Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Inget säger "välkommen till Hultsfred" som ett meterlångt manligt könsorgan i trä...
Hultsfredsfestivalens stoltaste funkisgäng visar för världen att ord som "brillians", "karisma", "elegans", "sofistikation" och "rå sex appeal" existerar utanför sagoböc
...och en inre Ceder.
Inne i varje rockstjärna finns en liten Ceder som längtar efter att få komma ut...
För sent insåg vi att Gunde var en av medlemmarna i HIM, och att tomrummet han fyllde faktiskt var hans eget ansikte.
Om du inte syns på bilden, vet vi inte vem du är.
Om du inte fanns med i Camp Slamp, finns risken att du inte finns alls.
Det började med en pojke och hans gitarr...
...och fortsatte med en blåhårig pojke som inte ville sova i sitt tält...
...och en flicka vars hår var så tungt att hon inte orkade göra något annat än att ligga ner...
...och till dem sällade sig en ung, vacker pojke vars enda vän i världen var en dunk med vin...
...för att få sällskap av en flicka som inget hellre ville än att visa revan i sina strumpbyxor för omvärlden...
...som snart omfamnades av en ung man som inget hellre ville än att utnyttja den revan, och så var cirkeln sluten. Festen var oändlig.
<span style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: 16px; font-weight: bold; line-height: 18px; white-space: pre;">...festen som aldrig tar slut.
Gunde skrämmer mig. Han skrämmer oss alla.
Rubriken säger allt jag har att säga. Om jag ändå hade haft den goda smaken att bo i ett sådant tält.
Ibland önskar jag att jag var bättre på det här med dumma misstag som man får ångra (istället för dumma misstag som jag njuter av helhjärtat, vilket &au
Sista natten på Hultsfred finns det ingen sömn. Någonstans precis innan full gryning, en timma innan vi lämnade drömlandskapet som hållit oss lyckliga fångar i e
Efter att ha dansat ibland avlägsna ängar och skog i en vecka, lyfter vi till slut blickarna mot horisonten och inser att det är dags att dansa härifrån. Vi försvann med
Tur att det riktiga livet erbjuder små glädjeämnen med.
Hultsfredsfestivalen hjälper oss att slappna av och vara oss själva.
Och här når resan sitt slut. Men vi bär den oändliga festen inom oss. Se, så lyckliga vi är. För vi vet en sak: Att världen utanför bara är e
Hemma igen. Men bara för tillfälligt. Bara för en liten stund. Jag har minnen att återuppleva, drömmar att besanna, och ett par läppar som jag möter med mina