May
Monday 8 June 2009 photo 1/3
|
körtelfeber. inget man kan göra, bara vila och ta ipren.
Satt nyss i köket med mamma, så kom spike upp som samtalsämne. Jag förklarade i skuld för för mamma att jag inte längre kan förställa mig hans ansikte, hans nos.. hans vackra bruna ögon. Mamma höll om mig och berättade med sin sansade röst, kan du föreställa dig morfars röst?
jag tänkte efter, och kom fram till det kan jag inte. jag kan inte minnas hur hans varma skratt lät. ångesten flög igenom min kropp.. vad är det för fel? hur kan man glömma sånt man en gång älskat så mycket, och fortfarande gör?
hon fortsatte, och jag tror själen och personen/djurets röst hör ihop. när själen en gång lämnat oss, så gör rösten det med den.
Jag lyssnade på de hon hade att säga, och förstod buskapet hon ville förmedla. Samtidigt som jag kände hur tårarna kröp fram. Jag låtsades att jag skulle sätta på en film och somna. Men de var inte min plan. Jag gick snabbt och bestämt mot soffan och kunde höra tippos tassande efter mig. Jag slängde mig ner i soffan. mina tårar rann ner på det svarta lädret. Medans jag låg där och grät, märkte jag inte först att tippo hoppat upp i soffan efter mig, han vilade sitt huvud lätt mot min axel utan att lägga någon vikt. Han förstår mer än man kan tro. Han är klok och smart.
Nu har jag sansat mig och funderar skarpt på att sätta på en film och krypa ihop med tippo i soffan och somna tillsammans.
Satt nyss i köket med mamma, så kom spike upp som samtalsämne. Jag förklarade i skuld för för mamma att jag inte längre kan förställa mig hans ansikte, hans nos.. hans vackra bruna ögon. Mamma höll om mig och berättade med sin sansade röst, kan du föreställa dig morfars röst?
jag tänkte efter, och kom fram till det kan jag inte. jag kan inte minnas hur hans varma skratt lät. ångesten flög igenom min kropp.. vad är det för fel? hur kan man glömma sånt man en gång älskat så mycket, och fortfarande gör?
hon fortsatte, och jag tror själen och personen/djurets röst hör ihop. när själen en gång lämnat oss, så gör rösten det med den.
Jag lyssnade på de hon hade att säga, och förstod buskapet hon ville förmedla. Samtidigt som jag kände hur tårarna kröp fram. Jag låtsades att jag skulle sätta på en film och somna. Men de var inte min plan. Jag gick snabbt och bestämt mot soffan och kunde höra tippos tassande efter mig. Jag slängde mig ner i soffan. mina tårar rann ner på det svarta lädret. Medans jag låg där och grät, märkte jag inte först att tippo hoppat upp i soffan efter mig, han vilade sitt huvud lätt mot min axel utan att lägga någon vikt. Han förstår mer än man kan tro. Han är klok och smart.
Nu har jag sansat mig och funderar skarpt på att sätta på en film och krypa ihop med tippo i soffan och somna tillsammans.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/baraliinnsan/377011202/
Visa toppen
Show footer