April
Wednesday 2 January 2008 photo 1/1
|
Det här är konstiga dagar. Livlösa dagar. Hjärtat mitt det slår och slår, pumpar liv i rytmik. Det är ett förunderligt fenomen, det där hjärtat. Varje slag är så starkt, det ger allt - som det trodde att just det slaget skulle vara det sista. Och visst känns det så ibland, men mot alla odds så fortsätter det att slå, pumpar liv i rytmik. Det är ett förunderligt fenomen, det där hjärtat. Det helt enkelt vägrar ge upp. Hur kan det vara så modigt? Hur kan det vägra ge upp? Jag har inte orkat äta något på två dagar nu. Jag är inte kapabel att stoppa något i munnen, jag mäktar inte ta fram en sked ens. Inga tuggumin, inte youghurt, inte ens te. Jag väntar, kanske orkar jag äta någon annan dag. Vägen jag vandrat har inte lett mig någon vart. Jag har gått i cirklar, trampat i mina egna fotspår, år efter år. Det sker ingen förändring, jag märker ingen förändring. Hur gammal är du? Sexton Nej, fyra år har gått sen dess. Nej, jag är tio, sparkar slår skriker! Nej, jag är tjugo, sitter här gråter , modet sviker kommer det åter? Nej jag är fjorton, hör glåpord efter mig i korridoren Nej, jag är arton, sydda med trådar av likgiltighet blir såren. Det borde vara dags att prova en ny väg, göra nya fotspår. Men det känns så skrämmande. Jag vet inte riktigt vem jag är. Jag vet inte riktigt vem jag vill vara. Jag vet ju inte ens hur gammal jag är. Jag är rädd, för allt det nya, för allt det ovanliga. Men det jag är mest rädd för är att vandra i mina fotspår igen.
Annons
asadthorn
Thu 3 Jan 2008 12:17
men vänenen, du måste kämpa o du måste äta o se hur fantatisk du är.
jag förstår verkligen dina tankar men nu blickar vi framåt, man kan inte förändra det som varit :(
jag förstår verkligen dina tankar men nu blickar vi framåt, man kan inte förändra det som varit :(
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bamboocha/144501254/
Visa toppen
Show footer