balanserar på en tunn tråd i hopp om att få stanna kvar, jag är förstörd, jag är trasig. så rädd för att förlora det enda jag har. tiden förändrar, tiden skapar. och tiden förstör. den som säger att tiden helar, har aldrig blivit sårad. den som säger att tiden läker, har inte haft sår som jag. kvar finns ärr som kallas minnen. och inte ens tiden suddar ut det vi helst av allt vill förtränga, värm mig en stund, innan du lämnar mig. värm mig innan du än en gång måste gå.
jag såg mot ditt håll men vågade aldrig möta din blick. förbjudet är spännande, och jag lever farligt ikväll. jag tänkte på vad jag hade att förlora, och kände att dina ögon följde mina steg när jag vände mig om och gick, du visste aldrig hur jag kände tills jag berättade. jag var inte beredd på det svar jag fick, jag förväntade inte mig att du skulle lyssna. jag var inte van med att höras på, när vi döljer känslor bakom tystnad blir det så.

Annons

The photo has no tags

February 2011