https://www.youtube.com/watch?v=N57gnfF6dog





okej...

orkar inte mycket mer,
botten har aldrig varit så nära. flykterna är efterlängtade.

ingenting är roligt längre, jag tvekar inför allt, jag vet inte vem jag är längre.
kommer jag orka ta mig igenom den här utbildningen, kommer jag klara det utan att bryta ihop helt.
jag försöker skaffa hjälp men jag tror nog att jag behöver ta mig till psykakuten inom en snar framtid.
mina tankar om dagarna är till 80 % om döden, och resten är frågor, ställda om och om igen, jag orkar inte svara jag orkar inte bli frågad i era röster om och om igen
"älskar du mig?"

för jag vet att även om det är eras, ni människor jag älskar så högt, röster så vet jag att det egentligen är jag som frågar mig själv.
och svaret där är alltid nej.

jag behöver någon annan som medicinerar mig bort från mig själv.


tog bort min facebook tillfälligt merd orkar inte vara en börda.

Förstår vad du går igenom. Viktigt att du får hjälp omgående. Du skall inte behöva gå igenom en sådan kris ensam.
Och faktiskt kan jag intyga som mått ungefär som dig att med rätt hjälp kommer det inte alltid kännas som det gör nu!
Usch jag lider med dig och minns mina jävliga år!
Kram från främmande katt!

jag vet precis vad du går genom och känner.

Vet att när självmordstankarna är där så känner man så jävla mycket känslor. självmordstankar behöver ofta inte vara planer utan en längtan att ta sig till en plats där allt bara är borta, och den världen är inte en plats på jorden.

Vet att ihop med alla tankar kommer känslan av att man belastar folk omkring sig, att man är jobbig och en tyngd, börda.
jag vill säga att allt är en känsla, men då ljuger jag för dig och mig själv. vad folk än känner så känner du som du gör.
man ser hur folk hänger med folk som är peppa och är man då inte pepp alls så känns det som Vänner är 2000 mil bort. Man önskar man själv var pepp och att folk skulle ta kontakt.

det du känner är inget fel att känna, det kan du inte göra något åt, det är dina tankar du inte styr över.

men det finns mycket hjälp att få från olika håll. när jag var som sämst besökte jag akuten på psyket varje vecka, ibland någon dag efter.
sen började jag träffa en ny läkare som tog mig på allvar och verkligen gjort allt för att hjälpa mig. Fick även gå och prata med en annan läkare varje vecka under en lång period.

jag är bipolär och kommer få medicinera mig resten av livet. Måste stå ut med alla tankar osv.
men när man blir tagen på allvar så kommer måendet förändras. Man får piller som hjälper ta bort alla demoner för stunden, man blir trött och somnar.
Men det finns även piller som alltid på något sätt hjälper.
utan mina piller är jag i perioder ett monster och andra perioder världen mest peppade.

du ska aldrig tveka att höra av dig. jag har nytt nr, 0731440244.

jag vet att det är sjukt jobbigt att ta sig till akuten och ofta ännu jobbigare där. lätt för många att bara säga man ska ta sig dit när det är svårt att ens orka äta.
men jag har inga problem att vara med dig på sjukhuset, eller ta dig dit.
så hur du än känner, så om kroppen säger att det går, så bara säg till.

Ingen börda aldrig. måste kanske åka in akut så fort som möjligt?
ta första steget. svårt. kramar om dig..så.. din mandis