite för färskt än.

Själv är min barndom för lycklig och det är helt otroligt att någon med så perfekt uppväxt som mig kan bli ett sådant monster som jag är. :D

Btw, gamla goda tiden måste inte vara minnen angående en själv, det kan vara minnet av de coola barnen i 6:an när man själv gick i 4:an. För att de redan i den åldern hade en egen karaktär, för att punken var stor i Sverige när vi växte upp och liknande. Jag kan tips dig om "I love the 90's", den finns på TPB och är en hel serie, från 90-99. Se den och du kommer få små minnen som antagligen kommer kunna få en större inblick i själva betydelsen med "Den gamla goda tiden".

Den gamla goda tiden var när man var jätteliten och alla var förstående för vad man gjorde när man höll på att upptäcka världen. Inga bekymmer, hakuna matatha. Love ya <3

Jag tutade på dig igår, ditt vackra fanskap. Men nej, du vars blind och inne i din lilla musikvärld.

Jag vars ju tvungen att dra en handtralla innan jag kunde somna...igen..

Tänk på bra grejer som hände när du va liten. Din bror och du kanske lekte eller nånting. Eller din familj hade nån hemmakväll. det är den gamla goda tiden ^^

vad ha hänt gumman?? tack för en snabb titt idag..=) skoj å se å även höra hur det va typ..=) <3