January
Thursday 30 December 2010 photo 14/53
|
Del 14
Tom
Att vakna bredvid April var rätt så mysigt. Jag var ju fortfarande ledsen för allt med mamma, men det går vidare, och det känns som om att det går mycket bättre med April vid min sida. Det känns så rätt på något sätt. Länge låg jag och kollade på Aprils ansikte. Hon hade inga blåmärken kvar, men ett ärr vid sin kind. Men det passade där. Hennes ögonfransar var långa men ingen sotning vid ögonlocket. Hennes mun såg mjuk och fyllig ut. Jag små log lite när hon öppnade sina ögon försiktigt. ‘’ god morgon ‘’ sa jag tyst. Hon log hon med . ‘’ morgon ‘’ svarade hon lite hest och hostade till. Jag lät min hand smyga upp till hennes panna och med långsamma steg smeka krypa ner till hennes kind och smeka henne där mjukt och försiktigt.
April gäspade med ett flin. ‘’ Du har inte kollat på mig när jag sovit va? ‘’ Hon gjorde någon ful grimas. Jag harklade mig och tog bort min hand. ‘’ Kanske.. ‘’ April såg förvånad ut och satte sig gränsle över mig och tog tag i en kudde, men innan hon han trycka den emot mig så tog jag tag i den och kastade iväg den, med en duns så föll den på golvet. Hon flinade. Jag tog tag i hennes nacke och drog ner henne emot mig. ‘’ Men du såg så söt ut.. När du sov alltså ‘’ Viskade jag i hennes öra. Hon fnittrade och flätade in sina fingrar i mitt hår. ‘’ Det gör du också ..’’ svarade hon busigt. Långsamt snuddade hon mina läppar, dom var varma och mjuka. Jag öppnade min mun och drog henne närmare mig, vi pressade ihop våra läppar och jag smakade på hennes tunga. ‘’ HEY TOM! ‘’ Dörren slets upp, jag såg inte men jag hörde vem det var. Gustav. Jag spratt till och satte mig upp med April i mitt knä. Nu såg jag han, och han garvade ihjäl sig. ‘’ Gustav..’’ suckade jag. Han backade några steg. ‘’ okej okej, trodde inte ni hade någonting på G? ‘’ Han flinade men när han såg mitt ansikte så backade han ännu mer. ‘’ Men okej då, jag skulle bara.. ‘’ Jag tog ett djupt andetag.’’ GUSTAV?! ‘’ Han nickade. ‘’ okej ‘’ sa han bara och stängde dörren. April vände sitt ansikte emot mig. Vi såg på varande ett långt tag innan jag log och hon började skratta högt, och det tog inte lång tid innan jag började skratta jag med. Tillslut så låg vi där och kramade om varandra medans vi vek oss av skratt.
Bill
‘’ Jag trodde det var dom som inte hade någon på G? ‘’ Gustav kom inklampandes i köket, han såg på mig med en konstig min. Jag gömde mig bakom mina händer. Jag ville inte veta, jag ville inte veta. ‘’ Alltså dom..’’ Han avbröt sig själv och kom fram till mig. ‘’ Ey, Bill hur är det ?’’ Jag kände hur det brändes under mina ögonlock, jag vill inte, jag vill inte.
Gustav klappade mig på ryggen. ‘’ Okej jag förstår, fortfarande med din mamma? ‘’ jag svarade fortfarande inte. ‘’ Jag vet hur det känns, men jag finns alltid här Bill, okej ? ‘’ jag släppte mina händer och såg på Gustav som klämde fram ett leende. ‘’ Tack..’’ svarade jag svagt. Han nickade. ‘’ Det är lugnt, ‘’ han gick ut ifrån köket.
Jag suckade och drog upp mina ben och lutade min haka emot mitt knä. Varför, varför, varför.
Jag kände hur allt började snurra, allt försvann. Jag blundade och anades långsamt. Men jag fick kämpa för att få fram luft.
‘’ Hej, Bill! ‘’ Jag kikade upp emot April som stod i dörrkarmen. Jag såg på henne länge. ‘’ Snälla, säg vad det är jag har gjort..? ‘’ Jag svarade inte men fortsatte att kolla på henne . På hennes vackra ansikte. ‘’ Snälla Bill. Jag förstår om det är allt med din mamma, men jag ser att det är någonting mera.. ‘’ Hon kom närmare mig, men jag fortsatte att vara tyst. Jag hade ingenting att säga. Där ljög jag. Jag har en massa att säga, jag vill berätta mina känslor för henne, hur jag vill ha det och att hon ska sluta med Tom och va med mig istället. Men det gick inte, jag vill inte bli klassad som en tönt.
Jag tog ett djupt andetag, jag hade fortfarande svårt att hitta luften som egentligen fanns där. ‘’ Snälla Bill.. Om det är någonting jag kan göra, säg det då! ‘’ Hon bet sig i läppen, och jag såg hur en tår fall ner på hennes kind. Jag reste mig upp, såg på henne en sekund sen gick jag bara förbi henne och upp till mitt rum.
April
Jag förstod inte vad det var för fel, jag vill bara hans bästa, jag vill vara hans vän. Han räddade livet på mig och jag vill inte bara förlora honom sådär. Och jag ser att det inte bara är hans mamma som är felet. Det är någonting jag har gjort. Någonting dumt, men jag kan inte förstå vad det är för fel jag har gjort, jag kan bara inte förstå det. Jag stod fortfarande kvar i köket, helt stum. Jag andades lugnt men kämpade in tårarna. ‘’ April..? ‘’ Jag såg bak och fick se Tom komma gåendes med bara ett par jeans på sig som var uppdragna till knäna. Han flinade. ‘’ Ja? ‘’ svarade jag med en hes röst. Jag log inte, jag visste inte vad jag skulle göra faktiskt. Han kramade om mig. ‘’ Är det Bill ? ‘’ Jag nickade, och den här gången kunde jag inte hålla tårarna inne, jag lät dom rinna nu. Han kramade om mig hårdare. ‘’ Åh April.. ‘’ Suckade han och satte sig på en stol med mig i knät. Han höll fortfarande om mig, hans hand strök min kind. ‘’ Jag förstår bara inte Tom! ‘’ Min röst darrade av rädsla och sorg.
‘’ Jag förstår April.. Men jag vet faktiskt inte vad det är för fel, kanske är det allt med mamma..’’ Jag skakade på huvudet. ‘’ Nej Tom! Jag ser att det är någonting jag har gjort, någonting dumt. Men jag kan fan inte fatta vad det är!’’ Jag var så arg att hela jag skakade. Men jag grät fortfarande, i floder. Tom försökte torka bort mina tårar. ‘’ Gumman..’’ Andades han och kysste min panna mjukt. Jag lät mina armar falla ner på hans axlar och jag tog ett mjukt grepp innan jag tryckte min kropp emot hans och kramade om han varmt.
Annons
Visa toppen
Show footer