April
Monday 2 April 2012 photo 1/1
|
Jag är borta från världen och jag vill stanna här. Det värsta som kunde hända har hänt och hur kan man fortsätta kämpa när allt man kämpat för försvunnit. Min dockpepp är borta. Min kämparglöd har släckts.
Min hund var bara tre år när han dog den 24e mars. Jag var vaken den natten, men jag anade ingenting. Jag var hos Evelina i Göteborg. Pappa åkte till Göteborg på morgonen för att hämta mig, men de kunde inte ljuga för mig. Jag kände på mig att något var fel.
Det var overkligt. Det var orättvist och så fel.
Jag har levt mitt falska liv sen dess. Det här livet som inte är jag, som är något annat, något jag visar upp för världen för att de inte ska oroa sig.
Jag är vaken nätterna igenom för jag klarar inte av att gå och lägga mig. Inte när han inte sitter nedanför sängen och väntar på att jag ska säga att han kan komma upp. Inte när han inte kommer rulla ihop sig till en boll i min famn och somna. Det går bara inte. När det är ljust sover Evelina, och jag kryper ihop i hennes famn och hon gör sådär med mitt hår som jag älskar och jag somnar av utmattning. Helst vill jag sova bort dagarna, och distrahera mig nätterna igenom.
Mamma har fixat så att vi ska kolla på valpar om två veckor. Det känns bra och dåligt på samma gång. Jag vet att vi inte ersätter Tin-Tin med en ny hund, men hunden kommer vi bara köpa för att Tin-Tin är borta.
Men jag vet även att jag inte kommer orka fortsätta utan en hund.
Pappa gjorde Tin-Tin's grav så fin. Han lämnade mig ensam och jag grät vid den. Rörde vid stenarna och undrade åt vilket håll hans huvud låg.
Jag är född skådespelerska. Jag är så bra på att lura folk att det är okej, att jag mår bra. Evelina vet att det inte är okej egentligen, men alla andra luras, eller låter sig luras. Jag lurar tillochmed mig själv.
Vad gör man när världen rasas samman? Hur beter man sig, hur hanterar man sorgen?
Det finns en bild på honom död i sin kista. Det var då jag sa mina sista ord. Det var då jag önskade honom en trygg resa och bad honom hälsa Katja från mig. Men jag lägger inte upp bilden på ett lik, utan väljer att lägga upp bilden från honom när han var vid liv, och låg i min säng och var lycklig. När jag sa farväl var det trots allt min sista stund med honom, inte vår sista stund med varandra.
Jag glömmer aldrig sist jag såg honom. När han såg mig sprang han rakt in i min famn och jag hade saknat honom så.
Han viftade på svansen när han gick.
Det sista jag sa till honom var att jag snart skulle komma och hämta honom. Att jag bara skulle vara borta en vecka och sen skulle vi vara tillsammans igen.
Jag fick aldrig se honom igen.
Jag fick aldrig säga adjö.
Han var bara tre år.
Eftersom jag pga detta förlorat min dockpepp kommer det inte dyka upp så mycket bilder här.
Jag håller fortfarande på att betala av på en docka som är en lika stor dröm som Hazy var för mig, men det känns inte värt det längre.
Tack vare Evelina kommer jag iaf. inte sälja en enda docka, som jag haft lust med ett tag. Det skulle hon inte tillåta.
Utan henne hade jag inte orkat denna sorgen.
† Prins Tin-Tin †
Det var overkligt. Det var orättvist och så fel.
Jag är vaken nätterna igenom för jag klarar inte av att gå och lägga mig. Inte när han inte sitter nedanför sängen och väntar på att jag ska säga att han kan komma upp. Inte när han inte kommer rulla ihop sig till en boll i min famn och somna. Det går bara inte. När det är ljust sover Evelina, och jag kryper ihop i hennes famn och hon gör sådär med mitt hår som jag älskar och jag somnar av utmattning. Helst vill jag sova bort dagarna, och distrahera mig nätterna igenom.
Mamma har fixat så att vi ska kolla på valpar om två veckor. Det känns bra och dåligt på samma gång. Jag vet att vi inte ersätter Tin-Tin med en ny hund, men hunden kommer vi bara köpa för att Tin-Tin är borta.
Pappa gjorde Tin-Tin's grav så fin. Han lämnade mig ensam och jag grät vid den. Rörde vid stenarna och undrade åt vilket håll hans huvud låg.
Jag är född skådespelerska. Jag är så bra på att lura folk att det är okej, att jag mår bra. Evelina vet att det inte är okej egentligen, men alla andra luras, eller låter sig luras. Jag lurar tillochmed mig själv.
Vad gör man när världen rasas samman? Hur beter man sig, hur hanterar man sorgen?
Det finns en bild på honom död i sin kista. Det var då jag sa mina sista ord. Det var då jag önskade honom en trygg resa och bad honom hälsa Katja från mig. Men jag lägger inte upp bilden på ett lik, utan väljer att lägga upp bilden från honom när han var vid liv, och låg i min säng och var lycklig. När jag sa farväl var det trots allt min sista stund med honom, inte vår sista stund med varandra.
Jag glömmer aldrig sist jag såg honom. När han såg mig sprang han rakt in i min famn och jag hade saknat honom så.
Det sista jag sa till honom var att jag snart skulle komma och hämta honom. Att jag bara skulle vara borta en vecka och sen skulle vi vara tillsammans igen.
Jag fick aldrig se honom igen.
Jag fick aldrig säga adjö.
Han var bara tre år.
Eftersom jag pga detta förlorat min dockpepp kommer det inte dyka upp så mycket bilder här.
Jag håller fortfarande på att betala av på en docka som är en lika stor dröm som Hazy var för mig, men det känns inte värt det längre.
Tack vare Evelina kommer jag iaf. inte sälja en enda docka, som jag haft lust med ett tag. Det skulle hon inte tillåta.
Utan henne hade jag inte orkat denna sorgen.
† Prins Tin-Tin †
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 450D
Focal length 34 mm
Aperture f/10.0
Shutter 1/80 s
ISO 1600
Comment the photo
Ice Heliot
Mon 9 Apr 2012 22:05
Beklagar sorgen Agnes, det är alltid hemskt att förlora en älskad familjemedlem. Kram och ta hand om dig vännen <3
Masumi
Fri 6 Apr 2012 07:40
Jag förstår verkligen hur du känner, när jag var liten avlivade min mamma min katt utan min vetskap. Han var världens underbaraste och jag saknar honom ännu.
Hoppas allt kommer kännas bättre snart! <3 Kramar.
Hoppas allt kommer kännas bättre snart! <3 Kramar.
Anonymous
Thu 5 Apr 2012 22:16
Är hemskt ledsen för din skull, det är så förskräckligt att förlora en älskad familjemedlem som din hund. Jag har en katt som en dag kommer också dö, och det vill jag inte ens tänka på.... Hoppas du kommer må bättre, saknaden går aldrig bort, men det blir lättare med tiden <3 ta hand om dig <3
Amy, Estel, Elrond & Elizabeth
Tue 3 Apr 2012 16:46
Åh vad sorgligt :( jag beklagar verkligen sorgen <3
Usch, jag är så dålig på att säga saker, men det var verkligen tråkigt att höra. *Kram*
Usch, jag är så dålig på att säga saker, men det var verkligen tråkigt att höra. *Kram*
BulletproofSoul
Mon 2 Apr 2012 22:26
Beklagar sorgen. Kram på dig<3
Även fast det är så vanligt att man säger så, men det r ju sant, det där om att tiden läker alla sår. Man ska bara fortsätta kämpa sig igenom den jobbiga tiden och ta sig till den stunden då såren hunnit läka lite. Jag vet inte hur det känns att förlora en hund, men jag vet känslan av att förlora en vän, det är tungt. Men det blir bättre med tiden som sagt<3
Även fast det är så vanligt att man säger så, men det r ju sant, det där om att tiden läker alla sår. Man ska bara fortsätta kämpa sig igenom den jobbiga tiden och ta sig till den stunden då såren hunnit läka lite. Jag vet inte hur det känns att förlora en hund, men jag vet känslan av att förlora en vän, det är tungt. Men det blir bättre med tiden som sagt<3
BulletproofSoul
Mon 2 Apr 2012 23:24
Nu vet jag inte hur mycket du tror på andar oc sånt, men tänk såhär. Han har lämnat dig i sin fysiska form men hans ande lever kvar vid din sida och dina minnen du fick med honom stärker och hjälper dig så småningom att läka såren som skapades när han gick bort. Hoppas du förstår vad jag menar!<3
atmospharie
Mon 2 Apr 2012 23:30
Ja jag förstår. Men i min familj har vi alltid tänkt att de hundarna som gått bort från oss hamnar på en underbar plats med stora gröna ängar där de kan springa, så många kaniner de vill jaga och så mycket mat de kan äta. Vår första hund Katja är där. Hon var världens bästa labrador. Hon fick två kullar och det märktes att hon älskade att vara mamma. Hon har tagit hand om massa kattvalpar och pussat dem och hon var bäst på att trösta. Och Tin-Tin är världens lilla snuttegull och nu vet vi att han är hos Katja och de kommer älska varandra. Katja kommer ta hand om honom åt mig. Han kommer alltid vara lycklig där uppe. Tills vi ses igen.
Vi brukar säga att alla djur som går bort hamnas hos Katja och hon tar hand om dem.
Vi brukar säga att alla djur som går bort hamnas hos Katja och hon tar hand om dem.
LA-chA-TA
Mon 2 Apr 2012 18:56
Det känns. Husdjuren är ens familj, man älskar dem. De finns alltid där för en när man behöver dem. Jag tänker inte skriva en lång text om saknad. Den kan inte läsas, utan bara kännas. Jag skickar en kram till dig och hoppas att din sorg ska lyftas upp igen med tiden <3
Angel-Doll
Mon 2 Apr 2012 17:09
Mina ord kanske inte tröstar men...
Jag håller din hand hårt i min! Jag älskar dig och jag vet att Tin-Tin älskade dig. Det gör ont när någon man älskar går bort. Det är den värsta smärtan. Jag finns här för dig. Det kanske inte är till så mycket hjälp men jag finns här.
Jag håller din hand hårt i min! Jag älskar dig och jag vet att Tin-Tin älskade dig. Det gör ont när någon man älskar går bort. Det är den värsta smärtan. Jag finns här för dig. Det kanske inte är till så mycket hjälp men jag finns här.
atmospharie
Mon 2 Apr 2012 23:19
Jag vet att du finns här. Jag har få riktiga vänner men du är en av mina närmaste och att du håller min hand i tankarna tröstar. När allt detta är över ska jag spara pengar och åka till uppsala. kanske i sommar? <3
Angel-Doll
Tue 3 Apr 2012 12:08
Hand i hand! Du är en av mina närmaste vänner. Vi är nära varandra men också långt borta. Våra själar dansar.
Åh, det skulle vara underbart! Jag måste ju komma och hälsa på hos dig någon gång också, när jag klarar av. <3
Åh, det skulle vara underbart! Jag måste ju komma och hälsa på hos dig någon gång också, när jag klarar av. <3
Amertista
Mon 2 Apr 2012 15:46
Det är alltid hemskt när en älskad vän går bort. Att skaffa en ny valp kan som du sagt inte ersätta men kan hjälpa än att gå vidare.
Hoppas allting känns bättre snart *hug*
Hoppas allting känns bättre snart *hug*
kittytimglas
Mon 2 Apr 2012 15:08
jag älskar dig. nu ligger du och sover och jag och lo sitter i soffan och gosar och jag la örjan på ditt huvud och sen giraffen och sen gretas polare. dockpeppen ska vi hitta igen. jag tar med glittertind till lilla mo och fixar något fint åt henne. och sen kommer våra drömdockor.
atmospharie
Mon 2 Apr 2012 23:18
ja, dockpeppen kommer tillbaka. hur ska vi annars få utlopp för all vår awesomeness?
jag kände när gretas kompis låg på mitt huvud. <3
jag kände när gretas kompis låg på mitt huvud. <3
Taima
Mon 2 Apr 2012 13:06
Så fruktansvärt hemskt.. Jag önskar verkligen jag kunde säga något mer än 'jag beklagar sorgen och din förlust' och bara göra allt bättre men, ja, det funkar ju inte så... Men jag skickar dig alla tankekramar och nästa gång vi träffas har du en extra kram reserverad. Saknar dig <3
Kämpa på <3
Kämpa på <3
Elin Jörnås
Mon 2 Apr 2012 09:27
Att förlora ett djur man håller kärt känns som slutet. När jag förlorade Benedictus så kändes allt förstört. Jag minns allt för väl. Jag var på väg till skolan. Det kändes så fel, han såg ut att sova. Men när jag flyttade honom... Det var den hemskaste känslan jag upplevt. Jag skrek, jag flög upp i sängen och kröp in i ett hörn. Jag grät även i duschen. När jag stänkt av vattnet så satt jag bara där. Mitt hjärta revs i tu och jag glömmer det aldrig. Jag beklagar sorgen. Jag har alltid blivit så glad av att se bilder på din lilla prins. <3
atmospharie
Mon 2 Apr 2012 23:16
du skulle avgudat honom om du fått träffa honom. fanns ingen som inte tyckte om honom. en sån där liten casanova. det är en hemsk saknad<3
Freja4TheWorld
Mon 2 Apr 2012 09:00
Nästan samma är med mig men inte helt jag har även förlorat en som jag älskade min kanin dog förra året på våren han gick bort när jag sov över hos min kompis Cecilia
Nemolicious
Mon 2 Apr 2012 08:50
Jag beklagar verkligen sorgen. Jag vet hur det känns att förlora en älskad vän. Jag har en en liten älskling hemma just nu. Han fyller ett år denna veckan. Han är halva mitt liv.
Smärtan kommer alltid vara kvar. Men den kommer inte göra lika ont så småningom och du kommer kunna leva med den. Jag hoppas allt löser sig och att din nya älskling kommer kunna få dig att må bra. Åh, blir ju helt tårögd. Jag hoppas verkligen att du mår bra snart igen.
Finaste Tin-Tin får sova så sött nu.
Massor av kramar.
Smärtan kommer alltid vara kvar. Men den kommer inte göra lika ont så småningom och du kommer kunna leva med den. Jag hoppas allt löser sig och att din nya älskling kommer kunna få dig att må bra. Åh, blir ju helt tårögd. Jag hoppas verkligen att du mår bra snart igen.
Finaste Tin-Tin får sova så sött nu.
Massor av kramar.
Ria
Mon 2 Apr 2012 07:50
Jag beklagar, det är så jobbigt när det kommer oväntat. Min hund dog också helt plötsligt, väldigt ung. Kramar!
Zarracenia
Mon 2 Apr 2012 00:58
Jag är verkligen jätteledsen för det här, och jag vet ungefär vad du går igenom... även om det snart är ett år sen vår älskade katt Måns gick bort, så saknar jag honom ändå så ofantligt mycket varje dag. I början av tiden då han var borta, så bara grät jag så fort jag var ensam, tittade på gamla bilder av honom, gjorde allt för att inte glömma honom. Jag vet att han alltid kommer att finnas i mitt hjärta, och att jag alltid kommer älska honom. Tin-tin kommer alltid finnas i ditt hjärta med, så egentligen är han alltid nära dej.
Gå till hans grav, sitt där och prata med honom, för han lyssnar säkert på dej uppifrån sin himmel. Jag tror på att alla som älskat oss och sedan gått bort aldrig riktigt lämnar oss...
Jag vet att allt är för jävligt nu, men tro det eller ej, det kommer att bli bättre senare <3
*kramar i massor*
Gå till hans grav, sitt där och prata med honom, för han lyssnar säkert på dej uppifrån sin himmel. Jag tror på att alla som älskat oss och sedan gått bort aldrig riktigt lämnar oss...
Jag vet att allt är för jävligt nu, men tro det eller ej, det kommer att bli bättre senare <3
*kramar i massor*
atmospharie
Mon 2 Apr 2012 23:14
Tack. Jag tycker också så. Jag kommer gå till hans grav ofta, men just nu kan jag bara inte fatta att han ligger där.
Zarracenia
Sat 7 Apr 2012 13:29
Det kunde inte jag heller i början. Första gången jag gick till hans grav lade jag en bit kokt ägg på stenen som han tycker så mycket om, det gav mej tröst på sätt och vis.
Curini
Mon 2 Apr 2012 00:51
*kramar om jättehårt* Det finns inga ord som kan trösta en när sånt här händer. Så jag kramar dig istället. Iaf virtuellt.
52 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/atmospharie/503725254/
Visa toppen
Show footer