January
Tuesday 30 November 2010 photo 11/23
|
FF del11
Maja
Jag vaknade tidigt, Kanske var det eftersom att jag somnade 9, eller så var det bara för att Tova skrek och ropa mitt namn, Vem vet.
Jag gick upp och borstade tänderna, var inte ett dugg hungrig så jag sket i att äta.
Jag gick in på mitt rum igen och började platta håret, sminka mig och välja ut kläder. Jag tog ett par svarta tights ett svart linne, en vit tshirt och en mörklila munkjacka.
Jag gick nerför trappan och satte mig bredvid Tova vid tvn.
- Kolla kolla Maja! Det är svampbob!
Jag skrattade.
- Ja kolla kolla Tova, Det är svampbob! Visst jag tyckte det kunde vara rätt roande att sitta och kolla på barnprogram med syrran ibland, du vet när man har sådära jätte tråkigt eller bara är på dåligt humör men nu pallade jag verkligen inte. Jag vill bara träffa Bill!
Klockan tickade, Och tillslut så var klockan 11. Jag slog Bills nummer.
Flera signaler gick innan han svarade.
- Älskling? Det är Maja!
- Åh, hej gumman..
- Hej, kunde du hämta mig ? Jag är färdig.
- Jo visst..
- Jag kan gå om det är så.
- Nej klart jag ska hämta dig sweetie..
- Du låter så nere, har det hänt någonting?
- Ja..
- Berätta?
- Jag tar det sen.. Jag åker nu, älskar dig !
- älskar dig också! Jag la på.
Nu blev jag orolig, vad var det som hade hänt?
Det tog ca en kvart innan det knackade på dörren.
- Jag tar det! Ropade jag.
- Inte innan meej! Skrek Tova och sprang så fort hon kunde för att hinna före mig.
- Hej Bill.. Sa hon blygt.
- Tova! Hej. sa han glatt, fast jag såg. Jag såg att det inte alls var glatt, Inte på riktigt iallfall.
- Hej älskling, Jag ska bara hämta min väska..
Jag sprang upp på rummet och hämtade min väska med merla kläder & smink.
När jag kom ner så stog mamma och pratade med Bill.
- Mamma.. Sa jag irriterande.
- Jaa Maja, får man inte prata med din blivande man ?
Jag kände hur varm jag blev om mina kinder.
- MAMMA!
- jaah jag ska gå, ha det så bra nu. älskar dig.
- ja hejdå. Sa jag kort och följde med Bill ut.
Vi satte oss i bilen. En pinsam tystnad uppstog i flera minuter.
- Älskling, berätta nu..
- J..Jaag.. Bill snyftade till. Vi var framme, hemma hos dom. Han stannade och stängde av bilen.
- Bill min älskling! Gråt inte!
- jjag.. Det blev så fel, allt blev så fel. Jag ville.. Jag ville det inte! Men det bara.. Det bara hände! Nu kom tårarna, det bara ran ifrån Bills ögon, Han såg på mig och tog min hand.
Jag blev rädd, Mitt hjärta slog snabbare nu, jag kände hur det började svida i mina ögon. Vad hade hänt?!
- Vad, vad är det du pratar om älskling?
- Jag.. alltså.. Lizz.. Stammade han. Vadå Lizz?! Nu började jag också gråta, inte så dära mycket, utan lite grann. Jag kände hur några tårar föll ner på mina kinder.
-Vad menar du.. ? snyftade jag.
- Hon berättade hur hon kände för mig.. Sina känslor.. Alltså.. Allt blev så fel! Hon.. Hon kysste mig, och jag ville sluta men det tog inte slut! Nu grät jag floder. Det bara rann, Jag fick ingen luft.
Jag släppte hans hand och öppnade dörren och gick ut. Eller snarare stormade ut.
Jag började jogga ifårn bilen ifrån deras hem.
Bill kom efter mig.
Han tog tag i min arm.
- Men älskling, Jag ville det inte! Jag älskar dig! Inte henne, hon är ingenting mera än en vänn för mig! Han snyftade till.
- Du kanske inte ville! Röt jag, Men du gjorde det! Du fortsatte! Jag ramlade ihop på asfalten. Jag försökte lugna ner mig men det gick inte. Jag var så arg och så ledsen. Hur kunde han?!
Bill satte sig på knä.
- Jag ber dig, förlåt mig! Jag klarar mig inte utan dig! Jag såg på Bill som satt på knä, höll i min ena hand. Hans ögon var röda, Det rann tårar från hans vackra ögon. Jag såg ner på våra händer.
Våra händer som passade så bra ihop, som var som ett pussel, 2 pusselbitar som har funnit varandra. Men som nu kommer skijlas åt. För evigt.
Jag släppte hans hand och ställde mig upp.
- Förlåt sa jag kort och började gå ifrån honom. Jag kollade inte bak. Jag antog att han inte följde efter mig längre.
Jag kom hem, slet upp dörren. Pallrade mig upp till mitt rum slängde mig på min säng. Jag ville aldrig kliva upp längre. Aldrig.
Amanda
Jag klev upp före Tom den hära gången, Klockan var kvart över 11.
Det var bara vi 2 hemma nu. Jag gick ner i köket.
- Lizz? Inget svar. hm, konstigt mummlade jag för mig själv.
Jag gick till kylen och tog ett glas jouice, jag drack upp det snabbt innan jag försvann upp för trappan in i Toms rum igen. Han låg fortfarande och sov.
- älskling? Viskade jag och kröp upp i hans famn. Han kramade om mig.
- mmh..? Mummlade han trött.
- Dags att vakna nu sa jag och pussade hans mun försiktigt.
- Jasså, det tycker du? Tom gäspade. Han öppnade sina ögon och kollade på mig. Jag började skratta. Vad är det? Frågade han.
- Nej ingenting, Du är bara så söt när du precis har vaknat!
Tom flinade.
- Då ska du se dig själv! Han skrattade och tog bort en hårslinga från mitt ansikte.
- Nej tack sa jag. Vart är Lizz föresten ? Och Bill ?
- Lizz? Hon ska väll vara här? Och Bill skulle nog åka ch hämta maja. Tom satte sig upp och tog på sig sina jeans vi gick ner till köket.
- Konstigt, Lizz brukar alltid vara här, om inte så lämnar hon en lapp eller ringer.. Tom öppnade kylen medans han gäspade stort. Jag kom fram bakom honom och kramade om hans nakna mage.
- aah! Tom skrek till. Du är iskall!
Jag flinade.
- Jag vet! Tom tog fram fruckost till oss. Vi satte oss och åt. Dörrenöppnades och Bill kom in. Han gick förbi köket. Han var aldeles gråtfärdig, hans ögon var aldeles röda. Bill snyftade till.
- Bill!? Vad har hänt ? Tom rusade upp mot bill och kramade om honom.
- Jag vill inte prata om det snyftade Bill. De gick ut till vardagsrummet. Jag smög till dörrkarmen mellan köket och vardagsrummet och såg på dom när dom kramades.
- Jo Bill snälla, Jag blir ju jätte orolig!
Bill torkade bort sina tårar.
- Allt blev bara så fel.. Med Lizz.. Hon förklarade, hur hon kände. Och kysste mig..
- Bill!
- Jag vet.. Men jag kunde inte sluta, jag ville men det gick inte! Han backade undan och satte sig ner på golvet. Han var som död.
Tom
Jag satte mig ner mittemot Bill.
- Jag förstår, Men du gjorde ju fel. Så du berättade det för Maja?
Bill tog händerna för ansiktet.
- Ja! Och då braast allting, hon kommer aldrig förlåt mig! Han började gråta igen.
- Kom hit.. Mumlade jag och kramade om Bill igen.
Bill och jag är som en person, när den ena är ledsen så är den andra det också. Jag kände hur en tår föll ner på min kind.
Bill såg på mig.
- Börja inte gråta du också Tom..
- Jag kan inte låta bli.. Det bara blir så ! När du är ledsen så blir jag det! Jag snyftade till. Amanda kom fram till oss och kramade om oss båda.
- Det blir bra Bill, Jag lovar. Sa Amanda.
- Det tror jag inte sa bill och såg på Amanda.
- Jo, Maja är alltid sådära, flyr bort från allt innan man kan reda ut det. Jag lovar, jag kan prata med henne.
Bill log lite halvt som halvt.
- Tack Amanda, Det skulle betyda mycket för mig mummlade han och reste sig upp. Jag går upp på mitt rum.. Bill försvann upp för trappan. Jag såg på Amanda. Hon räckte fram sin hand.
Jag tog tag i den och drog mig upp, Hon tog sin hand mot min kind och torkade bort mina tårar.
- Det löser sig Älskling sa hon och kramade om mig.
- Jag hoppas det mummlade jag och kramade henne tillbaka.
Bill
Jag la mig i sängen. Tårarna slutade aldrig rinna, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste inte att man kunde älska en person så hära mycket, Men det sägs ju att man inte förstår vad man gör tills man förlorar det. Och det är precis vad jag gör nu. Jag insåg att det jag gjorde var fel, totalt fel. Och jag förlorade den jag älskade som mest, Och jag svär på att jag aldrig kommer få tillbaka henne.
Det knackade på dörren.
- kom in.. sa jag tyst.
Lizz kom in
- Bill.. Hon såg på mig ledsamt.
- Gå ut här ifrån. Sa jag irriterat men lungt.
- Bill jag..
- Gå ut här ifrån..! Nu blev jag argare.
- Men Bill jag..
- GÅ UT HÄR IFRÅN LIZZ!
Hon såg på mig och vände sig om och gick ut ur rummet, innan hon stängde dörren så såg hon på mig och viskade '' förlåt för allt ''
Jag la mig ner tog kudden ifrör mitt ansikte och blundade, Försökte fly från allt.
Tom
Det vibrerade i min ficka jag tog upp telefonen.
- ah det är Tom ?
- Ah tja Tom det är Gustav, vad har ni för er?
- Nej inte så mycket vadårå ?
- Tänkte bara om ni hade lust att hitta på något? Repa eller någonting, Ja menar vi ska ju snart spela in den nya låten Hurricanes and suns .
- Ja justja. Mummlade jag. Det hade jag fan glömt bort.
Men Bill är fan inte okej nu alltså..
Gustav lät rädd.
- Vad har hänt?
- Nej men tjejen, det är liksom som slut. Gustav suckade.
- Jaha, trodde det var något mera alvarligt.
- Det är alvarligt! Du ska se Bill! Han är som död.
- Jaha.. Gustav blev tyst. Men ring sen när allt är bättre då ?
- Ja det ska jag. Hej då . Jag la på och la ner telefonen i fickan.
- Vem var det dära ? undrade amanda.
- Gustav, du vet.. Eller nej justja du vet inte det. Men vi har jobbat på en ny låt och har allt klart, bara repning och inspelning som gäller nu! Han log . Amanda började nästan hoppa upp och ner.
- Du skojar?!
- Nej! Sa jag glatt. Fast vi kan inte börj förnst Bill är bra.. Suckade jag.
Amanda tog min hand.
- Han kommer bli bra, jag svär.
- Jag får hoppas på det mummlade jag.
Maja
Mamma kom in i mitt rum.
- Vad har hänt gumman ? Varför är du inte med Bill ?
Jag grät fortfarande.
Hon satte sig på min säng.
- Bill, han kysste en annan tjej! Jag snyftade till.
- Men gumman, Killar alltså.. Hon suckade. Hon såg på mig länge men kramade om mig sedan. Finns alltid här okej. Maten är snart klar sa hon och reste sig upp.
- Jag är inte hungrig.
- Nehe.. mummlade hon och gick ut ur mitt rum.
Efter ett tag så kom Tova in.
- Maja.. ?
- Vad är det tova ? Min röst var död.
- Vill du kolla på film ? Hon gick längre in i rummet, hon höll i en film.
- Nej Tova jag orkar inte..
- Men vi kan kolla i ditt rum! Snälla.. Det är pippi!
Jag suckade.
- Okejdå.. Hon sprang upp i min säng och satte igång filmen.
'' här kommer pippi långstrump tjollahopp tjollahej.. ''
Tova la sig på min arm. Jag blundade, Och måste ha somnat för när jag tittade upp igen så var Tova borta och klockan var 02:00.
Jag satte mig upp på sängen . Jag grät inte, Men jag var helt förstörd. Jag gick ner för trappen tog min jacka och gick ut. Jag orkade inte bry mig om mamma skulle bli sur nu. Jag orkade inte vara inne.
Jag gick på gatan till stan, vände och gick mot Bills hus. Stannade utanför. Det lös i Toms rum, och hans fönster var öppet. Jag hörde Amandas skratt där inifrån. Jag gick vidare och kom fram till en grusväg. Den var läskig, och mörk men jag fortsatte följa den ändå.
Jag kom fram till en sjö, Jag såg mig omkring, det satt någon på en sten längre fram. Jag såg inte vem eller hur personen såg ut. Bara att det var någonting där.
Jag kände hur jag började få panik och började gå därifrån men personen närmade mig. Jag gick snabbare och snabbare, Men personen tog tag i min axel.
- Maja.. Suckade han. Rösten lät som Bill.
- Bill?!
- Snälla, Maja jag klarar mig inte utan dig!
Jag slet mig loss ifrån Bills handtag.
- Nej, det fungerar inte Bill.. Minta tårar trängde sig fram igen. Jag började springa hem. Jag stannade när jag var vid stan. Jag satte mig ner vid en bänk och blundade, mina andetag var tunga nu och tårarna rann fortfarande.
Hur fan skulle jag klara mig?
kort och dåligt, men aja kommentera för mer! :D
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 30 Nov 2010 16:41
kke kort men as bra!<3¨
Mer !<3
Mer !<3
Anonymous
Tue 30 Nov 2010 16:59
Okejj!<3 asso hur kan du skriva så himmla bra ? :O (Y)
Anonymous
Tue 30 Nov 2010 13:09
DU E BÄÄST :DDD
Jag dödar dig om jag nt får ha min Billie kvar :( <333
Jag dödar dig om jag nt får ha min Billie kvar :( <333
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/automatiisch/478744528/
Visa toppen
Show footer