February
Tuesday 9 February 2010 photo 1/1
|
Jag har varit och sökt jobb i Johannelund. Det är långt bort och mina fjärilar hade fest på vägen dit, jag visste inte riktigt hur jag skulle klara det utan att spy, jag hade nyblekt hår, en tysk ordbok i väskan, två jobbguider från arbetsförmedlingen och alla intyg och betyg jag hittat, dessutom kopior på samtliga. I mitt huvud snurrade det runt frågor att svara på "hur hanterar du på stress" jag slår på saker "kan du ta kritik" menar ni på det sättet att jag hinner lämna rummet innan jag börjar gråta? "hur skulle dina vänner beskriva dig?" de skulle säga att jag är söt, är det en fördel i det här jobbet? "vad är din bästa och sämsta egenskap?" jag är bäst på allt. Och min sämsta egenskap måste vara att jag inte har så bra självförtroende, så jag undervärderar mig själv för det mesta.
Jag var tvungen att stå vid kartan på tåget för att veta att jag inte åkt för långt och efter Vällingby var jag helt ensam på tåget. Över två parkeringar, förbi konsum. jag gick i snigeltakt, två nedslag på varje fot, en halvtimme innan är för tidigt, fem minuter för sent. Fem våningar högre upp är klockan tio i och jag kommer in i ett rum fullt med kartonger, undrar om jag verkligen kommit rätt men blir snart välkomnad, ler, tar i hand och kväver fjärilarna.
vi sitter i personalmatsalen under intervjun, först är det bara jag och hon, sedan en finsk man, till slut en österrikare som precis missat första frågan, kollar mot mig och ställer exakt samma fråga (och han ser ut som en blandning mellan vom och christian siriano, kort, svarta kantiga bågar, mörkhårig och storhövdad, jag har svårt att skilja hur han såg ut på riktigt från hur han ser ut i mitt förvrängande huvud). det är ansträngande att försöka tala till tre personer samtidigt som sitter vid på tre olika sidor om en. jag fick inga av frågorna jag förberett mig för, allt var nästan lite för oläskigt. Och jag tror faktiskt, att det kan ha gått rätt bra, efter intervjun fick jag tala tyska om musik och utbildning och allt möjligt med Michael (aka. Vom-siriano killen), han sa att han skulle rekommendera mig och precis när jag gick ut träffade jag den finske chefen som skulle ut och röka, han berättade att det vore kul att få in unga i företaget, berättade om hur erfarna arbetare inte gör ett mycket bättre jobb och såg glad ut när jag sa att min släkt är från kittilä.
Jag tror jag skulle älska att jobba där, alla var snälla och jag skulle få jobba med tyskar till en helt okej lön, samtidigt tror jag att ett nej skulle göra mig lättad. Pendlingstiden är över 3 h per dag.
(men det skulle kännas tråkigt, är det bara jag som vill bli vän med varenda tysk jag träffar?)
i vilket fall som helst är jag förvirrad. Och glad. Över och ut.
Jag var tvungen att stå vid kartan på tåget för att veta att jag inte åkt för långt och efter Vällingby var jag helt ensam på tåget. Över två parkeringar, förbi konsum. jag gick i snigeltakt, två nedslag på varje fot, en halvtimme innan är för tidigt, fem minuter för sent. Fem våningar högre upp är klockan tio i och jag kommer in i ett rum fullt med kartonger, undrar om jag verkligen kommit rätt men blir snart välkomnad, ler, tar i hand och kväver fjärilarna.
Jag tror jag skulle älska att jobba där, alla var snälla och jag skulle få jobba med tyskar till en helt okej lön, samtidigt tror jag att ett nej skulle göra mig lättad. Pendlingstiden är över 3 h per dag.
(men det skulle kännas tråkigt, är det bara jag som vill bli vän med varenda tysk jag träffar?)
i vilket fall som helst är jag förvirrad. Och glad. Över och ut.
Comment the photo
och jag har för mig att judith är lite så också.. vill prata med alla tyskar och sådär hah ni är lite konstiga för övrigt ;)
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/attrapp/442289078/
Visa toppen
Show footer