March
Saturday 27 March 2010 photo 1/1
|
Hejsan välden.
Det blir ett tag mellan updatsen nu för tiden, men samtidigt som så mycket vill komma ut så har jag oftast ingen aning om vad det är som jag vill skriva eller ha sagt. Så även nu, så vi får väl märka vad som kommer helt enkelt :)
Livet är som vanligt en enda bergochdalbana, oändligt lång och full av nya överraskningar och oväntade effekter, blandat med gamla nötta gupp och krokar. Man borde väl lärt sig att ta de där välbekanta intrigerna vid det här laget kan tyckas, men fortfarande slängs man ofta runt som en vante, famlande med händerna åt alla håll för att försöka få tag i det trygga räcket, men det verkar försvunnet, eller så är G-krafterna för stora helt enkelt. Förr eller senare tar obehagligheterna slut iallafall och ersätts av en kittlande flock fjärilar i magen och det blir i stort sett omöjligt att inte skratta och le som ett fån över hela äventyret.
Nu har äntligen flygglädjen kommit tillbaka på allvar igen också, går inte att beskriva känslan då man får klart starta, trycker in gasen, lyfter, stiger, gör alla checklistor och ser träden bli mindre och mindre i takt med att bergen i syne blir fler och fler. Inte ens för mig själv kan jag förklara känslan utan att vara mitt i den, men den är underbar. Redan på marken när motorn snurrar igång infinner den sig och gör hela världen så mycket bättre :) Önskar jag kunde visa alla, låta alla få en del av den, för den hjälper sedan med så mycket mer, som nån promille glädje i blodet, som får en att fnissa sig lite igenom även de jobbiga dalarna i banan.
Snart påsklov med, bara ett par dagar - med ett par prov, ett par upgifter och ett par grejer till att fixa först bara. Men det tar vi, nu kör vi, vadå lyssna på kroppen o vadå vila?
Men nej, nog måste man vila ändå, önskade att man fortfarande kunde ignorera sånt där men tror huvudet lärt sig vad som kommer vid det här laget och infört en spärr som gör det nästan omöjligt att göra något vettigt om inte kropp o knopp gett sitt godkännande först. Jobbigt ibland, kan ställa till massa elände, men det blir att hitta knepen för att slappna av och få upp energin & motivationen. Det brukar gå till slut...förr eller senare.
Den senaste veckan har vart något av en paradox, de två närmaste människora i mitt liv just nu har vart jättesjuka, att jag själv hållit mig frisk, som umgåtts med dem båda mest av alla, är nog antingen ett under eller så har jag smittat dem själv, utan att veta hur.. Så iallafall, har det kännts väldigt konstigt, nästan elakt på något sätt, att ha haft en ändå så bra vecka som jag faktiskt haft, känslomässigt. Måste vara flygglädjen som lyfte mig, vilket bara ökar skuldkänslorna eftersom dessa två älskar det minst lika mycket men blir hemma soffliggandes istället.
Nej, vet som sagt inte vad jag vill ha sagt egentligen, men jag är taggad o socialsjuk o gör gärna upp fler planer för lovet om nån där hemma har en timma över någonstans :) Bara det att någon skulle läsa så här långt är ju ett bevis på nånting liksom, så kommentera gärna med en punkt eller vad som helst så får jag se typ hur många som orkar bara^^
Älskar och är tacksam för så mycket, för alla er och för denna värld som jag är övertygad om att vi kommer få in på mer och mer rätt spår med tiden.
Massa kärlek<3
Det blir ett tag mellan updatsen nu för tiden, men samtidigt som så mycket vill komma ut så har jag oftast ingen aning om vad det är som jag vill skriva eller ha sagt. Så även nu, så vi får väl märka vad som kommer helt enkelt :)
Livet är som vanligt en enda bergochdalbana, oändligt lång och full av nya överraskningar och oväntade effekter, blandat med gamla nötta gupp och krokar. Man borde väl lärt sig att ta de där välbekanta intrigerna vid det här laget kan tyckas, men fortfarande slängs man ofta runt som en vante, famlande med händerna åt alla håll för att försöka få tag i det trygga räcket, men det verkar försvunnet, eller så är G-krafterna för stora helt enkelt. Förr eller senare tar obehagligheterna slut iallafall och ersätts av en kittlande flock fjärilar i magen och det blir i stort sett omöjligt att inte skratta och le som ett fån över hela äventyret.
Nu har äntligen flygglädjen kommit tillbaka på allvar igen också, går inte att beskriva känslan då man får klart starta, trycker in gasen, lyfter, stiger, gör alla checklistor och ser träden bli mindre och mindre i takt med att bergen i syne blir fler och fler. Inte ens för mig själv kan jag förklara känslan utan att vara mitt i den, men den är underbar. Redan på marken när motorn snurrar igång infinner den sig och gör hela världen så mycket bättre :) Önskar jag kunde visa alla, låta alla få en del av den, för den hjälper sedan med så mycket mer, som nån promille glädje i blodet, som får en att fnissa sig lite igenom även de jobbiga dalarna i banan.
Snart påsklov med, bara ett par dagar - med ett par prov, ett par upgifter och ett par grejer till att fixa först bara. Men det tar vi, nu kör vi, vadå lyssna på kroppen o vadå vila?
Men nej, nog måste man vila ändå, önskade att man fortfarande kunde ignorera sånt där men tror huvudet lärt sig vad som kommer vid det här laget och infört en spärr som gör det nästan omöjligt att göra något vettigt om inte kropp o knopp gett sitt godkännande först. Jobbigt ibland, kan ställa till massa elände, men det blir att hitta knepen för att slappna av och få upp energin & motivationen. Det brukar gå till slut...förr eller senare.
Den senaste veckan har vart något av en paradox, de två närmaste människora i mitt liv just nu har vart jättesjuka, att jag själv hållit mig frisk, som umgåtts med dem båda mest av alla, är nog antingen ett under eller så har jag smittat dem själv, utan att veta hur.. Så iallafall, har det kännts väldigt konstigt, nästan elakt på något sätt, att ha haft en ändå så bra vecka som jag faktiskt haft, känslomässigt. Måste vara flygglädjen som lyfte mig, vilket bara ökar skuldkänslorna eftersom dessa två älskar det minst lika mycket men blir hemma soffliggandes istället.
Nej, vet som sagt inte vad jag vill ha sagt egentligen, men jag är taggad o socialsjuk o gör gärna upp fler planer för lovet om nån där hemma har en timma över någonstans :) Bara det att någon skulle läsa så här långt är ju ett bevis på nånting liksom, så kommentera gärna med en punkt eller vad som helst så får jag se typ hur många som orkar bara^^
Älskar och är tacksam för så mycket, för alla er och för denna värld som jag är övertygad om att vi kommer få in på mer och mer rätt spår med tiden.
Massa kärlek<3
Comment the photo
Puss och kram på dig syrran<3
Och ja, lovet måste vi hitta på nåt! :D
Vad sysslar ni med nu då? Också inne på slutspurten?
Ja du.. de är vi :) himla mycket i första veckan på maj som ska in! :O men de är bara o kämpa på, är ju inte så länge kvar :)
Ja, vi måste hitta på nåt på lovet! ;D
Jaa men det tycker jag, när kan ni?
Ja, planer på lovet hoppas jag vi redan har :)
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/b60c/449825799/
Visa toppen
Show footer