January
Thursday 30 December 2010 photo 7/53
|
Del 7
Tom
Långsamt drar jag mig ner igen, den knakar emellan trappstegen. April vänder sig om och ler. Jag flinar lite tillbaka och sätter mig bredvid henne i soffan.
Var hon inte sur för det jag sa igår?
'' förlåt.. '' Orden bara flög fram, vad sa jag förlåt för?
'' va? '' säger April häpet och ser på mig med en liten frustrerad min. '' öhm nej det va inget '' svarar jag sedan och skattar kort. Hon svarar inte, bara vänder blicken emot tvn igen. Jag harklar mig. '' För igår '' fortsätter jag och tittar bort. Jag känner hur hon kollar på mig, försöker lista ut vad det är jag tänker på, vad det är jag vill få fram. Men det vet jag inte ens själv.
'' jaha.. '' svarar hon sedan efter någon minut. Jag vänder min blick emot henne, granskar henne noga.
Vacker.. Finns inga ord liksom. Inga ord alls. Just som när jag minst vill slita min blick ifrån henne så vänder hon sig om och kollar på mig, hennes blåa ögon glittrar av lycka.
Vi kommer bara närmare och närmare varandra, och just då som jag mest vill att det här ska hända så backar jag undan efter en lång kyss. Jag tar min hand iför min mun och tar ett djupt andetag. '' förlåt.. '' får jag fram och ställer mig upp och nästan springer upp för trappan där Bill stod och kollade häpet på mig. Jag tränger mig förbi honom och låser in mig på mitt rum, lägger mig i sängen.
Vad är det som händer?
Bill
'' Tom..? '' får jag fram men han bara tränger sig förbi mig och smäller igen dörren.
Jag suckar och går ner till April som sitter i soffan och stirrar med en tom blick rakt igenom rummet. Som om att hon har sätt en spöke eller något liknande. '' April..? '' Säger jag tveksamt och drar min hand framför henne. Hon rycker till och harklar sig. '' öh, ja '' Hon ser på mig med tårögda ögon.
'' Har det hänt någonting? '' Jag sätter mig i soffan bredvid henne. Hon skakar på huvudet. '' säkert? '' Frågar jag en gång till. Hon backar undan och ställer sig upp. '' ja'' svarar hon kort och låser in sig i badrummet.
Weird.
Jag kollar på badrums dörren länge, hon har säkert varit där inne i mer en kvart nu. kranen slås på, jag suckar ut.
'' Bill.. '' Tom står i trappan och ser på mig alvarligt. Jag går till honom lite långsamt och stannar framför honom. '' Jag klarar det inte, snälla måste hon bo här.. '' Jag bara gapar. Vad är det han säger? '' Ursäkta?! '' viskar jag upprört och stirrar på honom med stora ögon. Han sänker blicken. '' ja, fan hon är bara i vägen! '' Skriker han. Jag slänger min hand iför hans mun. '' vafan Tom! '' jag viskar fortfarande. Han tar bort min hand. '' Snälla. För fan Bill. '' sa han arg och kollade på mig alvarligt. Jag suckade.
'' Det är okej. '' Jag vände mig om hastigt och fick se April som stod bakom oss, hon tog sin väska och fick fram ett snett leende innan hon gick in i hallen.
Jag halv sprang fram till April. '' April... du måste inte '' säger jag med en lugnt röst och tar min hand på hennes axel. Hon vänder sig om och ler lite snett. '' vi ses kanske.. Ha det bra Bill. '' Hon lutar sig fram och pussar mig på kinden innan hon backar och stänger dörren efter sig. Jag ser på dörren med en tom blick. Som om att jag hade förlorat någonting stort, jag tar långsamma andetag. '' Fan Tom.'' mumlar jag när jag går förbi honom som fortfarande står i trappan med en sned blick. Jag halvspringer upp till mitt rum. Med en smäll stänger jag dörren.
April
Kyssen var underbar. Orden sårade. Vad var det han var ute efter?
Det var kallt ute, och en skinnjacka höll inte värmen. Kanske var det för att det redan var oktober.
Jag huttrade hela vägen ner till stan. Jag går vidare in på gatan. In på gatan, den där gatan där jag förut bodde. Jag vet inte varför, men jag stannar utanför huset. Den gröna gräset omringade det gräddvit målade rätt så fina huset. Det var kolsvart där inne, nästan alla parsiener var nerdragna. Jag suckar ut och vänder mig om. Och där står han.
Inte bara hans kläder var kolsvarta, hela hans ansikte och hans ögon var svarta och utstrålade ilska och hat. Men ändå så klämmer han fram en leende. Han säger ingenting utan tar bara tag i min arm, hårt och drar med mig in i huset. Hårt stänger han dörren efter sig. Jag backar undan, tränger mig in i ett hörn. Han kommer närmare, han knäcker sina fingrar häftigt och stannar en halvmeter framför mig. '' April.. '' Suckar han och skrattar lite fånigt. Jag andas häftigt in och ut, in och ut. '' Som jag sa, alltid så hittar jag dig. Ingen mening med att rymma din f*tta '' Han skrattar ennu en gång och den här gången höjer han sin hand och slår till mig hårt på kinden. Det svider, jag känner hur tårarna glimtar fram ur ögonvrån. '' idiot '' mumlar jag. Och insåg sedan att det var dumt gjort. Han placerade sina händer på mina bröst och tröck in mig i väggen hårt. Jag skrek till. '' Idiot kanske jag är '' var hans sista ord som jag kom ihåg helt. Jag var inte medveteslös men borta var jag.
Jag visste att jag låg på golvet, naken och frusen. Han tränger sig in i mig och slår till mig flera gånger. '' KOM IGEN DÅ DIN F*TTA! '' Hör jag han skrika ett antal gånger innan jag helt faller från jorden. Ner i ett svart hål.
Jag är placerad i samma helvete, kanske blev jag räddad. Men det hjälper inte.
Inte ens det hjälper..
Tom
Vad har jag gjort? Jag vet ju vad som kan hända med henne.. Jag vet vad som kommer att hända. Men jag skiter i det. Jag tänker bara på mig själv, men jag var så rädd. Så rädd.
Långsamt låter jag mina händer glida upp och täcka för mitt ansikte, jag anstränger mig för att inte börja gråta. Det bränns under mina ögonlock. Jag tar långsamma och djupa andetag.
Vad är det jag har gjort?
Jag vet ju vad det är som händer.. Men jag vill inte bara inse det, det är inte rätt. Aldrig har det hänt. Aldrig jag. Aldrig någonsin.
Annons
Visa toppen
Show footer