R.I.P

Fan, jag vet inte vad jag ska säga. Allt, våra minnnen, Allt. Hur kunde du!? Varför pratade du inte med någon, hjärtat? Allt skulle vara mycket lättare då. Varför gjorde du så här!? Alla älskade dej, hjärtat, ALLA. Varför pratade du inte ut med någon?! ''Jag orkar inte mer, ingen förstår mig, det bästa är om jag försvinner''. Det var det sista du skrev till mig och alla andra. Du gav ju inte oss någon chans att få försöka prata med dej! Eller hur? Fan asså... Alla våra minnnen, vi gjorde ju allt för varandra eller hur? Som när du kom till mig mitt på natten för du var sjukt full och din pappa hade slängt ut dig eller när du, jag & carro var och shoppa kläder när den där lilla killen kom fram och ba, kan jag få ditt nr? Okej, den ''lilla'' killen var lika gammal som oss, men han var äkta NÖRDEN. Hihi, du ba, nej tyvär, min mobil har gått sönder. Eller när vi tältade ute hos Kalle. Asså vafan, hanna, varför pratade du inte med någon? Nu kan vi aldrig få svar på alla våra frågor, varför du gjorde såhär. Ingen förutom jag & Linnéa, visste vad din farsa höll på med. Du bodde hos mig & Linnéa, utan att din pappa märkte det. Men sötnos, du behövde inte ta den ''enklaste'' vägen, right? ''Jag älskar dej Johanna, över hela mitt hjärta. Du är den som förstår, du är den som tröstar, du är den som finns för en. Utan dej, då vore jag död. Ingen är så uppriktig som du, ingen. Jag vill bara börja om på allt, men det går inte. Det är alltid något som påminner mig och det förflutna. Men du gör allt möjligt''. 2 dagar innan du tog självmord, så sa du det där till mig. face2face, helt plötsligt. Jag fattade inte att du skulle säga farväl. Det var sista gången du & jag snackade face2face. Vi smsa och det sisa smset jag fick innan jag fick det här smset ''Jag orkar inte mer, ingen förstår mig, det bästa är om jag försvinner''. Var: Vi ses imorgon sötnos, älskar dej. godnatt :) <333. Jag trodde allt var normalt. Men det var det tydligen inte. Mina tårar bara rinnner, du lämnade mej här, helt ensam! Vad ska jag göra utan dej!? Jag svor på allt om du dog, jag skulle ligga i kistan brevid dej. Men du sa till mig för läänge sen, när du hade det som sämst ''om jag dör, lev för mig''. Ja ba: Va, HANNA, du ska inte dö!? Du ba, nej men om det skulle hända något. Sen tänkte jag inte mera på det. Men du, jag älskar dej. Hoppas du har det bra där uppe. Vi ses snart. Oh, fyfan, vad jag saknar dej. Mina tårar tar aldrig slut. FAN. Jag vill inte leva såhära mera. Ouh, jag saknar dej som in i helvete Hanna.
Varför? :'(

Beklagar sorgen.. :/ R.I.P..