Thursday 23 April 2009 photo 3/4
![]() ![]() ![]() |
Önskar att mina drömmar också skulle bli sanna.
Jag hoppas och hoppas men när ska det ske?
Jag tvivlar och tvivlar men när ska någon komma och
säga att det inte är som jag tror?
Tonerna får mig att tänka på dig,
vad ska jag göra?
Vad kommer att hända och vad kommer att ske?
Dom vanliga små frågorna..
Men jag vill ju verkligen veta.
Det som händer just nu har du ju ändå ingen aning om.
Och det som sker.. ja vad är det egentligen?
Min rädsla och blyghet gör att allting förstörs,
jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få allt
att bli.. som jag hade hoppats på.
Och i mina drömmar så finns du ändå där,
även om jag inte ber om att du ska älska mig
som jag älskar dig är det allt jag kan säga.
Jag har ett namn, jag har ett hem och jag har ett liv.
Även om det kanske inte verkar som det så är det så.
Jag längtar och längtar att kvällarna ska vara över så att
man kan få åka till skolan. Men när jag väl är där så..
Du finns ju inte, när jag tittar gömmer du dig.. eller?
Ska det vara såhär? -Mjoo, antagligen..
Jag är väl bara så dum som alla andra, tänker
negativt om allt, då blir det väl så till slut.. eller?
Mina tankar är ju inte precis dom bästa.. Men dom
reder heller inte ut något.
En sak är säker:
Jag älskar dig
Jag verkar säkert desperat som skriver allt det här, och
antagligen så skriver jag alldelles mer än normalt om det.
Men så är mitt liv, och jag tänker fortsätta.
Jag hoppas och hoppas men när ska det ske?
Jag tvivlar och tvivlar men när ska någon komma och
säga att det inte är som jag tror?
Tonerna får mig att tänka på dig,
vad ska jag göra?
Vad kommer att hända och vad kommer att ske?
Dom vanliga små frågorna..
Men jag vill ju verkligen veta.
Det som händer just nu har du ju ändå ingen aning om.
Och det som sker.. ja vad är det egentligen?
Min rädsla och blyghet gör att allting förstörs,
jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få allt
att bli.. som jag hade hoppats på.
Och i mina drömmar så finns du ändå där,
även om jag inte ber om att du ska älska mig
som jag älskar dig är det allt jag kan säga.
Jag har ett namn, jag har ett hem och jag har ett liv.
Även om det kanske inte verkar som det så är det så.
Jag längtar och längtar att kvällarna ska vara över så att
man kan få åka till skolan. Men när jag väl är där så..
Du finns ju inte, när jag tittar gömmer du dig.. eller?
Ska det vara såhär? -Mjoo, antagligen..
Jag är väl bara så dum som alla andra, tänker
negativt om allt, då blir det väl så till slut.. eller?
Mina tankar är ju inte precis dom bästa.. Men dom
reder heller inte ut något.
En sak är säker:
Jag älskar dig
Jag verkar säkert desperat som skriver allt det här, och
antagligen så skriver jag alldelles mer än normalt om det.
Men så är mitt liv, och jag tänker fortsätta.