January
Thursday 12 March 2009 photo 3/3
|
igen fattar, ingen vill förstå.
ingen vill höra hur jävla kasst mitt liv har varit.
jag kanske låter emo men man kan må riktigt jävla kasst ändå.
jag kommer aldrig kunn a berätta allt trgiskt för allt som har hänt.
jag kommer aldrig kunna stå för allt som har hänt.
det har varit för mycket,
först var en av som närsmaste sjuka och sen blev han frisk efter några år och då drabbade det mig.
det låter farligt men det är inget så farligt men det får en att må så jävla dåligt.
och nej ni kan sluta läsa för jagf gnäller ändå bara över allt.
men det finns nog inte många som förstår hur svårt det har varit.
jag har gått igenom rätt mycket om man säger så.
och självklart är man rädd för vad folk ska tycka det är inte så jävla lätt att bara glömma.
det är därför jag ibland är så tillbaka dragen och skiter i att göra saker.
det är det som till sist får mig att skiljas från mina gammla vänner.
jag vet inte varför det är gammalt men folk kan få en konstig upppfattning-
en dag kommer jag kanske kunn a stå på mina egna ben och berätta och våga säga sanningen om mitt liv,
men just nu är det bara två som vet och min familj.
och jag vågar verkligen inte släppa minnena.
ingen kommer förstå hur det har varit att ha fått ett liv som mitt.
jag föddes väl för att älskas?
barn ska väl växa upp med en kärleksfull mamma & en kärlksfull pappa?
visst vissa klarar sig, men det har jämt mamma som hr tagit hand om mig.
jag har aldrig haft en appa och det har sina orsaker och nu efter flera år då vi inte har haft kontakt har vi börjat prata och träffas igen.
visst jag försöker kämpa på och det går men det har sina kullar & sina dalar.
en dag kommer jag kunna berätta för världen och en dag kommer jag kanske kunn a stå på mina egna ben,
den dagen längtar jag efter!
ingen vill höra hur jävla kasst mitt liv har varit.
jag kanske låter emo men man kan må riktigt jävla kasst ändå.
jag kommer aldrig kunn a berätta allt trgiskt för allt som har hänt.
jag kommer aldrig kunna stå för allt som har hänt.
det har varit för mycket,
först var en av som närsmaste sjuka och sen blev han frisk efter några år och då drabbade det mig.
det låter farligt men det är inget så farligt men det får en att må så jävla dåligt.
och nej ni kan sluta läsa för jagf gnäller ändå bara över allt.
men det finns nog inte många som förstår hur svårt det har varit.
jag har gått igenom rätt mycket om man säger så.
och självklart är man rädd för vad folk ska tycka det är inte så jävla lätt att bara glömma.
det är därför jag ibland är så tillbaka dragen och skiter i att göra saker.
det är det som till sist får mig att skiljas från mina gammla vänner.
jag vet inte varför det är gammalt men folk kan få en konstig upppfattning-
en dag kommer jag kanske kunn a stå på mina egna ben och berätta och våga säga sanningen om mitt liv,
men just nu är det bara två som vet och min familj.
och jag vågar verkligen inte släppa minnena.
ingen kommer förstå hur det har varit att ha fått ett liv som mitt.
jag föddes väl för att älskas?
barn ska väl växa upp med en kärleksfull mamma & en kärlksfull pappa?
visst vissa klarar sig, men det har jämt mamma som hr tagit hand om mig.
jag har aldrig haft en appa och det har sina orsaker och nu efter flera år då vi inte har haft kontakt har vi börjat prata och träffas igen.
visst jag försöker kämpa på och det går men det har sina kullar & sina dalar.
en dag kommer jag kunna berätta för världen och en dag kommer jag kanske kunn a stå på mina egna ben,
den dagen längtar jag efter!
Comment the photo
jag finns här om du vill prata!
du är den bästa som finns, vill aldrig förlora dig! :( lova mig de?
älskar dig så jävla mycket!
allt känns så jävla d umt spelar ingen roll vad eller hur man gör något så blir det bara fel. ;( <3333333333333
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/barasarahhh/342245142/
Visa toppen
Show footer