April
Wednesday 13 August 2008 photo 1/1
|
Another Leaf
Idag var jag med om en Nära-Döden-Upplevelse under ett fåtal sekunder på jobbet. (Nästan i alla fall)
Jag skulle rida ut på Leafen (bilden) i skogen. Jag hittade inte den vanliga sadeln, så jag fick ta Christels westernsadel, till detta tog jag ett träns med gag-bett på och för säkerhets skull stoppade jag i ett par tussar i öronen på den gamla valacken. Leafen är 10 år - men han vet fortfarande hur man springer fort.
Så jag började min ritt med en "ganska lugn" trav ner mot skogen, sen galopperade jag uppför en lång backe och sen skrittade jag en bra bit genom skogen, för att sedan komma ut på körslingan igen. Dock var det inte så lång bit kvar av körslingan innan den fruktade rakan hem..
Jag började korta tyglarna och tog dem i dubbelfattning, samtidigt som jag samlade mig inför hemfärden. För det skulle gå undan - det visste jag. I svängen upp till rakan, ökade Leafen traven något fruktansvärt snabbt och inna jag visste ordet av, hade han slagit över till galopp och satte av i fullt sken. Jag satt som en liten vante på ryggen, jag drog allt vad jag kunde och försökte lite halv desperat lugna ner honom med rösten. Men han brydde sig inte det minsta om mina stopp-försök.
Snart fick jag kramp i båda armarna och svetten började rinna. Nu var det bara att hålla sig kvar och hoppas på det bästa.
Till min glädje så kände jag att han började sakta av när vi närmade oss gårdsplanen, och jag fick snart ner honom i skritt. Och det var otroligt skönt att få pusta ut!
Idag var jag med om en Nära-Döden-Upplevelse under ett fåtal sekunder på jobbet. (Nästan i alla fall)
Jag skulle rida ut på Leafen (bilden) i skogen. Jag hittade inte den vanliga sadeln, så jag fick ta Christels westernsadel, till detta tog jag ett träns med gag-bett på och för säkerhets skull stoppade jag i ett par tussar i öronen på den gamla valacken. Leafen är 10 år - men han vet fortfarande hur man springer fort.
Så jag började min ritt med en "ganska lugn" trav ner mot skogen, sen galopperade jag uppför en lång backe och sen skrittade jag en bra bit genom skogen, för att sedan komma ut på körslingan igen. Dock var det inte så lång bit kvar av körslingan innan den fruktade rakan hem..
Jag började korta tyglarna och tog dem i dubbelfattning, samtidigt som jag samlade mig inför hemfärden. För det skulle gå undan - det visste jag. I svängen upp till rakan, ökade Leafen traven något fruktansvärt snabbt och inna jag visste ordet av, hade han slagit över till galopp och satte av i fullt sken. Jag satt som en liten vante på ryggen, jag drog allt vad jag kunde och försökte lite halv desperat lugna ner honom med rösten. Men han brydde sig inte det minsta om mina stopp-försök.
Snart fick jag kramp i båda armarna och svetten började rinna. Nu var det bara att hålla sig kvar och hoppas på det bästa.
Till min glädje så kände jag att han började sakta av när vi närmade oss gårdsplanen, och jag fick snart ner honom i skritt. Och det var otroligt skönt att få pusta ut!
Visa toppen
Show footer