January
Tuesday 30 November 2010 photo 21/23
|
FF del 21
Amanda
Vad skulle jag göra?
Han hade väll redan glömt mig.. Eller?
Ifall han verkligen brydde sig om mig så skulle han väll inte ha låtit mig gå, eller ha hört av sig. Men det är ju det han inte har gjort.
Jag la kudden över mig.
Jag hade gått hem igår, när det började regna och åska. Jag som hatar åskan.
- amanda gumman ? Mamma kom innan för dörren och såg ledsamt över mig. Hon såg väll att någonting var fel, Och ja mamma. Någonting var fel, allt är fel och kommer förbli fel om det fortsätter såhära!
Jag såg på henne, hon såg medlidande ut.
- Hur är det?
- äh.. mummlade jag tyst. Jamenar, vadå ska jag förklara för henne vad som har hänt? hur jag känner och dela med mig om hela mitt jävla liv för henne? Aldrig.
Jag vägrar.
Hon fortsatte att fråga mig hur det var under hela dagen som gick. Jag satt bara i sängen, åt ingenting sov kanske lite då och då.
Plötsligt ringer mobilen. Jag hoppar upp av glädje, men tvekar när jag ser att det är Maja som ringer. Och inte Tom.
- hej .. svarade jag sedan tillslut.
- amanda! fan hur är det, vart är du ? Frågade hon oroligt.
- ne, Hemma.. mummlade jag.
- åh gud vad orolig jag har varit, men har inte kunnat ringa dig. fan gumman hur är det? Sa hon sedan efter ett långt snack om varför hon inte haft tid. Jag bara satt och sa mmh.. jo okej jaha jaa juste jaa..
- jo.. svarade jag sedan.
- amanda? sa hon ledsamt.
- skit.. Maja allt är skit! Jag brast ut i gråt. Jag satt och grät i telefonen, hur löjlig fick man vara va?
- jag förstår det.. svarade hon. Men Manda, kom hem. Vi saknar dig, Tom med han är helt död, förstörd!
Jag harklade mig. Förstörd?
- jag måste gå.. sa jag snabbt och la på utan att vänta på något svar. Jag la mobilen bredvid mig och stirrade ner på mina händer, på ringen.
- förstörd.. mummlade jag för mig själv och lät tårarna rinna ner för mina kinder och kleta ut min mascara.
Tom
Musiken tog över mina tankar, lät dom flyta förbi och dra dom åt sidan för ett tag.
Vi satt i bussen på väg till USA. Bill, George, Gustav jag och Maja. Men inte Amanda, inte amanda..
Jag höjde volymen för att få bort tankarna, jag klev upp och började hoppa omkring.
- vad gör du Tom ? Bill såg på min fundersamt, som om jag var dum i huvudet.
- jag får inte ut henne ur mitt huvud. sa jag medan jag fortsatte att hoppa omkring och gå fram och tillbaka medans jag ruskade om mitt huvud och sjöng med i musiken. Okej, jag var dum i huvudet.
Något fel var det ju ?
- Tom.. suckade Bill.
- Men vad Bill? Du förstår ju inte, INGEN FÖRSTÅR! Jag ställde mig framför Bill och såg på honom, hans ansikte rynklade ihop sig och han suckade lite lätt.
- mjo bror jag förstår men du måste fokusera på konsären nu . Fokusera!
Jag svarade inte nu utan bara vandrade vidare till tvrummet.
Vad var det han inte förstog? Jag hade nyss hoppat omkring som en galning för att kunna fokusera sen kommer han och säger att jag ska fokusera? Vad fan tror du att jag håller på med?!
Jag la mig på soffan och tog min Ipod innan jag tog på mig mina hörlurar och satte på våran musik - World behind my wall spelades just nu.
Jag följde med i ryttmen och gjorde alla gitarr akord i luften. Allt gick bra tills den dära låten kom.
Den dära låten som hon och jag. Jag och min älskade.
Jag och mitt liv lyssnade på, den som hon var förälskad i.
- Zoom in to mee.
Det brändes under mina ögonlock, jag tog ett djupt andetag och tankarna kom tillbaka. Brände förbi och allt flög upp.
Bill
Scenen var klar byggd när vi kom fram, jag stog länge och kollade in mästerverket och log nöjt emot den.
- älskling! Maja kollade hit och log innan hon halvsprang emot mig och kramade om mig hårt.
Vi stod länge och bara kramade om varandra innan Tom kom och avbröt oss.
- Ska vi köra en genomgång eller?
- klart, mumlade jag. Maja kysste min panna mjukt och sprang iväg till en tjej Alice som var med och hjälpte oss med kläderna.
- Tom kom igen, ryck upp dig! Gustav kom springandes och klappade Tom på ryggen. Fokusera på konsären tjejen kommer tillbaks, jag lovar dig! Tom fnös till och gick till backstage.
Amanda
Minutrerna gick, timmarna gick, dagarna gick.
Allt gick förbi fast inte sådära fort.
Allt gick segt förbi.
Jag låg fortfarande död i sängen.
- amanda? Min lillesyster kom springandes in till mitt rum med en tidning.
Tom & du! Sa han glatt och gav mig tidningen.
Jag kollade på fotot.
Tom och jag.
Jag log lite halvt som halvt och kysste fotot.
- Saknar du honom ? Min andra syster. Min storesyster kikade in igenom min dörr.
Jag nickade.
- ja.. Det brändes under mina ögonlock, tårarna vällde ut och föll ner på mina kinder.
- amanda.. suckade hon och satte sig bredvid mig och höll om mig länge.
Hörde att dom skulle på konsär idag, i USA sedan till en massa andra länder. Jag vände min blick emot henne och bara stirrade på henne med stora ögon.
- vad sa du ?
- ja?Hon såg på mig konstigt.
Jag ställde mig upp snabbt.
- Följ med mig på en konsär, snälla! Nu såg hon förvirrad ut.
- vaaa?
- JA FÖLJ MED MIG! JAG MÅSTE TRÄFFA TOM!
Okej, min ide kanske inte var den bästa. Jamenar. jag kan ju vänta till dom kommer hem.. Men jag nej jag kan inte!
Jag måste gå på en konsär och träffa Tom.
På något sätt bara.
- men Amanda varför inte bara vää..
- snälla! Avbröt jag henne.
- jo okej, jag bokar biljetter till konsären dag då så drar vi, vad säger du ?
Jag nickade glatt.
Ifall allt går igenom mina planer så får jag tillbaks mitt liv idag, ikväll.
Tom
Allt kommer gå perfekt, det vet jag. Ändå tills Zoom in to me. Då kommer allt förstöras och jag kommer skämma ut mig, hela bandet.
Jag satt i soffan och tänkte, på allt men ändå ingenting.
- Tom ? Maja kom in smygandes in i rummet. Jag nickade.
- vadå ? Frågade jag.
Hon satte sig bredvid mig på soffan och log lite emot mig.
- Du klarar det här, det vet jag! Hon såg glad ut. Jag försökte klämma ut ett leende, och lyckades.
- ja. Jag hoppas det sa jag lite tyst.
- klart du gör, jag lovar. Amanda kommer tillbaka, när som helst.
Maja försvan ut ur rummet snabbt.
Timmarna gick och fansen började samla sig utanför arenan.
- HEEY YOOU WE CAN TURN IT UP! Sjöng Bill högt. Gustav satt med händerna och spelade trummor på bordet medans jag och George satt och spelade luft gitarr.
Låt efter låt, timme efter timme.
Amanda
Timmarna gick, vi satt nu i flyget påväg till USA, Los Angeles.
Min mage pirrade. Jag har aldrig varit såhära nervös, aldrig.
Sara tog min hand och lugnade ner mig.
- Det kommer gå bra, även om jag inte vet hur du ska kunna få tag på honom. Jag skakade på huvudet.
- det vet inte jag heller sa jag tveksamt. Nu stirrade hon på mig.
- skojar du ?
- nej.. sa jag tyst.. Jag vände min blick emot henne hon brast ut i skratt.
- du är ju.. jaa, du är ju du! Vi båda skrattade ett tag.
Timmarna gick och så snart var vi framme, Solen hettade till när vi gick ut ur planet. Det var verkligen anorlunda gem fört med Tyskland.
Solen gassade emot mig.
- TAXI! Skrek vi tilsammans. En gul ful bil stannade.
- öh.. heeeyy sa vi tveksamt och hoppade in i bilen. kan du engelska ? viskade jag till Sara hon skrattade.
- lite..Hon förklarade vart vi skulle och vi åkte snabbt och lika snabbt var vi framme också. Köerna var redan långa. Dom var flera meter långa och folk hade med sig tält och kuddar och allt möjligt! Vi gick sagta emot kön . Jag såg på Sara ledsamt.
- Vi kommer aldrig hamna längstfram i den hära långa kön! Stönade jag argt.
- vet.. jag har en plant. Stå bara här tills dom släpper in oss okej ? Du ska få se. Jag såg på henne fundersamt. Hennes ögon var sådära jätte stora som hon alltid får när hon har otroligt grymma planer. Jag bara skrattade.
Timmarna gick och kön började röra sig, efter en långstund så var vi framme och jag visade min biljett.
- thx! sa jag till kärringen. Sara tog min arm.
- Det hära är min plan. Sa hon och drog med mig och vi sprang snabbt in i arenan och in till ståplatsena, ner för en massa trappor och fram till en massa folk.
- vi klarar det inte suckade jag.
Hon svarade inte, Hon bara knuffade sig emellan en massa personer han i hand med mig. Folk slog på mig och knuffade tillbaka oss. Jag skrek till när en tjej drog mig i håret.
- ÄCKEL! Skrek jag högt och vi knuffade oss vidare.
Vi kom fram till stängslet. Vi kom fram!
Folk stog och pressade emot mig, jag kände hur paniken kröp fram.
Jag klarar det aldrig.
Bill
- okey killar... Mummlade jag. Vi stog alla klädda och förberädda utanför scenen.
- Jag sätter mig vid trummorna sa Gustav och gick ut till den mörka scenen.
Jag såg på Tom och kramade om honom mjukt.
- Du klarar det hära viskade jag.
Han bara nickade.
Vi gick in i våran stora kupol metall sak och Noise börjades spela.
Jag gick ut på scenen och lamporna tändes, alla skrek och det var en sån härlig känsla. En känsla jag alltid får när jag står på scenen och får se alla fans.
-when you feel so small and you know you could be so tall you think you got no choice började jag sjunga. Fansen skrek och sjöng med.
Låt efter låt gick och allt gick bra, jag sneglade på Tom som såg hur glad ut som helst.
-Thank you so much for comming to our show tonoght. I hope you enjoyed Humanoid City. Thank you so much! Sa jag glatt. Alla började skrika och Darks ide of the sun spelades.
Tom
Allt gick perfekt, alla fansen njöt och allt var underbart, som allt på varje konsär.
Till jag satte mig vid pianot och kom fram upp på scenen, började spela fansen skrek Bill började sjunga och jag slutade spela.
Då jag såg henne, Amanda stå precis där. Stå precis där! Bill sneglade på mig lite konstigt.
Han gick försiktigt emot mig .
- Vad håller du på med?! Viskade han. Jag sa ingenting utan bara stirrade på Amanda. Som också hade sin blick emot mig. Jag ställde mig upp och gick längre och längre fram där hon stog.
- haha.. You know love! Sa bill ite skämtsamt i mikrofonen. Alla blickar vändes emot mig. Jag stog nära Amanda nu, så nära så vi kunde snudda våra händer. Om vi nu ville.
- Okey lets play A game! Everybody just be quiet..
- im so sorry.. mummlade jag i min mikrofon och såg på Amanda. Jag sträckte ut min hand och hon fångade den lika snabbt. Jag drog upp henne på scenen. Och alla fansen började klappa sina händer.
- okey, Tom you loosed. Skämtade Bill.
Jag kramade om Amanda och släppte inte taget om hennes varma kropp. Publiken fortsatte att aplodera och skrika.
- jag älskar dig viskade jag i amandas öra. hon förde sin mun emot min och tryckte sina läppar emot mina och hennes värme strålade igenom mig, våra tungor möts och vi bryter en regel tillsammans. En regel som alltid kommer vara bruten nu och förevigt.
- jag älskar dig också viskar hon tillbaka.
Publiken aploderar ennu mera och högre. Det kan inte bli bättre.
Kommentera för mer? =D
det blev inte sådära jätte bra.. men aja xD
Annons
Comment the photo
automatiisch
Tue 14 Dec 2010 16:43
hihi måste bara komma på lite saker som ska hända xD är helt tom i huve Oo <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/automatiisch/479860191/
Visa toppen
Show footer