February
Friday 18 December 2009 photo 1/1
|
I våra hjärtan kommer du alltid finnas,
Och aldrig kommer du glömmas,
Jag hoppas att jag för evigt känner att jag har dig på min sida.
Du var så fin och i mitt minne var du alltid glad. Såg på människor med ett leénde.
Man kunde aldrig tro att någon sådan fin och glad människa skulle försvinna innan man äns hunnit slå upp ögonen.
Men nu, när du är borta, så förstår jag ju... så dum jag är.
Jag vet ju exakt hur det är, exakt hur du kände dig.
Jag döljer jämt mina känslor bakom ett stort brett leénde och lådsas som ingenting har hänt. Att jag kommer ifrån en familj där alla har det bra och inget har hänt.
När man berättar för folk, sanningen.. så tror dem inte på en. Tänka sig.
Ibland brister det såklart, ibland orkar man inte hålla emot. Man vet att det är något som saknas.. Att man saknar..
Men varför försvinner inte smärtan? Varför sitter den där och bara biter och hugger till i hjärtat?..
Det gör ont, ont och mer ont att bara sitta här och skriva. Som om ingenting verkar normalt.
Förut var jag alltid ledsen. Men jag vet inte vad jag känner längre. Allt känns bara tomt.
Allt har gått för snabbt.
Och aldrig kommer du glömmas,
Jag hoppas att jag för evigt känner att jag har dig på min sida.
Du var så fin och i mitt minne var du alltid glad. Såg på människor med ett leénde.
Man kunde aldrig tro att någon sådan fin och glad människa skulle försvinna innan man äns hunnit slå upp ögonen.
Men nu, när du är borta, så förstår jag ju... så dum jag är.
Jag vet ju exakt hur det är, exakt hur du kände dig.
Jag döljer jämt mina känslor bakom ett stort brett leénde och lådsas som ingenting har hänt. Att jag kommer ifrån en familj där alla har det bra och inget har hänt.
När man berättar för folk, sanningen.. så tror dem inte på en. Tänka sig.
Ibland brister det såklart, ibland orkar man inte hålla emot. Man vet att det är något som saknas.. Att man saknar..
Men varför försvinner inte smärtan? Varför sitter den där och bara biter och hugger till i hjärtat?..
Det gör ont, ont och mer ont att bara sitta här och skriva. Som om ingenting verkar normalt.
Förut var jag alltid ledsen. Men jag vet inte vad jag känner längre. Allt känns bara tomt.
Allt har gått för snabbt.
Visa toppen
Show footer