February
Wednesday 18 November 2009 photo 1/1
|
ensam och vilsen i regnet letade jag mig på 45 minuter fram till fryshuset, guidad via telefon av en febrig magnus (som inte kunde förstå hur jag inte kunde hitta den fem minuter långa promenaden till fryshuset). det var fortfarande kö när ja kom dit och min mage var alldeles nervös sedan jag fått veta att jag faktiskt ska gå helt ensam. min självstängihet är på botten o.o
till första bandet, the Ghost of a thousand, var det rätt slö dans, men bandet var bra så mot de sista låtarna orkade jag inte stå emot att vara med i slömoshen. Av konstiga anledningar kunde jag inte göra något annat än att stå och stirra förvånat upp mot scenen under four year strong och alexisonfire, jag tror det var ett svårt fall av plötslig "wow - jag står verkligen inte ut med den här musiken"-uppenbarelse och jag önskar att någon peppmänniska hade varit där och sett gladd ut och fått mig att gilla det. men, jag bryr mig inte om det på riktigt och kände mig falsk när jag låtsades njuta (det är inte uppskattat att stå långt fram annars, men jag ville få se anti-flag nära, nära, nära)
anyways... Anti-flag ^^ eftersom att jag periodvis bara sätter in foton om jag varit på konsert tror jag det varit svårt för er att unvika att märka min anti-flag besatthet. därför ger jag er en liten justin-pekar-på-folk-och-har-kindben-bild. Det var en riktigt härlig urladdning, förutom ont i nacken och musikstudenten bredvid som stod och surade vid kravallstaketet och fick sin pojkvänn att ständigt försöka bryta väck min arm från den enda platsen där den fick plats. jag har fortfarande svårt att förstå hur ett band kan ha så bra kontakt med publiken, hur ord bara kan skära rakt igenom en och hur underbar de kan göra en kväll. även om de spelar fel låtar. även om scenarbetarna vägrade ge mig plektrumet som bara var några få centimeter utom räckhåll. Pat tog med sig trummorna ut i publiken och spelade under power to the peaceful, jag önskar att trummorna alltid var så nära. magnus kom förresten till anti-flag, även om han hade feber. det är faktiskt mer fantastiskt än att få kramar av Justin, trots allt.
till första bandet, the Ghost of a thousand, var det rätt slö dans, men bandet var bra så mot de sista låtarna orkade jag inte stå emot att vara med i slömoshen. Av konstiga anledningar kunde jag inte göra något annat än att stå och stirra förvånat upp mot scenen under four year strong och alexisonfire, jag tror det var ett svårt fall av plötslig "wow - jag står verkligen inte ut med den här musiken"-uppenbarelse och jag önskar att någon peppmänniska hade varit där och sett gladd ut och fått mig att gilla det. men, jag bryr mig inte om det på riktigt och kände mig falsk när jag låtsades njuta (det är inte uppskattat att stå långt fram annars, men jag ville få se anti-flag nära, nära, nära)
anyways... Anti-flag ^^ eftersom att jag periodvis bara sätter in foton om jag varit på konsert tror jag det varit svårt för er att unvika att märka min anti-flag besatthet. därför ger jag er en liten justin-pekar-på-folk-och-har-kindben-bild. Det var en riktigt härlig urladdning, förutom ont i nacken och musikstudenten bredvid som stod och surade vid kravallstaketet och fick sin pojkvänn att ständigt försöka bryta väck min arm från den enda platsen där den fick plats. jag har fortfarande svårt att förstå hur ett band kan ha så bra kontakt med publiken, hur ord bara kan skära rakt igenom en och hur underbar de kan göra en kväll. även om de spelar fel låtar. även om scenarbetarna vägrade ge mig plektrumet som bara var några få centimeter utom räckhåll. Pat tog med sig trummorna ut i publiken och spelade under power to the peaceful, jag önskar att trummorna alltid var så nära. magnus kom förresten till anti-flag, även om han hade feber. det är faktiskt mer fantastiskt än att få kramar av Justin, trots allt.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/attrapp/426045900/
Visa toppen
Show footer