March
Saturday 30 May 2009 photo 1/3
|
Det är inte så att jag har problem med de som är yngre än mig, det är bara det att dom verkar ha gjort en massinvasion över hela landet. Dom är överallt och dom bangar inte för nåt och det är helt sickt. Det är som att man gått vilse och klivit rakt in i 16-myrstacken och alla där är bara så jävla livskåta hela tiden överallt och bara BLABLABLABLABLABLAHAHABLABLABLABLAOCHSENDUBAHOCHJAGSENBAHBLABLABLAHAHAHABLABLA.
Jag känner mig vilse i Japan, omringad av spigg, dunos.
Jag vill berätta sanningen för dom, liksom plocka ner dom på jorden så att dom går hem och ser In to the wild och får lite perspektiv.
Ok, jag har väl ett problem med dom. Vad hände? I smyg undrar jag ändå vart föräldrarna är och jag tänker mycket på skogen, och ju mer jag väntar desto mindre platser blir det, verkliga platser alltså, heliga.
Igår var så kluvet. Syrran gungade, jag med, hon asgarvade så det ekade mellan ålidhems kvarter och hängde med huvudet sådär så att jag tränkte att hon kommer nog bryta nacken om hon fortsätter. Stämningen var inte rätt, känslan var helt fel. Jag ville också bara insupa känslan av att there is no tomorrow och bara HAHAHAHA, sådär 16-års-skratta och jag skiter i allt LIVET ÄR SCHYSST! men fan, det var för mycket vuxet där, det passade inte, folket var tråkigt och törrt och bara stod sådär som på ett vernisage och småpratade och minglade och liksom glömde att leva lite. Dom hade inte kul och jag hade inte kul för att alla människor var gråa och sen plockade jag ner syster och sa åt henne att sluta skratta som en häxa.
Det var då mitt problem med 16-års-invasionen började. Jag vill ju också bara FUCKIT, men det är som att jag har fattat att man inte håller på och tycker att livet är så jävla schysst när man blir 23. Alkoholen kan ju göra att man kan låtsas att det är så, men man vet ändå att man kommer att vara bakis i morgon och att tvätten inte tvättar sig själv.
Alla kanske har sin inre lilla lekpark. Den syns inte men den finns där och när alla står och är gråa så gungar dom kanske och garvar precis sådär som syrran gjorde.
Att våga vara känslan och inte bara stå och ha den i skallen, spränga kedjorna och leva sådär på riktigt. Man kan ju tro att jag vill vara 16 år, fast det handlar ju bara om att dom är inte har fattat allt än, dom har inte kedjat fast sin skalle ännu och jag önskar att jag aldrig kedjade fast min heller.
Jag känner mig vilse i Japan, omringad av spigg, dunos.
Jag vill berätta sanningen för dom, liksom plocka ner dom på jorden så att dom går hem och ser In to the wild och får lite perspektiv.
Ok, jag har väl ett problem med dom. Vad hände? I smyg undrar jag ändå vart föräldrarna är och jag tänker mycket på skogen, och ju mer jag väntar desto mindre platser blir det, verkliga platser alltså, heliga.
Igår var så kluvet. Syrran gungade, jag med, hon asgarvade så det ekade mellan ålidhems kvarter och hängde med huvudet sådär så att jag tränkte att hon kommer nog bryta nacken om hon fortsätter. Stämningen var inte rätt, känslan var helt fel. Jag ville också bara insupa känslan av att there is no tomorrow och bara HAHAHAHA, sådär 16-års-skratta och jag skiter i allt LIVET ÄR SCHYSST! men fan, det var för mycket vuxet där, det passade inte, folket var tråkigt och törrt och bara stod sådär som på ett vernisage och småpratade och minglade och liksom glömde att leva lite. Dom hade inte kul och jag hade inte kul för att alla människor var gråa och sen plockade jag ner syster och sa åt henne att sluta skratta som en häxa.
Det var då mitt problem med 16-års-invasionen började. Jag vill ju också bara FUCKIT, men det är som att jag har fattat att man inte håller på och tycker att livet är så jävla schysst när man blir 23. Alkoholen kan ju göra att man kan låtsas att det är så, men man vet ändå att man kommer att vara bakis i morgon och att tvätten inte tvättar sig själv.
Alla kanske har sin inre lilla lekpark. Den syns inte men den finns där och när alla står och är gråa så gungar dom kanske och garvar precis sådär som syrran gjorde.
Att våga vara känslan och inte bara stå och ha den i skallen, spränga kedjorna och leva sådär på riktigt. Man kan ju tro att jag vill vara 16 år, fast det handlar ju bara om att dom är inte har fattat allt än, dom har inte kedjat fast sin skalle ännu och jag önskar att jag aldrig kedjade fast min heller.
Visa toppen
Show footer