January
Thursday 30 December 2010 photo 3/53
|
Del 3
April
''Das Fenster öffnet sich nicht mehr
Hier drin ist's voll von dir und leer und vor mir geht die letzte Kerze aus.''
Min mobil telefon ringde i full volym, Gustav stirrade på mig. '' Ska du inte ta det? '' Jag tvekade och tog upp mobilen. Den fortsatte att ringa '' Ich warte schon 'ne Ewigkeit, endlich ist es jetzt so weit. Da draußen zieh'n die schwarzen Wolken auf. Ich muß durch den Monsun'' Jag såg på skärmen. Det var Abin igen. Jag tröck på upptagen och la mobilen i fickan snabbt och gav ifrån mig en suck. Varför kunde han inte sluta ringa och inse att det är slut ? Inse att han är en idiot.
'' Så du gillar våran musik ? '' Gustav satte sig i soffan bredvid mig, jag vände min blick emot honom. '' Va? '' Säger jag frågandes. '' Ja? Din ringsignal.. Monsun ?'' Fortsätter han. Jag bara stirrar chockandes på honom. Vad pratar han om ?
Tom kommer inrusandes i rummet. '' JAAA! VI HAR BLIVIT NOMINERADE TILL ÅRETS BÄSTA LIVE KONSÄR!'' Han ställer sig framför oss och hoppar upp och ner som ett ivrigt litet barn.
Jag kunde fortfarande inte släppa det Gustav sa, och sedan det här?
'' Vvva?'' stammar jag. Tom ser på mig och höjer sitt ena ögonbryn. '' vad snackar ni om då ? ''
Gustav ger ifrån sig ett högt skratt. '' Din tjej eller jag menar April vet inte att vi är Tokio Hotel '' Jag biter mig själv i läppen. Gud så pinsamt. '' Inte? '' Tom tränger sig i mellan mig och Gustav och vänder sin blick emot mig. '' Nej.. '' svarar jag och sänker blicken.
'' Gud så pinsamt.. Nu när ni säger ju det så känner jag igen er! '' Jag känner hur det hettar till på mina kinder, jag biter mig löst i läppen. Tom börjar fnissa och tar armen runt om min axel. '' Lugnt April! Det är bara skönt att du inte är ett sånt galet fan, det skulle bara vara jobbigt! '' Gustav nickar för fullt. '' Bara jobbigt'' håller han med.
Jag stirrar ner i golvet. Dom måste tycka jag är helt jävla störd. Och jag som har berättat hela mitt jävla liv för Bill! Gud..
Bill
Jag kan inte sluta tänka på April, det går bara inte. Hur mycket jag än vill så går det inte.
Jag suckar tyst för mig själv och går med sega steg ut till vardagsrummet där alla andra är.
Ingen vänder sin blick emot mig. Jag stannar och kollar på April, även om jag bara kan se hennes hår så är det en vacker bild.. '' vad kollar du på då ? '' viskar Georg som kommer bakom mig och tar tag i mina axlar . Jag hoppar till, högt. '' Fan vad du skräms! '' viskar jag surt tillbaka. Jag stirrar häpet på Georg som flinar. '' Förlåt.. Men undrade bara.. '' Jag tog handen iför hans mun, man kunde höra hur han mumlade.
April vänder sig om och ser på oss, jag får till ett flin. Fånigt.
'' öh.. hej.'' säger jag blygt och flinar fortfarande. Georg slår till mig på armen. Jag släpper snabbt hans mun och backar undan.
Jag håller fortfarande min blick på April, och hon på mig.
'' hej Bill. '' säger hon glatt. Vi stirrar fortfarande på varandra. Betyder det någonting?
Jag nafsar löst på min läpp och går närmre dom, April släpper blicken och vänder sig om emot dom andra. Men jag kan inte släppa min blick, det går bara inte.
'' Åh bill, har du hört om..'' Tom ångrar sig mitt i meningen. '' vad stirrar du på? '' Jag tvingar bort min blick fort och kollar ner i golvet. '' ingenting? '' säger jag oskyldigt, Tom skakar på huvudet. Han vet. '' Iallafall så har vi blivit nominerade till årets bästa live konsär! '' Jag ser häpet på honom.
'' Åh fan ? Kul! '' Tom nickar. '' Tad ringde'' fortsätter jag. '' Jag skulle komma på någon fotografering ikväll '' Tom nickar '' visst gå på den, jag tar hand om April. '' Han ser nöjd ut.
Jag vänder mig om och går. Jag har inget att säga.
April
Jag ser hur Bill försvinner ut ur rummet. Han beter sig konstigt.. Eller var han kanske alltid så här?
'' Nu drar vi Gustav!'' Georg går ut i hallen medans Gustav ställer sig upp och ser på mig. '' Trevligt att träffas, kanske ses vi en annan gång? Jag som inte har körkort måste klänga mig fast vid Georg!'' Jag skrattar och ställer mig upp för att skaka hand, men Gustav tar armarna runt om mig och ger mig en mjuk kram. '' vi ses '' mumlar jag när dom går ut ur huset, han ger mig en sista blick innan han stänger dörren efter sig.
Jag vänder mig om och sätter mig i soffan bredvid Tom igen. Han hade fortfarande ett leende på sina läppar, den där killen är ju alltid glad.
'' Så vad vill du hitta på sen när Bill drar? '' Fortfarande ett leende på hans läppar som jag inte kunde slita blicken ifrån. Alvarligt, det flinet är det gulligaste jag har sätt. '' öh.. Vet inte riktigt '' säger jag efter en lång stund. Han nickar. '' Nej inte jag heller '' Han lägger båda sina händer på ett varsit utav hans lår och trummar lite försiktigt i takt till musiken på tvn.
Klockan går och vi sitter fortfarande i soffan tysta och kollar på musiken på tvn. Jag sitter fortfarande och granskar in varenda liten rörelse Tom gör. '' Jag åker nu '' Bill kommer ingåendes och slänger en blick emot oss. Han ler lite extra mycket till mig men ger Tom en varnande blick.
'' jaja.'' mumlar Tom. Men varför vet jag inte.
Han stänger dörren efter sig. En lång tystnad uppstår innan Tom suckar högt och flyttar ut sina fötter och stöter till bordet som skramlar till. '' öh, oj '' säger han tyst och gäspar samtidigt.
Jag sitter fortfarande i samma hörn med bena i kors och har min blick lite överallt men ändå ingenstans.
Jag känner hur Toms hand kryper upp på min axel och han låter den vila där. Jag sneglar på Tom som fortfarande har sin blick på tvn.
Jag harklade mig. '' Jag.. Måste gå på toan '' ljuger jag och ställer mig upp fort. Alldeles för fort. Jag vinglar till och känner hur det börjar snurra i skallen på mig. Tom vänder sin blick emot mig och nickar. Mina ben går långsamt till badrummet, jag stänger dörren bakom mig och låser den med ett knäpp.
Jag ser in i spegeln och granskar mig själv. Jag ser nästan ut som igår, förutom att blåmärket har bleknats lite.
Jag pustar ut.
'' vad jag än gör, vad som än händer så får jag inte.. Jag får verkligen inte få känslor för den dära killen alltså '' viskar jag för mig själv. Försöker intala mig själv rättare sagt kanske.
Jag öppnar dörren igen och ser på Tom som fortfarande sitter på samma plats som innan jag gick in på toan. Långsamt går jag och sätter mig på samma plats, bredvid Tom.
Hans arm ligger nu på hans ena lår igen, han följer något mönster på hans jeans med hans ena finger. Jag granskade hans händer länge innan jag vandrade upp och såg in i hans ögon som kollade på mig. Hur länge han har kollat på mig vet jag inte. Jag känner hur jag blir varm om mina kinder. Länge sitter vi och kollar in i varandras ögon, på den tiden han jag utforska dom. Han hade bruna vackra ögon, på hans ena ögonlock ett litet födelsemärke. Hans bruna ögon omringades av mörka korta ögonfransar. Något snuddade vid min hand, det var hans hand. Han la den ovan på min hand men kollade fortfarande in i mina ögon. Jag svalde hårt. Och innan jag visste ordet utav det så hade hans ansikte flyttats närmare och närmare, nu kände jag hans andedräkt. Kunde nästan höra hans hjärtslag.
Fortfarande sagta så närmade hans läppar mina. Hans händer gled sagta upp till mina höfter. Han tog ett mjukt grepp och drog min kropp närmre hans, nu hörde jag defenetivt hans hjärtslag.
dunk, dunk, dunk..
Jag lät mina oskyldiga händer glida upp emot hans nacke och dra hans ansikte närmare mitt och lät våra munnar pressas samman. Hans värme strålades in igenom mig som en blixt.
Jag öppnade min mun och smakade på hans fuktiga tunga, länge satt vi där och lät våra munnar pressas samman lät våra tungor dansa tillsammans och inte bry oss om någonting annat
Annons
Visa toppen
Show footer