April
Thursday 11 June 2009 photo 1/1
|
Andreas Persson
Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag älskar dej så otroligt högt att jag värdesätter ditt liv före mitt. Du är min bästa vän och jag skulle aldrig någonsin byta ut dej mot någonting. Jag vet att jag kan bli bitchig ibland men va fan, jag är så fruktansvärt rädd för att förlora dej.
Och det är ännu värre nu...
Jag är så rädd för att du ska glömma bort mej eller kanske helt enkelt vakna upp en dag och bara strunta i mej.
Jag vill verkligen inte att någonting sådant ska hända!
Jag vill att det ska vara du och jag genom livet nu och föralltid, sida vid sida.
Jag mår bra när jag är med dej. Bättre än förut. Tack för det.
Skulle kunna skriva så många saker som du gör för mej men mitt tangentbord skulle inte palla det och jag har inget annat så jag får väl hålla mej till vad det tål...
Andreas jag är rädd.
Jag är rädd för att vi kanske inte kommer att hålla ihop. Att vi kommer att glida isär av så många olika anledningar.
Jag är rädd för att du en dag inte kommer att finnas där för mej så som du har lovat mej så många gånger innan.
Jag är rädd för att när jag slår ditt nummer så kommer du inte att svara för att du vet att det är jag som ringer dej.
Snälla låt inte det hända!
Behöver dej!
Du är den mest omtänksamma person jag vet.
Du tänker på andra (eller ja dem du gillar iaf) före dej själv.
Även fastän du bokstavligen våldtar ordet "förlåt" vissa dagar, har börjat lyssna på halvkass musik, byter uttryck varje vecka och aldrig någonsin vet när du ska hålla käft, så älskar jag dej Andreas Persson.
Jag skulle inte klara mej en dag utan dej.
Utan att du skickat 1000st onödiga sms.
Jag skulle ha varit roadkill för längesen om du inte hade räddat mej undan bussarna och jag skulle ha haft sjukt mycket mer hemlängtan än vad jag har nu.
Skulle ha svält ihjäl totalt och förmodligen aldrig kunnar vara hemma överhuvudtaget.
Du har verkligen hjälpt mej igenom så otroligt mycket på så kort tid och jag har inte ens tackat dej ordentligt för det.
Jag kunde inte ha haft mer tur än att få en så underbar vän som dej.
Att du kom till mej på julafton, spenderade nyår med mej, vi drog ner till Malmö trots alla fucking besvär det var med det och såg Edguy.
Du minndes tillockmed att jag älskar Liljor på min födelsedag som du också var först att gratta mej på.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om jag inte ahde dej kvar.
Och som det är just nu så är jag så otroligt rädd för att du ska lämna mej.
Jag älskar dej Andreas.
We're superheroes <3
Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag älskar dej så otroligt högt att jag värdesätter ditt liv före mitt. Du är min bästa vän och jag skulle aldrig någonsin byta ut dej mot någonting. Jag vet att jag kan bli bitchig ibland men va fan, jag är så fruktansvärt rädd för att förlora dej.
Och det är ännu värre nu...
Jag är så rädd för att du ska glömma bort mej eller kanske helt enkelt vakna upp en dag och bara strunta i mej.
Jag vill verkligen inte att någonting sådant ska hända!
Jag vill att det ska vara du och jag genom livet nu och föralltid, sida vid sida.
Jag mår bra när jag är med dej. Bättre än förut. Tack för det.
Skulle kunna skriva så många saker som du gör för mej men mitt tangentbord skulle inte palla det och jag har inget annat så jag får väl hålla mej till vad det tål...
Andreas jag är rädd.
Jag är rädd för att vi kanske inte kommer att hålla ihop. Att vi kommer att glida isär av så många olika anledningar.
Jag är rädd för att du en dag inte kommer att finnas där för mej så som du har lovat mej så många gånger innan.
Jag är rädd för att när jag slår ditt nummer så kommer du inte att svara för att du vet att det är jag som ringer dej.
Snälla låt inte det hända!
Behöver dej!
Du är den mest omtänksamma person jag vet.
Du tänker på andra (eller ja dem du gillar iaf) före dej själv.
Även fastän du bokstavligen våldtar ordet "förlåt" vissa dagar, har börjat lyssna på halvkass musik, byter uttryck varje vecka och aldrig någonsin vet när du ska hålla käft, så älskar jag dej Andreas Persson.
Jag skulle inte klara mej en dag utan dej.
Utan att du skickat 1000st onödiga sms.
Jag skulle ha varit roadkill för längesen om du inte hade räddat mej undan bussarna och jag skulle ha haft sjukt mycket mer hemlängtan än vad jag har nu.
Skulle ha svält ihjäl totalt och förmodligen aldrig kunnar vara hemma överhuvudtaget.
Du har verkligen hjälpt mej igenom så otroligt mycket på så kort tid och jag har inte ens tackat dej ordentligt för det.
Jag kunde inte ha haft mer tur än att få en så underbar vän som dej.
Att du kom till mej på julafton, spenderade nyår med mej, vi drog ner till Malmö trots alla fucking besvär det var med det och såg Edguy.
Du minndes tillockmed att jag älskar Liljor på min födelsedag som du också var först att gratta mej på.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om jag inte ahde dej kvar.
Och som det är just nu så är jag så otroligt rädd för att du ska lämna mej.
Jag älskar dej Andreas.
We're superheroes <3
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/arimina/378302032/
Visa toppen
Show footer