November
Thursday 11 December 2008 photo 1/1
|
En pojke och flicka som älskar varann
Deras kärlek är äkta, deras kärlek är sann
Han säger till henne: Du är vacker som få
Hon svarar: Hur mycket jag älskar dig kan du aldrig förstå
Dom har varit tillsammans en månad blott
Att älska varandra då är ju inget brott
Dom bor en bit ifrån varandra men det funkar ändå
Så som dom älskar varandra kunde ingen förstå
Under en dag i maj när sommaren var ung
Där låg dom på en äng i högt gräs och ljung
Kramandes och hållandes i hand
Ingenting kunde bryta dessa band
Hösten kom grå, disig och mörk
Det fanns inte ett löv på en ända björk
Pojken hade fått problem med sin mor
Omkramad av flickan han grät och svor
Dom skulle skiljas åt då kvällen var sen
Pojken strök sin hand mot flickans kind så len
Dom kramade varann och flickan började gå
Men pojken stod gråtandes kvar ändå
Han ropade att han älskar henne men fick inget svar
Han undrar om hon hörde och står fortfarande kvar
Efter två timmar blott han hemmåt sig begav
Han var frusen ledsen och väldigt svag
Han går till en busshållplats en bit därifrån
Man hör bara hans gråt och den forsande ån
Man ser bussen komma man ser bussen gå
Men den ledsna pojken han befann sig aldrig på
På morgonen flickan försöker i sin älskade få tag
Han svarar inte på sin mobil så hon väntar ett slag
Hon väntar på bussen som hon snart ska ta
Hon börjar bli orolig och undrar var han kan va
Hon börjar gråta och skriker: Snällla, älskling svara
Men när hon tittar upp så ser hon sin älskade i en snara
Hon faller framåt av denna chock
Faller tungt med huvudet i en fallen stock
Det är helt tyst, det hörs inte ens en svala
Nu vilar dom båda fridfult i Nangiala
Deras kärlek är äkta, deras kärlek är sann
Han säger till henne: Du är vacker som få
Hon svarar: Hur mycket jag älskar dig kan du aldrig förstå
Dom har varit tillsammans en månad blott
Att älska varandra då är ju inget brott
Dom bor en bit ifrån varandra men det funkar ändå
Så som dom älskar varandra kunde ingen förstå
Under en dag i maj när sommaren var ung
Där låg dom på en äng i högt gräs och ljung
Kramandes och hållandes i hand
Ingenting kunde bryta dessa band
Hösten kom grå, disig och mörk
Det fanns inte ett löv på en ända björk
Pojken hade fått problem med sin mor
Omkramad av flickan han grät och svor
Dom skulle skiljas åt då kvällen var sen
Pojken strök sin hand mot flickans kind så len
Dom kramade varann och flickan började gå
Men pojken stod gråtandes kvar ändå
Han ropade att han älskar henne men fick inget svar
Han undrar om hon hörde och står fortfarande kvar
Efter två timmar blott han hemmåt sig begav
Han var frusen ledsen och väldigt svag
Han går till en busshållplats en bit därifrån
Man hör bara hans gråt och den forsande ån
Man ser bussen komma man ser bussen gå
Men den ledsna pojken han befann sig aldrig på
På morgonen flickan försöker i sin älskade få tag
Han svarar inte på sin mobil så hon väntar ett slag
Hon väntar på bussen som hon snart ska ta
Hon börjar bli orolig och undrar var han kan va
Hon börjar gråta och skriker: Snällla, älskling svara
Men när hon tittar upp så ser hon sin älskade i en snara
Hon faller framåt av denna chock
Faller tungt med huvudet i en fallen stock
Det är helt tyst, det hörs inte ens en svala
Nu vilar dom båda fridfult i Nangiala
Visa toppen
Show footer