mitt sinne är fyllt ,
då och då hör man ljuden från nutidens händelser ,
långt ,
långt ,
långt borta ,

sjunker längre och längre in i tankarna ,
det oförståeliga ,
det oförglömda ,

om man bara blundar tillräckligt hårt ,
då ser man ,
som en dröm ,
en underbart härlig dröm ,
men ändå så förtvivlat hemsk ,
dragningskraften blir större ,
för varje gång man går in ,
tar det längre tid att komma ut ,

en krigsmur ,
som bara blir högre och högre ,
för varje gång man lyckas välta ner den ,
så är någon där igen ,
som bygger upp den ,
ännu högre gång för gång ,
någon som vill en ont ,
som bara gör det svårare och svårare ,

ibland undrar man ,
kommer jag att klara det nästa gång ?
en evighetsfråga ,

finns inget svar ,
förstår inte ,
låt mig förstå ,
hjälp mig förstå ,
ge mig tilliti ,
klarar snart inte mer ,

ditt ansikte var det sista jag såg ,
ditt namn var det sista jag sa ,

du var det sista jag tänkte på ,
mina drömar är nu borta ,
föralltid ,
alltid och alltid ,

men vad kommer härnäst ?
himmlen ?
helvetet ?

det vet jag inte ,
det finns bara ett sätt att ta reda på det ,

och det är om jag sluter mina ögon ,
den sista gången ,

jag fäller min sista tår ,
föralltid ,

aldrig mer ,
aldrig mer ,

aldrig ,

slutet närmar sig ,
nu är det här ,

nu ,
nu ,

nu,

nu ,

nu ,

nu ,

och då kommer det ,
ett gemensamt ,

hejdå .

Lucas = underbar !