Varför är det alltid jag som ska vara offret i vår församling och mina vänskapskretsar? Jag börjar bli lite trött på det. Det är alltid jag som blir nedbrottad, jag som dom ska hålla fast och skriva "neger" på (vi är verkligen inga rasister..bara en interngrej), jag som blir utsatt hela tiden. Denna bild är iaf ifrån när jag blivit lite misshandlad av Chrille och några andra i våran fösamling. Vi hade precis varit på möte i stora tältet och vi står där utanför. Chrille och jag börjar prata om vem som borde få farfars 240 och sen så river han mig på mitt finger, dock inte med flit. Tror jag iaf :P Sen så brottar han ned mig på marken och jag försöker ta mig upp och få hjälp men ingen verkar förstå mitt behövande av en hjälpande hand utan dom hjälper istället till att trycka ner mig på marken och förnedra mig. Jag kommer inte upp helt enkelt. Det är värsta mobbingen alltså. Sandra, som alltid gör revolution mot Chrilles galenskaper, hjälper mig och blir nästan arg! TACK SANDRA! :P Vi går sedan upp till caféterian där jag, dum som jag är, utmanar Chrille på "smälla den andras händer så snabbt du kan-leken" :P Jag blir helt röd och svullen om handen men inte nog med det. Mina blodkärl spricker sönder så jag får små små sugmärkesprickar över hela handen! Not good! Men är man mobboffer så är man. Mobbingen fortsätter sedan lite smått hela helgen. Tro nu inte att det förekmmer riktig mobbing mot mig eller någon annan i våran kyrka, för det är fel. Jag är bara den som alla retar helt enkelt och eftersom jag inte gör något motstånd, pga att jag får dubbelt så mycket stryk tillbaka, så vet de att de kan plåga mit hur mycket de vill utan konsekvenser. Oj..lång text //"Mobboffret" :P Prickarna syns inte på denna sunkiga bild.

välkommern till min värld!