kommer fortfarande ihåg den andre mars 2011. Jag såg din bild, här på dv. Ditt långa bruna hår, och lugg. dina ögon glittrade vit en vit tröja med skärp. Jag vågade aldrig skriva, tills den dagen du kommenterade min bild! Jag kom ihåg så lycklig jag blev, jag strålade med mitt leende. Så fort jag loggade in var det dig jag kollade på, sket i alla andra för det var du som gällde! Och än idag, så är det fortfarande du..
Vi träffades, för inte så länge sen.. Jag såg dig sitta vid stationen och mitt hjärta rusade iväg! Jag vet inte hur länge vi kramades, för tiden stod still i mitt huvud. Det var magiskt. Jag kom ihåg exakt var vi gick : stan, subway, hem till mig, stan &stationen. Där vi skulle säga hejdå. Att jag kunde lämna dig, så som jag gjort även efter. En kram, det sista jag fick, sen såg jag dig gå. Varje sekund ville jag springa efter, men jag kunde inte röra mig.
Och den dagen försvann du. Och även alla känslor. Ingenting finns kvar. Du är där, och jag är här. Jag lämnade det värdefullaste i min värld, vid stationen. Du tog tåget ur min värld, och lämnade tronen som drottning i mitt hjärta och blev en förlorad skatt.

B.

Världens finaste är du!