September 2008
Det tomrum som finns nu trodde jag att jag aldrig skulle få uppleva jag kommer sakna dig, mer än du anar, du vet redan hur mycket jagälskardig så egentligen är det väl
Helt osynlig i mörkret tårar lika svarta som natten smärta virvlandes med hysteriska ord passion är det vi alla letar efter att finna sig själv i någon annan
matrosen kan inte höja segel utan vind segelbåten kommer inte vidare utan vind utan vind finns det inga vågor som bär utan vind så kommer jag ingenstans...
finns inga ord bara kniviga sågningar bankande hjärtan och frustration inga rosiga kinder finns inga smultronläppar kvar i kvarteret av grå betong
är det bara jag som saknar tiden med ryssarna? nog för att det var tidskrävande men vi hade ju jävligt slappt.