Efter en kamp av titaniska proportioner, en strid som rasat i eoner och sedan urminnes tider, har Jnytt äntligen fångat mig på bild.

Va, syns inte paniken i mina ögon, och hur jag desperat försöker skyla mitt ansikte och fly mot utgången? Typiskt journalister att förvränga verkligheten, och utelämna sådana vitala detaljer…

Jag antar att många andra hade tyckt om att bli fångade och förevigade i allmänhetens ögon. Men jag har alltid varit tystlåten och blygsam. Hade jag inte varit det, däremot, och hade jag inte varit upptagen med att välta bord och 18-åriga överförfriskade undernärda överklädda Peset-pop-emos när jag flydde för mitt liv, hade jag nog suttit där rakryggad och stolt, med ett belåtet leende och putande läppar, en utmanande blick i ögonen, och hoppats febrilt att den rosa plånboken jag vaktade åt en kompis inte skulle komma med i bilden… ;-)

tsss du är så nöjd så det finns inte ;) men kan tänka mig att du tycker den rosa plånboken var en miss ;)