Kärlek efter solnedgången..

Den nervösa känslan i luften var oundviklig och outhärdlig. Jag glömde bort att andas. Känslan av din varma närhet var spännande och nästan farlig. Jag ville se in i dina vackra ögon men var rädd för att jag skulle förlora mig själv. Hjärtat snabbade på okontrollerat. Dina ögon fann mig. Jag kunde nästan känna ditt hjärta. Det var omöjligt att läsa vad du tänkte på och det gjorde mig nervös. Dina ögon skimrade och gav mig tusen splittrade tankar. Tiden stannade, allt ljud försvann och mitt hjärta slog hårdare och snabbare än någonsin. På utsidan var jag lugn men på insidan exploderade känslorna som ville ut. Våra blickar möttes åter igen. Vid det ögonblicket kunde jag inte tänka på någonting annat än hur vacker och spännade du var. Solnedgångens charm och skönhet var ingenting jämfört med dig. Stjärnorna trädde fram på natthimlen och månljuset lyste upp ditt vackra ansikte som var vänt mot mig. Vi närmade oss varandra långsamt..

Vad tycktes om texten och bilden då?

bild tagen av:andy

låter spännande. vad hände sedan?