January
Thursday 30 December 2010 photo 51/53
|
Del 51
Bill
Jag stiger ur den svarta volvon och tar mitt bagage, nu har jag nästan ingenting med mig gemfört med vad jag skulle haft med om jag hade planerat resan, om jag hade åkt som en riktig resa. Jag kliade mig i pannan och började gå in emot flygplatsen men vände mig tvärt om och vinkade emot Tad. ‘’ Tack för skjutsen! ‘’ Han nickade och log innan han satte sig i bilen och körde iväg.
‘’ okej..’’ viskade jag för mig själv och gick in igenom dörrarna, det var inte många som kände igen mig bakom mina glasögon och mina stora vinterkläder på.
Här i Tyskland var det kallt och snöigt och jag antog att i Los Angeles skulle det vara fritt ifrån kallt eller snö så jag drog av mig kläderna och låste in dom i ett skåp som jag betalade för.
Jag började gå emot den långa kön för att få betala min resa. ‘’ Kan jag få din biljett. ‘’ Kvinnan som satt innanför katedern kollade inte ens upp på mig utan satt och knappade på tangenterna på sin datorn. ‘’ Jag skulle vilja boka ‘’ började jag.
Hon skrattade tyst, ‘’ boka får man göra på hemsidan, seså ‘’ Jag harklade mig snabbt. ‘’ Jag skulle vilja åka så snart som möjligt till Los Angeles. ‘’ Fortsatte jag lika lugnt.
Nu tittade hon upp på mig och blinkade med sina små ögon. ‘’ På hemsidan ‘’ log hon.
Nu började jag bli riktigt irriterad, jag tog av mig mina glasögon och min scarf. ‘’ ska jag vara tvungen att ringa min..’’ Hon gapade stort och backade undan några steg. ‘’ åh, självklart! Los Angeles var det va? ‘’ Jag nickade och drog på mig mina solglasögon och min scarf igen innan jag fick min biljett.
Jag log och gick därifrån efteråt jag hade lämnat mitt bagage.
Planet gick om en halvtimme, därför bestämde jag mig för att gå till stolarna vid mitt plan för att vänta. Det var ingen mening att se runt i dom alla affärerna som låg här om planet ändå åkte snart.
Min mage kurrade men jag hade inte någon lust alls att äta, jag mådde däremot illa, jag var nervös och rädd att jag skulle ångra det jag höll på att göra.
Jag kunde inte ens fatta att jag var på väg till ett annat land utan att ens ha planerat det.
Jag blinkade några gånger innan jag gömde mitt ansikte bakom mina händer. ‘’ vad är det jag gör ‘’ suckade jag tyst.
April
Hela min mage hade vänt sig upp och ner, hela jag skakade utav rädsla och kallhet.
Jag kändes tom, men ändå fortsatte jag att hulka i toan.
Jag måste ha fått i mig någonting, eller så var det vinter kräk sjukan.
Jag nickade för mig själv. ‘’ Så var det ‘’ mumlade jag hest och gick in i duschen för att skölja av mig med kallt vatten.
Jag visste inte riktigt vart jag stod längre, det kändes som om att jag svävade någonstans som inte ens fanns. I mitt huvud så snurrade det och jag var tvungen att ta tag i handfatet för att inte ramla ihop, snabbt drog jag på mig mina svarta mjukisbyxor och en enkel vit t-shirt innan jag snabbt borstade igenom mina tänder.
‘’ April ? ‘’ Toms oroliga röst fick mig att hoppa till. ‘’ vad gör du där inne ? ‘’ Jag stängde av vattnet och såg mig själv i spegeln. Jag var blek och såg helt förstörd ut. Min mascara hade runnit utöver mina kinder. Jag såg ut som en ner dränkt hund.
‘’ Jag duschade bara.. ‘’ får jag fram, kanske lite för tyst. ‘’ Okej, är du hungrig nu då? ‘’ Hans fråga om mat fick mig att springa till toan igen för att hulka som en gris, men ingenting kom ur mig. Jag blundade och satte mig på golvet.’’ nej.. ‘’ viskade jag . Min röst fanns inte längre kvar, vad var det för fel på mig. Varför känns det som om att jag inte lever längre ?
Bill
‘’ Hej och välkomna till FLY. Var vänliga att sätt på er era säkerhetsbälten nu när vi startar motorerna och då vi flyger uppåt. Efteråt när vi kommit upp så kommer vi ut med fika och om ni har frågor är det bara att komma fram hit. ‘’ Tjejen som stod i gången emellan dom blåa sätena pekade bort emot en liten dörr. Hon började prata om säkerhets saker, och pekade och förklarade vart vi skulle ta vägen om vi störtade.
‘’ Vi på FLY önskar er en trevlig resa till Los Angeles! ‘’ Hon avslutade med ett kort leende innan hon lämnade gången. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv.
Jag satt själv vid fönstret och det var jag glad för, jag hade inte lust att dela säte med någon som bara skulle ta plats. Just nu ville jag bara vara för mig själv, tänka igenom vad jag gör och hur jag ska ta vägen sen. Men mina tankar var borta, jag var helt ensam med min kropp.
Jag visste inte in eller ut vad jag skulle göra. Jag kände paniken rusa igenom mig, men på ett sätt kändes det skönt och positivt.
Den där tjejen som jag inte trodde fanns, hon existerade faktiskt.
Den där tjejen jag var otroligt förälskad i fanns där ute, hon fanns.
Annons
Visa toppen
Show footer