FF del 20

Bill
Klar vaken i sängen låg jag och stirrade på Maja när hon låg och sov.
Hon såg ut som ett gulligt litet barn när hon sov.
Jag pussade hennes panna lätt innan jag reste mig upp och gick emot trappan jag stannade till när jag hörde Toms röst.
- Fan trina.. Några sekunder gick innan fotsteg kom närmre och nu stog han vid vardagsrummet jag såg på hans profil, han såg ledsen ut.
- Allt blev så fel, ja jag vet men.. Mummlade han. Jag gick tyst ner för trappan och ställde mig en bit bakom Tom som fortfarande inte märkte mig.
- Jag har Amanda nu.
Ett skrik hördes ifrån telefonen.
- ja, min flickvän. Trina.. Han suckade och vände sig om och spärrade upp sina ögon.
- måste gå, hejdå! Sa han snabbt och la mobilen i sin ficka och bet sig i läppen.
- varför Tom, varför kan du aldrig hålla dig till en tjej ? Nu var jag besviken. Jag som trodde att han äntligen hade funnit sin livs kärlek, men nej.
Han gick närmre mig och såg ner i golvet.
- Bill, jag älskar Amanda det gör jag verkligen men allt med Trina, hon var ju också mitt allt! Jag suckade, högt den hära gången.
- Ditt också ? Lär dig att ha en Tom. EN! Nu var jag irriterad. Man behandlar inte folk sådära och Amanda var en bra tjej för Tom.
Jag gick med långa steg uppför trappan, Tom tog tag i min axel.
- ey Bill. viskade han.
Jag vände mig om och kollade frågandes på honom.
- Jag vet att jag är en skit men jag vill inte förlora Amanda. Jag vet att jag verkligen älskar henne, men fan jag vet inte vad jag ska göra med Trina.. han viskade fortfarande. jag nickade.
- jo, jag förstår. Jag vände mig och gick till min dörr. Han tog tag i min axel igen och såg på mig sorgset.
- säg inte det hära till någon Bill, okej ?
- nej .. sa jag tyst och skakade på huvudet. Han log lite försiktigt.
- tack bror. Jag öppnade dörren och gick in till Maja som fortfarnde låg och sov, och som fortfarande såg ut som en söt liten oskyldigt barn.

Tom
Hur kunde man vara så dum att ens ringa henne?
Hur fan kunde man göra så ?
Men jag visste inte vad jag skulle göra, Kanske skulle det vara bättre att bara ignorera henne? Eller inte.. Ja fan..
jag öppnade sovrums dörren och såg Amanda sittandes på sängen med tårar i ögonen.
- också ditt allt va? Sa hon sorgset. Jag stannade till och viste inte vart jag skulle ta vägen.
- Älskling.. var det ändå jag fick fram. Nu grät hon.
Jag gick sagta fram till henne och la mina armar runt om henne. Hon drog sig undan, inte sådära hastigt men sagta.
Jag släppte henne och såg in i hennes blåa ögon.
- Jag menade inte så.. Jag älskar dig Amanda.
- Jag vet inte längre.. viskade hon.
- men klart jag älskar dig! hon snyftade till.
- jag har hört vad du och Bill har pratat om, jag skulle precis.. precis gå på toan när du och Bill står nere vid vardagsrummet och p..pratar om.. om detdära.. Jag tog sagta min hand emot hennes kind och torkade bort tårarna.
- älskling, jag ringde bara för att veta vad hon egentligen ville. Och vi avslutade vårat förhållande ganska så hastigt och konstigt, och både hon och jag ville bara reda ut det, även om hon vill ha tilbaka mig så vet man ju aldrig.. alltså jamenar.. jag andades tungt.
Hon sa ingenting. Hon sänkte bara blicken och reste sig upp sagta och tog sin tjocktröja innan hon gick ut ur mitt rum. Jag såg på henne när hon försvan.
Tårarna vällde fram från mina bruna ögon, jag tror inte jag har gråtit såhära mycket någonsin förut. aldrig.
Jag gick sagta ut från mitt rum och hörde hur ytterdörren smälldes igen, hårt.
Jag sprang ner fort tll dörren
- amanda! ropade jag högt. Men ingen Amanda var där.
jag föll ner på stengolvet med tårarna rinnandes från mina kinder.
- fan, fan, fan , fan! mummlade jag för mig själv .

Maja
jag föll ner från klippan ner på ett stengolv och slog i mitt huvud hårt. väggarna trycktes emot mig och hela jag försvann.
Jag föll ner, från vart vet jag inte. jag bara föll, föll och föll ner från ingenstans jag tittar ner och ser ett golv med ett stort svart hål och jag faller rakt i hålet, ner i mörkret ett starkt pip hörs och jag försvinner.
Försvinner för gott.
- Älskling?! Någon rycker i mig. Jag hoppar till och får se Bill stå och rycka i mig oroligt. Nu kramade han om mig hårt.
- åh äälskling, hade du en mardröm ? Jag nickade.
- ja.. mummlade jag och satte mig upp på sängkanten.
Han pussade min kind.
- jag går ner sålänge sa han och försvan ut ur rummet. Jag tog på mig ett par svarta tights ett svart linne och en svart långärmad innan jag går med snabba steg ner för trappan.
- bill? Ropar jag frågandes. vart tog han vägen? Jag går runt i huset och får se Tom sitta vid dörren med en massa tårar i ögonen som vara väller ut.
- mmen Tom! suckar jag högt och halvspringer till honom och kramar om honom hårt.
- vad har hänt Tom, svara? Han kollar fortfarande ner på golvet. med öppnar munnen för att svara men han ångrar sig och stänger munnen snabbt.
- älskling, Tom?! Bill kommer rusandes bakom mig och sätter sig bredvid mig och ser på Tom innan han tar han hand och kramar om honom.
- vad har hänt brorsan?! Tom svara! Tom svarar inte. vi satt där säkert i en halv timme när han öppnar munnen och - fan.. fan.. fan.. kommer ut ur hans mun.
- tom vad är det som har hänt? Handlar det om inatt? Tom, svara! Bill klänger på Tom och försöker få han att berätta. Jag ser på klockan, skolan har redan börjat.
- jag gjorde det igen, sårar en tjej. Vad är det för fel på mig va ? Kan ni förklara det? Vad jag gör för fel! Tom ser på oss jag stammar.
- öh.. Tom det är inge fel på dig! säger jag sedan starkt. han skakar på huvudet.
- jo, ddet.. det är något fel. eller jag.. jag gör något fel! fan!
Nu öppnar Bill munnen..
- tom.. tom.. tom.. suckar han och reser sig upp och tar tag i Tom och drar han upp.
- Men hallå, jag fattar inte vad som har hänt! sa jag sedan när vi hade gått till köket.
Jag fick inge svar av Tom eller Bill. Jag suckade högt. Men ingen brydde sig.
- Trina. jag ringde henne eftersom.. eller nej jag vet faktiskt inte varför. jag vet inte ens varför!! Röt Tom och slog näven i bordet.
- Ta det lungt brorsan.. sa Bill lugnandes till Tom.
- nej jag kan inte ta det lungt, jag har förlorat mitt liv Bill. MITT LIV! Han såg på Bill och tårarna rann fortfarande.
- faan.. jag måste gå mummlade jag. Bill nickade.
- ring mig sen älskling. Jag gick fram till Bill och gav han en kyss.
- klart jag ska, jag gick till Tom och gav han en tröst kram.
det löser sig, jag lovar dig Tom. han kramade mig tillbaka och skakade på huvudet.
- jag tror inte att det löser sig den hära gången..

Bill
Telefonen ringer.
- Ah ddd..ddet är Bill? Stammar jag efter ett långt samtal med Tom.
- hejsan! Hembiträdet kommer vid 3 och kommer jobba konstant hos er okej ?
- öh ja visst. suckade jag.
- bra, hänt något? frågade hon.
- nej sa jag kort.
- så bra, tänkte om vi bandet skulle mötas i lokalen och snacka lite om alla konsärer ni har kvar som ni ska åka på nästa vecka, vad säger du ?
- juste.. det hade jag helt glömt bort.. Jag nickade. Men visst klart vi kommer vid 3 hej! Jag la på snabbt och såg på Tom som hade slagit händerna iför ansiktet. Han var verkligen inte sig själv. Jamenar han har loosat och dumpat många tjejer i sitt liv och ändå ha humöret på topp!
- Tom min broder.. mummlade jag.
Vi ska dra till studion vid 2-3 Tiden, vad säger du ? Alla konsärer..
Han såg på mig nu.
- just. jo ja okej. sa han och reste sig upp. Jag går, går en promenad.. sa han tyst och gick ut ur köket .
Jag sa inget, bäst att inte protestera egentligen . För om jag känner min bror rätt så vill han inget annat än att bara vara för sig själv nu, eller iallfall för ett tag.

Tom
'' Ny förelskelse eller bara ett ligg? Tom Kaulitz och en ny BRUD! ''
Jag såg på bilden på mig och Amanda.
Då vi två var ett tilsammans.
Då jag faktiskt hade ett liv, då jag faktiskt var levande.
Jag gick med tidningen i handen och satte mig på en bänk lite utanför stan. Jag såg på bilden.
Vi var så lyckliga, Amanas fina leende som hon gömmer bakom mina läppar.
Jag river ut bilden och lägger den i min ficka innan jag slänger i väg tidningen och börjar promenera hem till våran strand. Jag sätter mig på en sten.
Hur kan man vara så värdelös?
Hur kan man behandla folk som jag gör?
Hur kan man ?
Frågor snurrade runt i mitt huvud, Men jag hittade inga svar.
- hjärnan ställer frågorna, hjärtat har svaren.. mummlae jag för mig själv.
pfft, varför finner jag inga svar?
Jag tar ett djupt andetag och drar händerna iför mitt ansikte och försöker hålla tårarna innom mig.
Amanda Falk.
En tjej jag älskade, nej..
En tjej jag älskar mest utav allt. Någon som faktiskt var mitt liv om man inte räknar med Bill.
Mitt livs största kärlek, min första riktiga..
Jag kommer inte klarara av det hära, och nu alla konsärer!
- varför just mig, gud ? jag kollade upp emot den gråa himmlen som bullrade till, jag hoppade till och ställde mig upp.
Som om han svarade mig.
Regnet droppade fort på mig och jag blev aldeles dyngsur. Jag tog snabba steg och började gå hem.

Bill
Jag känner hur ledsen jag blir när jag ser Tom sitta gråtandes framför mig, eller bara veta att han är ledsen gör mig ledsen.
Vi. han och jag är som en person tillsammans.
En person fast med 2 kroppar.
Jag ställde mig upp och tog fram mobilen men innan jag visste ordet av det så kom Tom in genomdörren.
Det såg ut som om att hela han var full med tårar.
Jag hann inte ens öppna munnen innan han gjorde det.
- jag vet, jag vet jag ska byta om och sen drar vi.. han gick upp för trappan med långsamma steg.
- ja.. okej. sa jag lågt och gick för att ta på mig mina skor och gick ut till bilen för att vänta på Tom.

Tom
Det var aldeles tyst i bilen, Bill vågade väll inte säga någonting.
- förlåt, för att jag är såhära.. mummlade jag sedan när vi kom fram.
Vi klev ur bilen han kom fram till mig och kramade om mig.
- bror, jag förstår dig till 110 % okej ? Det är inge fel på att du mår uselt. Han räckte fram näven, vi slog high five ( våran grej bara.. ) jag log lite snabbt.
- tack. sa jag sedan och vi gick un i studion.
- TJENARE GRABBAR! Gustav slängde en tidning till mig . Jag fångade den och kollade på framsidan.
'' TOM KAULITZ MED EN TJEJ!
lizz 19 år är helt förstörd av nyheten.
- jag älskar tom mest utav allt, han är en sån bra gitarrist!
Jag slängde en blick på bilden på mig och Amanda och tappade tidningen direkt och tog händerna iför ansiktet.
- ey hur äre Tom ? George klappade mig på ryggen.
- bråk med Amanda.. räddade Bill mig och slog sig ner bredvid mig.
Amira såg på oss.
- jaha dåså Killar då är vi samlade.. mummlade hon och tog fram ett par papper.
- hur gör vi, är det nästa vecka det drar igång eller? undrade Bill.
- Ja Bill. Fast redan i övermorgon så ska ni dra till LA och göra en konsär, sedan 2 dagar senare åker ni till Schweiz och sedan vidare till Kina och Japan avslutade Amira.
- kuligt! Sa Bill posetivt.
- håller med sa gustav och började slå på bordet.
- dudå Tom, hur är det? undrade Amira.
- lungt. sa jag och log lite falskt.

Amanda
Timmarna gick. Jag vägrade gå hem, jag ville så gära dra till Tom men nej det går inte.. även om jag så gärna vill så kan jag inte.
Jag stog där mitt på torget och hade ingenstans att ta vägen. Jag satte mig ner på en bänk och slog händerna iför mitt ansikte.
Varför händer det hära mig?
- Amanda.. ? En bekant röst kom närmre mig, jag kollade upp och fick syn på Dan stå med en nervös blick riktiad emot mig.
- eh tja.. mummlade jag lite segt .
- hur äre ? Med allt alltså,,, han satte sig bredvid mig.
- skit själv då?
- jo men det är bra, beklagar med det dära med Jakki du vet.. jag såg på honom och klämde fram ett flin.
- lungt, nu har han väll fått sin hämd.. eller?
- jo jag antar det! skämtade han. Men du vi ses, hejdå! Jag vinkade lite fånigt och såg på honom när han försvan bland all folk som snurrade runt på stan.
Jag såg mig omkring och ställde mig upp och jag började gå med långsamma steg ut från stan, ut från allt.

Åååhh :( Meeer!!