January
Thursday 30 December 2010 photo 12/53
|
Del 12
Tom
Begravningen var vacker, även om det inte alls var många där. Men jag var förvånad att Jörg, min pappa var där. Han som inte ens hade hört av sig, inte ens ringt till mig eller Bill när mamma dog. Men ändå så ville jag bara springa fram till honom och krama om honom, vara hos honom och låta han ta hand om mig. Som han gjorde när man var liten.
‘’ Pappa pratade med mig ’’ Jag vände mig om och såg på Bill med enorma ögon. Han satt i baksätet i min bil. ’’ Han.. Ville gärna få upp kontakten igen ’’ Hans röst var hes.
‘’ Jaha.. ‘’ Var det ändå jag fick fram. Jag harklade mig och vände mig och andades tungt. Lugnt tryckte jag ner min fot emot pedalen och körde ut på motorvägen.
Han hade pratat med Bill. Han ville få upp kontakten med Bill. Men jag då? Vad händer med mig? Jag hade inte ens fått en blick utav honom, inte ens det.
Vi kanske aldrig hade haft en sån där jätte bra relation. Men han är ändå min pappa.
Jag bet hårt i min läpp, försökte tränga in tårarna. ‘’ Han pratade aldrig med dig va? ‘’ Frågade Bill, hans röst var fortfarande hes. Jag skakade på huvudet lite sakta och stannade bilen.
‘’ Nej Bil, det gjorde han inte. ‘’ Snabbt tog jag tag i dörr handtaget och klev ur bilen och ännu snabbare gick jag emot dörren och klev in i huset. Jag ville inte prata längre. Ville inte höra någonting. Jag ville bara gå och gräva ner mig själv under jorden och gömma mig för alltid. För vem skulle sakna mig?
Bill, ja han skulle sakna mig.
‘’ Tom..! ‘’ April kom springandes emot mig, hon gav mig en stor och varm kram. Jag suckade ut. Kanske April också..?
‘’ Hur gick det..? ‘’ Hennes röst var så mjuk. Jag tog av mig min jacka och hängde den på kroken innan jag såg in i hennes kristall blåa ögon. ‘’ Det var så vackert.. ‘’ Mumlade jag och såg fortfarande in i hennes kristall blåa ögon. Hon fick fram ett snett leende, men ändå så var det så vackert och strålande.
Hon kom närmre mig, jag kunde nästan känna hennes andedräkt, hennes hjärtslag .’’ jag finns alltid här hos dig, det vet du va? ‘’ Hon lutade sig fram och la sina händer runt om min nacke, hennes värme strålade in i mig. Värmde upp mig. Jag nickade svagt ‘’ Ja.. ‘’ Min röst var svag. Hon lutade sig närmare mig och snuddade mina läppar, jag rös till. Mina armar smög försiktigt ner emot henne och tog ett mjukt grepp om hennes höft.
‘’ jävlar, vad ni skräms..! ‘’ Bill kom in klampandes genom dörren. Jag hoppade till och släppte taget om April. ‘’ Detsamma hörru. ‘’ Jag harklade mig och såg på April som bet sig i läppen och såg på mig och rodnade.
Jag gick förbi henne med ett leende och gick med långsamma steg upp för trappan och in på mitt rum.
Bill
‘’ Vi.. Kanske kan få upp kontakten igen Bill? Jag är ju ändå din pappa. ‘’ Orden hade fått mig på topp humör. Eller, fått mig på lite bättre humör och tankar iallafall... Nu när jag inte har min mamma vid min sida så skulle jag uppskatta att få ha min riktiga pappa vid min sida, som jag inte har haft sedan jag var liten. Riktigt liten. Även om jag vet att Gordon finns här för mig och är som min riktiga pappa och har alltid varit det så är han inte det. Och det vet både han och jag. Men mitt humör sänktes till noll när Tom berättade att pappa inte hade pratat med honom. Hur fan kunde han ? Våran pappa, och jag vet att dom inte har varit så bra kompisar. Och egentligen inte haft någon bra relation alls, så är han ändå hans pappa också!
Jag suckade lågt och gick med långsamma steg ut för bilen och stängde dörren hårt.
Smällen skrämde mig faktiskt.
Jag såg ut över på ytterdörren som stängdes igen. Jag förstod att Tom var upprörd och ledsen.
Jag stod länge vid bilen och bara såg på dörren och tänkte på allt men ändå ingenting.
Jag hade börjat acceptera att mamma var borta nu, för alltid också. Även om jag inte ville det, så måste jag gå vidare. Jag vet att hon inte skulle vilja att jag skulle sörja henne för alltid och må dåligt över det. Hon vill att jag ska må bra och fortsätta med mitt liv. Det vet jag.
Jag började gå med små steg till dörren, jag tog ett hårt grepp om handtaget och öppnade den försiktigt.
‘’ Jävlar, vad ni skräms! ‘’ Framför mig stod Tom och April, jag kollade snett på dom. Vad höll dom på med? Vad höll Tom på med?! Jag bet mig försiktigt i läppen och klampade in och stängde dörren, ‘’ Detsamma hörru.. ‘’ mumlade Tom och gick med tomma steg ut ifrån hallen. Jag såg på Aprils som stod kvar och såg på mig. Hon log.
‘’ Hur gick det? ‘’ Hennes röst var mjuk. Jag tog av mig mina ytterkläder och såg på henne länge. ‘’ Bra ‘’ svarade jag bara tomt och gick förbi henne med snabba steg. ‘’ Bill, vänta?! ‘’ Jag svarade inte, vad skulle jag säga? ‘ Förlåt April.. Men jag kan inte se på dig, jag älskar dig.. Ser du inte det? Mina känslor för dig, dom går inte att beskriva. Men du ser ju inte det. Du ser inget annat än Tom! ‘
Nej så sa jag inte, det gick inte att säga så. Därför var jag tyst och gick bara vidare upp för trappan, förbi Toms rum och in i mitt. Med en smäll drog jag igen dörren och slängde mig ner på sängen.
rätt så kort del.. :c
Annons
Visa toppen
Show footer