Del 4

April
Hans nakna kropp värmer min i mörkret, han låter sina fingertoppar stryka min kind med ett leende.
Mina andetag blir allt mera tyngre och jag suckar ut med ett stön.
Länge ligger vi bara och suckade ut av en lång njutning innan jag inser vad jag har gjort.
Jag sätter mig upp snabbt och letar reda på mina kläder. '' vad gör du ? '' Frågar Tom som fortfarande ligger kvar i sängen utmattad.
''Jag.måste gå'' Säger jag medans jag klär på mig snabbt. Nu sätter han sig också upp och tar tag i min axel . '' men.. '' mumlar han och ser på mig med sina vackra ögon. Jag blundar och vänder mig om, ser mig om en sista gång innan jag går ut från hans rum och går med snabba steg till ytterdörren tar min skinnjacka och mina converse innan jag går ut ur det stora vita huset.
Tom kom inte ens efter mig, sa inte ens mig att stanna kvar, inte någonting..
Det var mörkt och kallt ute och ångrade att jag gick. Men jag kunde inte vara kvar, jag kan inte låta dom stå ut med mig. Inte nu när det här hände. Verkligen inte nu när jag börjar känna som jag gör. Det går bara inte, och jag vet hur Tom är. Ett ligg. That´s it.
Men långsamma steg vandrar jag ut på gatan ser mig inte ens om.
Ett högt tutande hördes bakom mig, jag ser mig över axeln och får syn på en bil som kommer med en full fart och. BOM. Det är allt jag kommer ihåg, jag vaknade sedan i skogen, och hur jag kom dit vet jag inte. Mina jeans var alldeles leriga.
Jag lät mina händer utforska min kropp, jag blödde ifrån min mun och hade ett djupt sår på armen. Långsamt reste jag mig upp och började vandra ut ifrån skogen, ljuset började vandra in i staden nu. Jag suckade långsamt, min arm värkte så fruktansvärt och jag hade blodsmak i munnen och ingenstans att ta vägen heller, om inte jag vandrar tillbaka till Tom igen.
Men det kan jag inte, nej jag kan inte.
Känslorna kommer bara utvecklas och nej. Nej jag kan bara inte.

Bill
'' Vart är April? '' jag ser på Tom som står lutad emot köksbänken med en konstig min, han såg orolig ut, han vänder sin blick emot mig och skrattar till lite fånigt och kliar sig på sin panna.'' äh alltså.. '' Jag hostar till och går närmre honom, oroligt. '' Tom svara på min fråga? '' Nu vänder han bort blicken och biter sig försiktigt i läppen. '' hon gick '' svarar han bara kort och går ifrån mig, ut ur köket och börjar gå upp för trappan med snabba steg. Jag springer ifatt honom och tar tag i hans axel, rätt så hårt faktiskt. ''Gick ?!'' ryter jag argt. '' Tom se på mig! '' Jag lät som en arg pappa eller någonting. Men jag visste precis vad som hade hänt. vad han gör med alla tjejer. Jag visste precis, men jag ville bara få honom att erkänna det.
Han vände sig om och suckade tungt. '' varför gick hon Tom ? '' Frågade jag nu med en lite lugnare röst. '' alltså..'' fortsätter han och sätter sig ner i trappan. Jag ser besviket på honom. '' Hur kunde du..?'' Tom kollar upp emot mig och ser otroligt ledsen ut. '' Förlåt Bill, det bara hände liksom..'' Jag går ner för trappen . '' bara hände va? '' Arg går jag ut till hallen och tar på mig mina ytterkläder. Tom går efter mig som en svans. '' Ja det bara hände! snälla förlåt Bill.. '' Jag ser på honom med en besviken blick innan jag öppnar ytterdörren och går ut. '' Vart ska du ? '' Frågar han löjligt. Jag skrattar. '' Ibland undrar jag verkligen vad som är fel på dig Tom '' Taskigt med sant, jag stänger dörren med en smäll rakt framför antisiktet på honom och går med snabba steg till bilen och startar den. Jag huttrar till men värmen fylls snabbt i bilen. Jag kör iväg, vart kunde hon vara?
Jag åker igenom varenda liten gata men ingen April någonstans.
'' bänken..'' mumlar jag för mig själv och kör till den '' fula ruttna bänken '' som April kallade den. Och där sitter hon, ledsen, blodig och kall. Jag springer ut ur bilen fram till April som höjer sin blick emot mig och får fram ett litet leende.
'' April..'' suckar jag och kramar om henne. '' Vad har hänt April ? '' hon sänker sin blick och tar ett djupt andetag '' Jag gick, blev påkörd.. vaknade i skogen helt blodig och sen.. gick jag hit '' avslutar hon. Jag ser på henne chockandes. '' gud, April! '' Mina armar håller fortfarande ett hårt grepp om henne, min ena hand smyger upp till hennes sönder spruckna läpp med långsamma rörelser stryker jag hennes läpp.
'' Jag kunde inte stanna kvar..'' fortsäter hon, jag kollar in i hennes tårögda ögon.
'' Jag vet, Tom är.. alltså jag sa ju det.. varnade dig igår ju '' säger jag sedan alvarligt och låter min hand vandra upp till hennes halv leriga hår. '' följ med hem April..'' Jag reser mig upp snabbt och drar med mig April som följer med.
Tysta åker sätter vi oss i bilen och åker hem.

Tom
Jag vet att det kanske var dumt gjort, eftersom Bill sa åt mig att inte göra det. Och jag ser på han, jag förstår att han har känslor för henne. Vilket jag inte har, inte ett dugg faktiskt.
Jag går långsamt upp till mitt rum och lägger mig ner i min varma säng.
Det är något fel på mig.. Annars så hade Bill aldrig sagt så där till mig. Aldrig.
Och jag sårar inte bara tjejer, jag sårar Bill också. Hur fan kan jag?
Bill utav alla! Min älskade bror. Fan för mig.
En smäll hörs nerifrån, Bill kom säkert hem. Jag reser mig upp och går med snabba steg ner för trappan och ner till hallen. Där står inte bara Bill, utan han står hand i hand med Amanda.
Jag harklar mig. '' jag.. öh..'' mumlar jag fult och vänder mig om och går upp för trappan.
'' Tom! '' Bill ropade på mig, jag tvekade med vänder mig om och går till Bill som nu står ensam.
'' Förlåt Tom.. För det jag sa alltså, jag menade det inte alls.. '' Bill sänker sin blick och biter sig i läppen. Jag tar armarna runt honom och kramar honom mjukt. '' det är lungt bror. Det är jag som ska säga förlåt, Förlåt'' viskar jag och släpper honom sedan och kollar på honom han ler. Jag ler tillbaka.

Åhh <3 Meer! Hehe, fast du kanske inte har skrivit mer?