June
Tuesday 16 June 2009 photo 1/1
|
Det gör ont, det gör så jävla ont..
Det är kanske bara simmare som vet hur lyckan kring att simma ett mästerskap är. Att man tränar ett helt år bara för att få simma Mästerskapet med stort M, utomhusmästerskapet. Det är det man tränar för. Det är det man ser framemot så fruktansvärt mycket. Under varenda pass, varenda skada, varenda smärta, varenda motgång är det just det som får en att fortsätta. Gemenskapen man får är bara någonting man kan drömma om.
Känslan om att i flera veckor ladda inför sitt/sina lopp under mästerskapet tillsammans med ens närmaste vänner. Känna hur nervositeten stiger, den spända underbara känslan inför att verkligen ge allt under ett lopp. Att det verkligen är nu det gäller. Det spelar ingen roll att man tränar halva sommarlovet, det är värt det.
Att vara tillsammans med dem man älskar under dem två sista veckorna och bara umgås, träna, äta, skvallra och bara vara är fantastiskt. Jag har haft lyckan att få uppleva det. Det är otroligt.
Jag fick känna den lyckan förra året, jag fick känna den gemenskapen, jag fick känna precis allting som man kan känna under ett mästerskap. Förra sommaren var bland dem lyckligaste somrarna i mitt liv. Jag längtar tillbaka så fruktansvärt mycket. Jag önskade, längtade och såg framemot att det skulle bli liknande iår igen. Det var allt jag såg framemot under det här året, det var allt jag kämpade för. Men det kommer jag inte få uppleva, inte i år tydligen. Men jag vill ingenting hellre.
Det gör ont, det gör så fruktansvärt ont..
Det är kanske bara simmare som vet hur lyckan kring att simma ett mästerskap är. Att man tränar ett helt år bara för att få simma Mästerskapet med stort M, utomhusmästerskapet. Det är det man tränar för. Det är det man ser framemot så fruktansvärt mycket. Under varenda pass, varenda skada, varenda smärta, varenda motgång är det just det som får en att fortsätta. Gemenskapen man får är bara någonting man kan drömma om.
Känslan om att i flera veckor ladda inför sitt/sina lopp under mästerskapet tillsammans med ens närmaste vänner. Känna hur nervositeten stiger, den spända underbara känslan inför att verkligen ge allt under ett lopp. Att det verkligen är nu det gäller. Det spelar ingen roll att man tränar halva sommarlovet, det är värt det.
Att vara tillsammans med dem man älskar under dem två sista veckorna och bara umgås, träna, äta, skvallra och bara vara är fantastiskt. Jag har haft lyckan att få uppleva det. Det är otroligt.
Jag fick känna den lyckan förra året, jag fick känna den gemenskapen, jag fick känna precis allting som man kan känna under ett mästerskap. Förra sommaren var bland dem lyckligaste somrarna i mitt liv. Jag längtar tillbaka så fruktansvärt mycket. Jag önskade, längtade och såg framemot att det skulle bli liknande iår igen. Det var allt jag såg framemot under det här året, det var allt jag kämpade för. Men det kommer jag inte få uppleva, inte i år tydligen. Men jag vill ingenting hellre.
Det gör ont, det gör så fruktansvärt ont..
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ballex/381019146/
Visa toppen
Show footer